DNs Johannes Åhman kommer till en märklig slutsats efter ett klokt resonemang om vikten av likvärdighet i skolan. Han påpekar mycket riktigt att läxhjälp via rut är mer än en skatteteknisk fråga. Det är absurt att det är de med högre inkomster som också kan kosta på sig läxhjälp med rut-avdrag. Särskilt som väldigt många med högre inkomster dessutom förmodligen klarar att hjälpa sina barn med läxorna utan extern inblandning, då merparten förmodligen har minst gymnasieutbildning.
Medan de med lägre inkomster, ofta med invandrarbakgrund, kanske inte har dessa möjligheter, trots att just de barnen kanske är i störst behov av läxhjälp.
Johannes Åhman tycker då: "Men elever vars föräldrar varken har ekonomiska marginaler eller stort engagemang hamnar ändå utanför. Därför måste rutavdraget kompletteras med en politik för gratis läxhjälp åt dem som bäst behöver den. Antingen i skolans egen regi eller med hjälp av ideella organisationer."
Men om det finns gratis läxhjälp varför behöver man då överhuvudtaget något rutavdrag? Varför ska vi alla betala för välbeställda barns läxhjälp via rut, om det ändå finns gratis sådan att tillgå?
Att dra av på skatten blir uppenbarligen i alla lägen viktigare än självklarheten att skolan erbjuder läxhjälp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar