tisdag 28 december 2010

I fel ända på arbetslinjen

PJ Anders Linder i SvD tar upp frågan om frihet kontra arbetslinjen. Han skriver: En bra arbetslinje främjar en företagsam och dynamisk ekonomi där det skapas många jobb och där alla vuxna som har möjlighet, kan och förväntas ordna sin egen försörjning. Det är en politik för frihet och ansvar. Men rätten att arbeta mycket, gäller också rätten att arbeta lite om man så föredrar, så länge man klarar sig utan insatser från det allmänna.
Trevligt att man kan instämma i en ledarkommentar i Svenskan. Men förstås inte ett ord om att intet av detta har skett i Sverige i alliansens hyllade arbetslinje. Man har inte förstått att jobb inte bara kommer för att man talar om arbetslinjen. Att det är där man måste sätta in resurserna, hos företagen. Och inte minst i den offentliga sektorn (fast den vill man ju avskaffa).
Istället står man där och piskar, både funktionshindrade och sjuka, men inte blir det mer jobb för det.
Däremot har man gjort en eftergift till sin minsta samarbetspartner genom införandet av vårdnadsbidrag; något som totalt strider mot allt vad arbetslinje heter. Det har t o m Göran Hägglund själv insett, men förstås fått intern partikritik för.
Arbetslinjen är, som så mycket i moderaternas värld, en teori. Visst är det självklart att människor ska ha jobb, men då måste man börja i rätt ände.

måndag 27 december 2010

Ekonomiprojekt värt Nobelpris

Eurokrisen rullar på. Ekonomer blir alltmer tveksamma till detta projekt. Ett projekt så typiskt för ekonomisk teori.
Ekonomi har dessvärre alltför sällan koppling till verkligheten. Ekonomiska prognosmakare har ofta lika mycket fel som astrologer. Det är hemskt att de får ha sådan kontroll över människors privatekonomi.
Ta ett begrepp som bruttionationalprodukten, BNP. Det inkluderar alla varor och tjänster som produceras i ett land. Hög BNP definieras som god oavsett vad som produceras. BNP-måttet är m a o extremt trubbigt. Ekonomer ondgör sig alltid över låg BNP-tillväxt. Kina, Brasilien m fl har mycket högre tillväxt än Europa. Men det är ju där den mesta produktionen sker. Här producerar vi ju mest sopor.
Eftersom världen är så fixerad vid BNP-måttet borde det kanske förändras med hållbar utveckling som mål. All produktion som är direkt negativ för miljön borde avräknas BNP och allt som är positivt räknas till godo. Det vore något för ekonomer att bita i och kanske det s k Nobelpriset i ekonomi kunde kännas riktigt motiverat för en gångs skull.

söndag 26 december 2010

Reinfeldts berättelse

Berättelserna är döda och bara Fredrik Reinfeldt återstår, enligt Olle Svenning. Ja, men han har en berättelse. Den heter "Det sovande folket" och handlar om hur man monterar ned den offentliga välfärden och förlitar sig helt på marknaden. Staten (och i förlängningen kommunerna) ska inte äga någonting, varken företag eller mark. All verksamhet ska ske i privat regi. Låga skatter är det primära. I övrigt: rädde sig den som kan.
Men han läser inte ur denna berättelse. Den är en intern handlingsplan. Istället har han fått tag i något gammalt S-program från tidigt 80-tal, där man kan sno en del lämpliga slagord som man vet att "det sovande folket" köper.
Om fyra år kommer bokslutet att heta "Tidsmaskinen som gick baklänges".

lördag 25 december 2010

Moment 22 i alliansens Sverige

"Läkarens uppgift är att beskriva de begränsningar som personens sjukdom innebär, inte att göra ett utlåtande om vilken arbetskapacitet man har" säger Svante Borg, direktör på Försäkringskassan.
Som om dessa två saker inte har något samband. Och ännu mer cyniskt är det att skicka ut sjuka människor på en arbetsmarknad där det inte ens finns jobb för friska.
Det är helt orimligt att handläggare på Försäkringskassan får ännu större makt att ruinera människor. Inte bara deras ekonomi, utan också deras värdighet och självförtroende. Hur har vi i detta samhälle kunnat skapa en sådan hänsynslös institution?
För nästa steg är ju socialbidrag och något sådant får man inte förrän man gjort sig av med alla säljbara ägodelar t ex bil. Om man då bor i ett mindre samhälle, hur ska man kunna ta sig någonstans överhuvudtaget? Men då är väl argumentet att man ändå är för sjuk.....
För många har alliansens Sverige blivit ett moment 22.

fredag 24 december 2010

Ha en stilla(stående) jul på SJ

En minister som inte delar ut julklappar är den nya infrastrukturministern Catharina Elmsäter-Swärd. Tvärtom, enligt henne får man finna sig i att fira jul någon annan dag om inte tågen går. Och det gör de ju inte. Och inte tänker Elmsäter Swärd göra något åt det heller. Inga mer pengar. Bara applåder för att Trafikverket och SJ har en gemensam presskonferens.
Varför kan man inte sätta in tåg med plog? Förstör det designen på X200 eller vad?
Samtidigt är det ju oerhört märkligt att inte SJ tar med extra dryck och mat när de vet att de ofta blir stående. Som ett tips: På Air France blir man bjuden på ett glas champagne om man får vänta ombord i mer än en timme. På danska järnvägen bjöds man på en flaska öl när en vagn saknades.
Men sånt har inte SJ råd med. Viktigare med vinst än med kundservice.

En julkapp från statsministern

"Kvinnor måste jobba mer" säger Fredrik Reinfeldt. Det kan ju vara rubriksättaren, men det låter typiskt alliansen. En positiv reform som länge drivits av vänstern, dvs att alla som vill ska ha rätt till heltid, får Reinfeldt att låta som ytterligare en pålaga. Inget tal om valfrihet, utan nu är det som vanligt makroekonomin som gäller.
Men låt oss vara positiva denna dag, det är ju julafton, och se det som en julklapp från ministern, att de som vill nu ska ha en självklar rätt till ett heltidsarbete. För det var väl så det var tänkt?

tisdag 21 december 2010

Bra att H&M inte skänker kläder

Expressen avslöjar idag att H&M klipper sönder de kläder som reklameras för något fel och hoppas att vi ska bli upprörda. Ja, det som är upprörande är väl att presschefen säger att de faktiskt skänker kläder till välgörenhet.
För det första vet alla att ställen som Röda Korsets Kupan m fl inte tar emot kläder som inte är hela och rena. Dessa ska ju säljas vidare till affärens kunder.
Och att skänka kläder direkt till utvecklingsländerna är ännu sämre. Studier visar att skänkta kläder slår ut ländernas egna textilindustrier. Därför har så gott som alla kunniga och välrenommerade organisationer slutat skänka kläder direkt och säljer dem istället här hemma och använder pengarna till olika insatser.
Möjligtvis kan en del skänkas i direkta katastrofsituationer. Men då är det viktigt att det är rätt sorts kläder.
Så är det fel på kläderna klipp dem. Det bästa vore förstås om någon lagade dem. Men i vårt samhälle går ju snabba klipp före hållbar utveckling....

måndag 20 december 2010

När välgörenhet blir girighet

Välgörenhet är inget honnörsord för mig. Mycket av välgörenheten handlar om saker som i grunden handlar om rättvisa och solidaritet. "Det är så härligt att ge", som Ulf Adelsson, dåvarande partiledare i M hänfört utbrast. Inte ett ögonblick reflekterade han över hur det är att behöva ta emot.
De flesta sorters funktionshinder har ett riksförbund. Flera av dem ringer runt till folk och vill att de ska skänka pengar, särskilt vid den här tiden på året. Och då känns det väldigt snålt att säga nej. Men det som pengarna ska användas till är ofta självklarheter som samhället i jämlikhetens namn borde se till att dessa människor kommer i åtnjutande av.
Istället sparar samhället på de mest utsatta grupperna. Personliga assistenter, resor m m dras in, sådant som vi andra tycker är självklart. Då kanske de här välgörenhetsorganisationerna ändå kan innebära en viss kompensation för funktionshindrade, hemlösa och andra behövande.
Men inte för vår regering! De som ska kompenseras är istället de som skänker pengar. Här ska välgörenhetsgåvor bli avdragsgilla, så att de som trots allt lättar på sina plånböcker (ofta företag, stiftelser och rika privatpersoner) ska få en skattelättnad som kompensation för sin givmildhet.
Girigheten får ständigt nya ansikten.

Skolflum ger höga vinster

SVT Rapport har just beskrivit det totala skolflummet, dvs den okontrollerade spridningen av privata skolföretag. Och okontrollerad är rätt ord, för Skolinspektionen verkar vara en myndighet som inte kontrollerar någon i onödan.
I Rapport beskrivs en koncern yrkesskolor där eleverna inte har undervisningslokaler, en del får bygga dem själva istället för praktik och en del får ingen praktik alls.
Samtidigt visar Rapports kartläggning att skolkoncernerna gör allt större vinster, den största är uppe i en miljard i vinst i år. Men i verksamheten spars det.
Reglerna för dessa s k friskolor är ytterst frikostiga. Vill en skola, som uppfyller grundkriterierna, starta så ska de få det, oavsett om det redan finns tillräckligt med skolor i kommunen. Hur ska då kommunen kunna planera sin budget? Här går våra skattemedel till vinst i internationella riskkapitalbolag samtidigt som skolor utarmas alltmer och besparing är honnörsord.
Jan Björklund vägrar konsekvent att erkänna att hela systemet är fel (trots att Sverige är ett av få länder som tillåter vinst i skattefinansierad verksamhet). Det senaste påpekandet om detta var årets Pisa-rapport, där forskarna t o m nämnde friskolesystemet som en orsak till sjunkande resultat. Jan Björklund blundar och håller för öronen.
När marknaden talar tiger samhällsnyttan still.

söndag 19 december 2010

Kärnkraften dör - var är alternativen?

Det är många lobbyister som avslöjas i dessa dagar. Kärnkraftslobbyn arbetar förhoppningsvis i motvind. När kärnkraften behövs som bäst fungerar den inte. Flera reaktorer står stilla, trots att man förra året sa att detta inte skulle upprepas i år. Man känner igen resonemanget från andra samhällsbärande verksamheter.
En del kommer att hävda att det är för att de är gamla och det behövs nya. Men det är inte nya kärnreaktorer som behövs, utan nytänkande i energipolitiken. Bara för att kärnkraften inte släpper ut växthusgaser när den är igång, är den på intet sätt miljövänlig. Att bryta uran är bland det giftigaste som finns (för människor och miljö, ingen tillfällighet att urangruvorna i Canada ligger i indianreservat). Att transportera det är högrisk, ifall något händer under transporten. För att inte tala om att man ännu inte löst frågan om slutförvaring. Och uran är dessutom ingen förnyelsebar energikälla.
M a o INGET talar för mer kärnkraft. Och nu i vintermörkret verkar kärnkraftverken dö sotdöden. Utveckla nya alternativ nu! Det pratas så mycket om ny miljöteknik, men varför händer så lite?

lördag 18 december 2010

Använd trängselskatt till snöröjning

Merparten av trängselskatterna ligger kvar hos Finansdepartementet enligt artikel i DN. Men enligt kritiker förlorar skatten sin legitimitet om den inte går tillbaka till regionen.
I samband med folkomröstningen sas att det var till vägar och spår skatterna skulle gå. I väntan på att dessa investeringar kommer igång (förhoppningsvis inte när det gäller Förbifart Stockholm) borde man i denna dag kunna använda dessa medel till ökad snöröjning både på spår och vägar. Det sägs att årets snöröjningsbudget är slut, vilket märks på de många oplogade gatorna och gångvägarna (där entreprenörerna inte ens kör plogen i botten utan lämnar ett litet snölager för att inte slita på plogen, made in China förmodligen).
Här finns m a o ett utmärkt tillfälle att använda trängselskatten i regionen just nu. Pengar på hög gör ingen nytta (något som A Borg inte förstått).

fredag 17 december 2010

Sossarna förnyade sig redan på 90-talet

DN redovisar den senaste Synovateundersökningen om hur svenskarna skulle rösta idag om det vore val. Socialdemokraterna skulle få 26,7 procent.
I Aftonbladet fick vi förklaringen. Svenskt Näringsliv har köpt upp sossarna på PR-byrån Prime för att de ska lobba för mer s k tillväxtvänlig politik från socialdemokraternas sida. I detta ligger mer näringslivsvänlighet, mindre miljö, lägre skatter och mindre offentlig sektor.
Och sossarna verkar ju göra precis som lobbarna vill. Ledande sossar har ju t o m gjort avbön från sin egen politik. Ett parti helt utan styrsel uppenbarligen. Ingen vill rösta på ett sånt här velgäng.
Men denna linje började långt tidigare. Kanske var Prime i farten redan då, eller någon annan PR-byrå. Redan på 80-talet började sossarnas högersväng. Valutaavregleringen var en av de första spikarna i kistan. Men efter 90-talskrisen var den dåvarande sosseregeringen beredd att köpa många av Bildtregeringens påfund, typ friskolor och avregleringar av posten, el- och telemarknaden. Man tjatar om att socialdemokraterna måste förnyas. Den förnyelse man önskar av dem genomförde de ju redan på 90-talet. Total marknadsanpassning.
Det är därför de går kräftgång. Många gamla socialdemokrater kan inte tänka sig att rösta på V (byt partiledare i V snälla), men de önskar ett starkt vänsteralternativ. Vi har redan nog med marknadsliberaler bland partierna.

torsdag 16 december 2010

"Gårdsförsäljning" betyder spritkoncern

Ännu en gång ska stora koncerner få ta över våra hittills skattefinansierade verksamheter. Knappt har apoteken spritts för vinden förrän risken är att Systembolaget går samma väg. AB beskriver i dagens ledare den proposition som felaktigt går under benämningen "gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker".
Denna rubrik ger ju association till jordbrukare som tillverkar öl, vin eller cider på sin gård och säljer sitt överskott. Men icke. Enligt propositionen handlar det tydligen om att alkohol ska kunna säljas var som helst. Och av vem som helst, nämligen också stora internationella vin- och spritkoncerner.
Vem är det som fortfarande tror att det finns några nya moderater? Nu har Fredrik beställt sin våta dröm, som han hade redan som MUF-ordförande, när han satt utanför NK och (olagligt) sålde alkohol till förbipasserande för att protestera mot alkoholmonopolet.
Samtidigt kan man som vanligt erbjuda storbolagen fri tillgång till törstande kunder på marknadens villkor.
Det finns många skäl att behålla Systembolaget. Där finns ju de alkoholpolitiska som har med hälsa och utslagning att göra. Men det främsta skälet för oss som tycker om gott vin är ju att med Systembolagets ställning i Sverige kan de köpa in stora mängder mycket bra viner till bra priser. Få länder har så bra vin till relativt låga priser som Sverige. M a o motsatsen till marknadsregeln att många aktörer ger lägre priser.
Det har vi för övrigt inte sett något av sedan avregleringarna av en massa verksamheter som borde fått fortsätta drivas som monopol. Säger bara SJ, elmarknaden, taxi, apoteken......

onsdag 15 december 2010

Positivt tänkande blir negativt

SvD har intervjuat Barbara Ehrenreich som skrivit boken Gilla läget - en pamflett mot samhällets glättiga attityd att positivt tänkande förbättrar ens liv, t o m när det gäller svåra sjukdomar som cancer.
Det är inget fel att ha ett positivt förhållningssätt till saker och ting. Men om kritik av t ex arbetsplatsen eller synpunkter som inte delas av en majoritet uppfattas som gnäll eller "skapar en negativ stämning" och skuldbelägger den som yttrar sig, istället för att tala om problemet, då har det positiva tänkandet istället blivit något väldigt negativt.
T ex har det slagit igenom i politiken. "Det är roligare att säga ja än nej" var ju ett slagord inför euroomröstningen. Tala om brist på argument! Men också en inställning att om man är emot något är man bakåtsträvande, negativ, förändringsobenägen och en massa andra negativt laddade saker.
Mona Sahlin, eller någon av de andra i sossetoppen, sa själva att de blivit ett nejsägarparti. De vill vara positiva, så de tar ytterligare steg till höger.
Och det kommer att bli ytterligt negativt för vårt samhälle.

tisdag 14 december 2010

Sätt Berlusconi i karantän

Berlusconi blir kvar som Italiens premiärminister. Han har själv fixat till reglerna så det blir så. Han anklagas nu också för att ha köpt röster vilket "ska utredas". Hur många gånger har hans korruption utretts utan att det lett till något?
Och hur kan EU ställa krav på minskad korruption i utvecklingsländerna så länge man har en sådan man i sina led? Att låta EU bestämma om de ministrar som ingår i ministerrådet kan platsa där eller inte kanske vore en god regel. Personer som är föremål för rättslig undersökning borde åtminstone hamna i någon form av karantän.
Det kanske skulle sätta press på länders regeringar att se till att inte halvskumma element som kommit till makten på ojusta sätt kan påverka EU.

måndag 13 december 2010

The dream is over

Mona Sahlin och Lena Hjelm-Wallén skriver desperat på AB Debatt att inte överge drömmen om fred i Mellanöstern. Nu hoppas de på EU.
Men EU mälde ut sig självt i det ögonblick man underkände valet i Palestina. Att först tjata om demokrati och sen underkänna valresultatet är att visa att man inte förstått någonting. Om Hamas fått chansen kunde de ha gjort något bra. Eller fortsatt sina beskjutningar mot Israel och då kunde man ha inlett bojkott m m. EU har noll trovärdighet.
Det enda som skulle kunna få Israel att upphöra med sina folkrättsbrott är att USA drar tillbaka sitt ekonomiska och militära stöd. Det är det enda språk Israel skulle förstå. Men det kräver att Obama blir omvald och att han i så fall skulle våga göra detta.
Och hur troligt är detta? Den enda dröm som återstår är en mardröm.

söndag 12 december 2010

Mörkblå presidentkandidater

Idag har DN en stort uppslagen artikel om tänkbara republikanska presidentkandidater till valet 2012. Och främst bland dem listas Sarah Palin. Frontfiiguren i den ultrakonservativa Tea Partyrörelsen. Man kan bli mörkrädd för mindre.
Vilket man också blir när man ser de övriga. Mike Huckabee, som ropar på avrättning lika tvångsmässigt som ayatollorna i Iran. Newt Gingrich, som i senaten motarbetat vartenda förslag som någonsin skulle gynna några andra än en välbeställd medelklass. Mitt Romney, som beskrivs som moderat, men är mormon vilket ger den kristna högern spader. Och en Chris Christie som kan vara en dark horse.
Det här gänget hindrar nu på olika sätt, via sina proselyter i representanthuset, Obama att få någonting vettigt gjort.
Och för en gångs skull kan man hoppas att många amerikaner inte kan tänka sig en kvinnlig president.

En enda person - åtminstone hittills

Hittills handlar sprängdådet i Stockholm om en person. Det ska vi komma ihåg. Ju mer det spekuleras och diskuteras, ju mer denna person uppmärksammas, desto större risk att fler vill få ett liknande eftermäle.
Och desto större risk att hela grupper av människor stigmatiseras av denna enda persons handling.
Låt oss hoppas att det bara handlar om denna enda tragiska figur och att vi tonar ner Magnus Ranstorp m fl tills det finns mer att säga.
Men medierna svärmar redan som flugor kring händelsen och många är intresserade av att visa sina trynen när det händer något.
Kan vi inte bara sitta stilla i båten?

lördag 11 december 2010

Fascistoida Försäkringskassan

AB skriver idag om en man som är multisjuk, sitter i rullstol, har endast ledsyn och går i dialys 20 timmar i veckan. Han ska nu utförsäkras. Motiveringen är att han kan bli bättre - om han får en ny njure. Han har hittills väntat i tre år på detta.
Men Försäkringskassan kan inte vänta - trots att de uppenbarligen inser att han inte kan bli bättre förrän han fått en ny njure. Mannen ska i arbetsintroduktion nu och dessutom sänks hans ersättning under den tiden.
Fråga: Vem anställer den här mannen, när man kan få en högutbildad arbetslös 25-åring, som inte heller får jobb?
Reglerna för Försäkringskassan är rent fascistoida och myndigheten borde anmälas till Europadomstolen.
Hur kan vi tillåta detta i Sverige idag?

Bibliotek till salu

Nacka kommun säljer sina bibliotek till privata utförare. Nu är väl allt i Nacka kommun privatiserat. Men på vilket sätt kan det löna sig för ett företag att driva bibliotek?
Ska man ta betalt för boklån? Kommunen kan ju knappast betala en vinstmarginal. Så det blir väl att ha så lite personal som möjligt (men där finns ju kulturministerns käcka idé om fler volontärer i kulturell verksamheten).
Kan någon berätta om en enda fördel med detta? Företag drivs för att ge vinst till sina ägare. Hur ska det gå till när det gäller bibliotek?

torsdag 9 december 2010

Obama kan inte göra någonting

Barack Obama gick till val med det stolta stridsropet "Yes we can!". Av detta har dock blivit intet. De stora frågorna har inte kommit ett steg närmare sin lösning. Guantanamo, som skulle stängas inom ett år från tillträdet, är fortfarande öppet.
Fredssamtalen i Mellanöstern har helt låst sig, då israelerna fortsätter sina byggplaner, fullständigt ointresserade av fred och avspänning.
Sjukförsäkringen, Obamas flaggskepp (liksom för några demokratiska presidenter före honom) har blivit knappt en tumme.
Fler soldater till Afghanistan när man skulle minska.
Och nu måste han sänka skatten för hög-höginkomsttagare.
Han är en av de mest bakbundna presidenter USA har haft. Det är som att det inte är möjligt för USA att ta minsta progressiva steg framåt. Vi får fortsätta leva med de arroganta amerikanerna. Man kan bara ana vad som skrivs i diplomatposten om dem.

Det nya bidrags-Sverige

För att fortsätta mitt resonemang från förra inlägget om Sveriges sjuka arbetsmarknadspolitik, tog flera medier idag upp den s k fas 3 för dem som förbrukat dagarna i a-kassan. Resultatet av detta är att det plötsligt inte är den som arbetar som får lön, utan den som har arbetsuppgifter att utföra. Det är ju mumma för arbetsgivare, att få betalt för att "anställa".
I själva verket betalar ju vi skattebetalare två gånger för detta, först till den s k arbetsgivaren och sedan för socialbidraget till arbetstagaren.
Det måste ju ändå vara billigare av många skäl att folk får arbeta i den utarmade offentliga sektorn, där man verkligen behöver förstärka, och där inte bara den som får jobb kan betala skatt och må bättre, utan det kan påverka hela personalkollektiv positivt, genom att arbetssituationen i hemtjänst och på sjukhus m fl arbetsplatser blir rimligare. Och i slutänden också för oss som är beroende av tjänsterna.
Men detta är alliansens metod att sänka lönerna. Med dessa s k gratisarbetande praktikanter och ökad arbetskraftsinvandring i låglönejobb, kan man pressa ned lönenivån generellt. Så länge man kan hålla uppe köpkraften hos de välbeställda med låga skatter, kan hjulen ändå snurra. Men då har vi ett annat Sverige.

onsdag 8 december 2010

Arbetskraftsinvandring till låglönejobb

Arbetskraftsinvandring är Billströms svar på integrationsproblemen. Enligt statistik från Migrationsverket har totalt 7000 utomeuropeiska arbetstagare kommit till Sverige de senaste två åren.
Drygt 3 000 av dem är dataspecialister, främst från Indien och det må vara hänt. Uppenbarligen lyckas inte vårt högteknologiska land få fram tillräckligt många yrkesskickliga i den branschen (de flesta ungdomar verkar mest roade av dataspel snarare än programmering, hörde jag från en lärare som undervisat i data och som upptäckt denna förskjutning i intresset).
De yrkesgrupper som i övrigt är mest representerade är restaurangpersonal och städare. Det är däremot helt obegripligt. Hur kan vi ta hit folk som städar och jobbar i restaurangnäringen när vi har en arbetslöshet på 10 procent? Vad gör de svindyra jobbcoacherna eftersom de inte lyckas förmedla dessa jobb till personer som redan står i arbetslöshetskön? Här kommer folk som inte gått en dag på sfi och börjar jobba direkt, istället för flyktingar som väntat i åratal på att få chansen.
Är det för att man vet att dessa arbetssökande är tillfälliga och måste lämna landet igen när deras jobbkontrakt gått ut? Ett sätt att utnyttja andra länders arbetskraft tillfälligt, istället för att se till att de ungdomar vars utbildning vi själva bekostat och flyktingar som fått uppehållstillstånd kan få ett permanent arbete?
Ännu en av alliansens skumma lösningar, där kapitalet tjänar på folkets bekostnad.

tisdag 7 december 2010

Ett ständigt "vad var det vi sa" i skolfrågan

Svenska elevers resultat i skolan blir allt sämre enligt den senaste Pisa-mätningen som redovisas i DN. Pojkars läsresultat ligger t o m under OECD-snittet.
En av de främsta orsakerna, säger docent Anders Jakobsson vid Malmö högskola, är det fria skolvalet. Det har fungerat som en social sorteringsmaskin precis som befarat. Högpresterande elever väljer vissa skolor, medan lågpresterande ofta blir kvar i skolor där resultaten är sämre. För det är ju betygen som avgör vilken skola man hamnar i. Närhetsprincipen är ett minne blott.
Och skolor med privat vinstmaximering som mål sätter gärna höga betyg, vilket ger betygsinflation. Ibland är det häpnadsväckande att se vilken låg kunskapsstandard det är hos elever som har förment höga betyg.
Segregationen är ett annat problem som också lyfts fram av Anders Jakobsson. Hur ska elever som går i skolor med noll procent svenska elever kunna integreras i det svenska samhället? Och det är ju inte så att alla kommer från samma land, utan det kan finnas upp till 60 nationaliteter i vissa skolor.
Man jämför ofta med Finland. Finland har inte detta jättelika segregationsproblem, då de tagit emot förhållandevis få flyktingar och fortfarande¨är ganska homogent jämförelsevis. Dessutom har de en statlig, sammanhållen skola och har inte släppt iväg en av de viktigaste samhällspelarna till marknadens ohämmade krafter.
Jan Björklund ser problemen, men han vågar inte (får inte för storebror M?) släppa sin ideologiska bindel för ögonen och se att skolan som privat lekstuga gör Sverige till en ointressant utbildningsnation.

måndag 6 december 2010

Borg hyllas trots felaktig politik

Anders Borg hamnar på fjärde plats bland EUs finansministrar i hanteringen av ekonomin. Borgarpressen jublar. Det gör inte Per Lindvall på E24. Han inser, liksom fler borde, att Borg för en högst oansvarig ekonomisk politik.
Finanserna går allt bättre, men Borg väljer att spara i ladorna.
"Vi sparar för mycket, då dessa sparmedel har mycket svårt att leta sig till några riktiga produktiva investeringar i den privata sektorn. Istället jagar de bara upp priserna på befintliga finansiella tillgångar, fastigheter och aktier eller letar sig till redan överhettade tillväxtländer.
Sverige har nämligen, liksom många andra länder, exceptionellt goda förutsättningar för att göra stora offenrliga investeringar. Det kan exempelvis vara infrastruktur, utbildning, forskning, rättsväsende eller varför inte integration av nysvenskar. " skriver Per Lindvall.
Även en icke-ekonom som jag kan ju räkna ut att man får mer utväxling på pengarna genom att investera dem i viktiga samhällsfunktioner, som vi ständigt talar om att vi behöver, än att i första hand skriva av statsskulden. Vi behöver ju verkligen investeringar i det offentliga. Men Borg tror väl att marknaden fixar det av sig självt. Det har han ju alltid trott.

söndag 5 december 2010

S fick flest röster av partierna i valet

"- Vi kan inte tala till en minoritet av folket och vänta oss en majoritet av rösterna", sa Mona Sahlin i sitt tal i socialdemokraternas förtroenderåd igår. Och så sågade hon den socialdemokratiska politiken.
Men nu var det ju faktiskt så att det socialdemokratiska partiet fick en majoritet av rösterna som parti räknat. De är fortfarande det största partiet. Och hade man inte tuggat skattesatser på borgarnas villkor, utan pratat om hur Sverige faktiskt börjar se ut, inte minst när det gäller jobben, så hade man kanske lyckats återvinna makten.
Nu verkar väldigt många tycka att förnyelse är lika med att gå än mer åt höger. Men vi behöver inte ett borgerligt parti till. Det kommer inte minst att märkas när den här mandatperioden är över.

lördag 4 december 2010

Nu urholkas arbetsrätten

SvD granskar gästarbetarnas situation i Sverige och ger ett exempel från byggsektorn i Malmö.
Utländska arbetare får sämre lön än svenskar, (80 kr/tim i detta fall) får skriva på att de inte går med i facket och arbetar med uppgifter som arbetsgivaren menar att de inte har utbildning för.
Detta är ett resultat av den fria arbetskraftsinvandringen som Billström är så stolt över. Önskeläge för oseriösa arbetsgivare, som kan få fortsätta med detta, för de "skapar ju jobb". På vilket sätt detta gynnar Sverige är helt obegripligt. Förutom att enskilda människor far illa, är detta ett sätt att urholka arbetsrätten och fackföreningarna (vilket ju är en gammal dröm hos moderaterna). Och att använda outbildad arbetskraft gör ju självklart att kvaliteten sjunker, vilket vi kan se i en annan artikel i SvD om att husen inte längre håller värmen.
Ett annat exempel är kulturministerns uppdrag i regeringens regleringsbrev till de statliga muséerna att de ska använda fler volontärer i verksamheten - dvs obetald arbetskraft. Varför ska människor jobba gratis? De ovanstående exemplen visar ett samhälle helt sett ur en besutten klass´ perspektiv. Så här får man saker gjorda utan att det kostar.
Men det måste väl ur ett längre samhällsperspektiv vara mer lönsamt att människor har riktiga jobb, så de kan betala skatt och därmed bidra till samhällsekonomin. Dessutom kan de då göra egna livsval, skaffa en bostad och skaffa barn. Människor utan jobb är ju enbart en belastning för samhällsekonomin; de kostar i a-kassa (om de haft ett jobb), socialbidrag och i värsta fall blir de sjuka i brist på mening i tillvaron.
Folk som inte ser de gamla moderaterna bakom masken måste vara blinda.

Dags för partisplittringar?

"Dags att byta ut Urban Ahlin" skriver AB i dagens ledare. Ja, om det bara gällde honom. Men i valrörelsen och dess efterdyningar har vi sett en hel hop med s k socialdemokrater vars åsikter tycks passa betydligt bättre hos moderaterna.
Vi som vill se ett vänsteralternativ i svensk politik kallas traditionalister och i ordet läggs en nedlåtande ton om brist på framtidsvision och förnyelse. På vilket sätt en återgång till ett förkrigs-Sverige, med massarbetslöshet, skatter som gynnar de rikaste, subventioner för hemhjälp m m, skulle stå förnyelse har jag ännu inte begripit. Men de som beskriver de s k nya moderaternas linje som något nytt är inte bara kortsiktiga framåt utan saknar också historiskt perspektiv.
Kanske vore en partisplittring det bästa för vänsterns partier. Att vänstersossar och de inom V som tröttnat på tjatet om kommunism kan slå sig samman och bilda ett brett vänsteralternativ, med jobb, miljö och välfärdsfrågor och en samhällelig helhetssyn i fokus.
Fast det påstår ju alla att de har......

torsdag 2 december 2010

Nu ska vi skjuta budbäraren

Politiska ledare uttalar sig officiellt om att mörda en annan människa. Det är vad som händer Julian Assange just nu. Att amerikaner, med sin hämndkultur, mycket lik den i Mellanöstern, uttalar sånt är knappast förvånande, om än officiellt på hög nivå (men nu när skiten hamnat i fläkten genom Wikileaks kan man väl lika gärna tala klarspråk direkt). Men att en kanadensisk politisk rådgivare till premiärministern gör det är mer anmärkningsvärt.
Och alla talar om Julian Assange istället för att tala om de anmärkningsvärda saker som finns i dokumenten (och då menar jag inte pikanta karakteristika om diverse politiska ledare). Hittills tycker jag den förra Wikileaksläckan om hur framför allt amerikaner och "våra" allierade i den afghanska armén skjuter civila till höger och vänster är mer upprörande, men det har inte lett till att ens våra svenska politiker har dragit öronen åt sig.
Sverige deltar just nu i ett av världens smutsigaste krig. Hur hamnade vi där?

onsdag 1 december 2010

Liten plats i arbetslivet för niqab

Det hör inte till vanligheterna att hålla med folkpartiet. Men ifråga om niqab får man nog ge dem rätt till en del.
Man kan och ska inte förbjuda folk att klä sig som de vill. Men det är fullkomligt självklart att i vissa sammanhang kan man inte ha kläder som täcker ansiktet. Det fungerar helt enkelt inte i vårt samhälle. Man kan inte gå in i en bank och ta ut pengar, i de flesta yrken krävs att man visar ansiktet och den kvinna som DOs yttrande gäller kommer aldrig att få jobb inom barnomsorgen eller skolan och det är fullkomligt korrekt och handlar inte om diskriminering. Vägrar man ha hjälm på en byggarbetsplats får man inte heller jobba där.
Och då kan man i förlängningen fråga sig om det är rimligt att en person som anser sig vara tvungen att bära niqab (och det finns ingen sådan religion) ska ta upp en utbildningsplats på en attraktiv utbildning, om det är så att personen tänker fortsätta bära niqab i sin yrkesutövning. Man har helt enkelt mönstrat ut sig från större delen av arbetslivet med den inställningen.
Men som sagt, därifrån till att förbjuda niqab på allmän plats är det förhoppningsvis långt (vilket vad jag förstår inte heller fp har gjort).

måndag 29 november 2010

Skapa ett miljösmart BNP-mått

Nästa globala miljömöte har tagit sin början och ingen tror på någonting. Dystert.
Bo Ekman skrev på DN-Debatt häromdagen att utan tillväxt kan inte klimat och miljö räddas. Men det beror ju helt på hur man definierar tillväxt. Så länge vi har ett BNP-begrepp som definierar tillväxt som allt vi producerar, alltså även avfall, miljöfarliga kemikalier, kalhyggen, uranbrytning, utfiskning m m, och räknar alltihop som tillväxt i ett slags positivt mått av att "ju högre tillväxt desto bättre", kommer vi inte att komma tillrätta med miljö- och klimatproblemen.
Istället borde man omdefiniera BNP-begreppet, så att det som produceras som är positivt för miljön eller miljöneutralt räknas på plussidan, medan det som produceras och som är negativt (sådant som ovan) räknas som minusposter, så skulle man få ett avvägt mått, där man sedan också kunde sätta in åtgärder för dem som kanske t o m skulle hamna på ett minusmått.
Att börja utforma ett sådant BNP-mått kunde vara en konkret åtgärd för att ta med sig från miljömötet i Cancún.

söndag 28 november 2010

Varför fungerar inte Sverige?

Nu är vi där igen. SJ har klappat ihop, tågen går sönder och växlarna fryser. Det var ju det som skulle åtgärdas till den här vintern. Hörde SJ-chefen på radio idag som sade att förra vintern var den värsta på 150 år och risken för ny sådan vinter är minimal (hört talas om Harrisburg?)
Dessutom har han fel. Så sent som för 23 år sedan hade vi en vargavinter utan dess like, alltså 1987. Enligt min naturdagbok för det året hade vi minusgrader alla dagar i januari, februari oh mars, utom tre dagar i februari och det står att mars var rekordkall. Dessutom var det enormt mycket snö, vilket också gällde för åren dessförinnan, då vintrarna -82, -83, -84, -86 och -86 var ovanligt snörika och kalla i Stockholmstrakten.
Antingen är SJ-chefen väldigt ung eller så minns han inte av det enkla skälet att tågen faktiskt gick ändå. På den tiden fungerade det mesta i vårt samhälle, även om man faktiskt hörde talas om pendeltågseländet redan då (eller var det först på 90-talet?)
Och tågen är ju inte det enda som har problem. Sjukvården, åtminstone den oglamorösa vården av äldre fungerar inte heller, sjukhusen är överfulla, för man lade ju ner alla akutsjukhus på 90-talet och numera styr pengarna skolan, med betygsinflation som följd.
Just nu hör jag att Anders Borg äntligen börjar få kritik för sitt samlande av pengar på hög. Han har ett mål här i livet och det är att skriva av statsskulden. Men pengar på hög gör ingen nytta och resultatet blir istället uteblivna investeringar i vår gemensamma sektor.
Istället minskar han t ex pengarna till underhåll av tågtrafiken samtidigt som man förra året konstaterade att det var just brist på underhåll som orsakade mycket av kaoset då. Man får ständigt ta sig för pannan med den här regeringen vid makten.

lördag 27 november 2010

Ologisk forskning

Den 11 april 1954 var världens tråkigaste dag har forskare kommit fram till enligt en artikel i AB. Och varför var den så trist? Jo, ingen kändis föddes denna dag konstaterar man. Vad är detta för leksaksforskning? På vilket sätt skulle t ex 8 januari 1935 vara roligare för att Elvis föddes då? Ingen visste ju då vad han skulle bli så småningom.
Kriterierna på en tråkig dag måste väl vara att ingen som redan var känd gjorde något speciellt den dagen (om nu detta med kändis överhuvudtaget ska vara ett kriterium). Får folk verkligen pengar till denna sorts forskning när vi behöver mediciner mot aids och cancer, hur vi kommer tillrätta med miljöförstöring m m?
Jag tror de flesta som fick barn den 11 april 1954 dessutom tyckte att det var en rolig och lycklig dag.

torsdag 25 november 2010

Partilinjen viktigare än korruptionsrisk

Ännu en gång talar moderaterna om ett och gör ett annat. Dubbelmoralens mästare. Moderaterna vill inte redovisa sina kampanjbidrag. Men vice ordföranden i moderaterna, biståndsminister Gunilla Carlsson, bygger hela sitt politikområde på att varje biståndskrona ska redovisas och minsta tecken på korruption straffas (nyligen drogs budgetstödet till Zambia in efter korruption i ett hälsoprogram och Globala fonden mot aids, malaria och tbc, fick inga nya pengar från Sverige med motiveringen att det förekommer korruption i länder där fonden verkar.) Öppenhet är ledordet i allt.
Detta gäller dock bara för länder långt borta. Här hemma tillämpas andra regler. Och Reinfeldt och Billström sitter kvar trots svart barnflicka respektive vägran att betala TV-licens. Fiffel pågår mitt framför näsan på den rättrådiga Gunilla Carlsson (som är revisor i botten), men partilinjen är förstås viktigare än det som vi kallar korruption i andra länder.

onsdag 24 november 2010

Ge oss en jobbpolitik värd namnet

Regeringen vill visa handlingskraft i sin kraftlösa jobbpolitik (och integreringspolitik). Då låter man Arbetsförmedlingen överta ansvaret för asylsökande. Tala om skenmanöver. Det är ju inte där problemet ligger.
Hur kan man tro att denna redan överbelastade myndighet ska kunna hjälpa dessa personer, direktanlända utan språkkunskaper. Inte ens de invandrare och asylsökande som redan finns här får ju jobb. De står ju alltid sist i kön. Faktum är att inte ens unga med högskoleexamen och mer därtill får jobb. Vi har den högsta ungdomsarbetslösheten i EU.
Det finns nämligen knappt några jobb. De som finns går för det mesta till dem som redan har jobb. Arbetsgivare vill ha folk med erfarenhet.
Däremot finns det arbetsuppgifter. Varje dag läser vi om den underbemannade offentliga sektorn. Där gör man ingenting annat än sparar (åtminstone på de områden folk vill att man satsar i, nämligen vård, skola och omsorg. För stora arenor och annat i den stilen tycks det alltid finnas pengar). Regeringen sparar också på sådant som underhåll av infrastrukturen. Det är ju helt makalöst med tanke på debatten i vintras om icke fungerande tågtrafik. Här kan man ju skapa en hel massa jobb. Då sparar man ju in på arbetslöshetsunderstöd och socialbidrag, så det måste ju ändå löna sig i längden.
Anders Borg skyller som vanligt på finanskrisen. "Vi måste tänka på statsfinanserna". Dumsparande och kortsiktighet. Ändå går det bra att låna pengar till ett i stort sett bankrutt land som Irland. Trots att EU har pengar vi redan betalat in, gud vet till vad, och dessutom finns IMF.
Vi har ju för sjutton den värsta massarbetslösheten sen 30-talet! Men regeringen kommer med skenåtgärder för Anders Borg är så rädd att satsa. Det gjorde han inte under högkonjunkturen och viljan verkar inte större nu när konjunkturen verkar vända.
Snacka om arbetslinjen går ju, men arbetslöshetslinjen är vad vi fått.

tisdag 23 november 2010

Nakenhet farligare än terrorism

Martin Ezpeleta skriver idag i AB om den amerikanska paranoian. Dess senaste utslag är nakenscanningen på USAs (och nu flera europeiska) flygplatser. Men nu har amerikanerna till slut börjat reagera på de allt större ingreppen i den personliga integriteten.
Det finns bara en sak som amerikanerna tycker är värre än terrorism, nämligen nakenhet. De är inte bara världens räddaste folk utan hör också till världens prydaste.
Invadera gärna andra stater i preventivt syfte, använd tortyr om det behövs, alla som vill ska få ha hur många vapen som helst hemma, visa vilka bestialiska mord och brott som helst på TV och film, men gud nåde om det dyker upp minsta bröstvårta i några publika kanaler eller på offentlig plats. Då går amerikanerna man ur huse, då bildar de särskilda protestdagar, det finns inga gränser för hur hemsk en naken kropp är. Mannen som klädde av sig i kalsongerna för att slippa bli scannad riskerar nu åtal.
Men folk som säger "fuck" i varannan mening har ju ett problematiskt förhållande till kroppen. Den associeras endast med sexualitet. Och det är fult, alltså svär man med könsord. Det är ingen tillfällighet att det i det protestantiska Europa länge var värre att svära genom att åkalla djävulen och helvetet, här fick prästerna tack vare Luther gifta sig och leva som vanligt folk.
Idag är vi dock så amerikaindoktrinerade så vi också börjat svära som dem. Och det är väl själva f-n!

söndag 21 november 2010

Assange i honungsfälla

Turerna runt Julian Assange blir allt märkligare. Nu säger hans advokat att Assange erbjudit sig att bli förhörd, men att man inte fått ihop tidsschemat.
Det framgår också att Assange är medveten om att han övervakas av CIA. Varför i hela friden skulle en sådan person begå en våldtäkt? Det här känns som en klassisk "honungsfälla". Antingen är det hela ett påhitt från början av dem som vill se honom misskrediterad och helst fälld (se ovan vilka) eller så har han lockats i en fälla, där kvinnan sedan anmäler honom vad som än har hänt.
OK, det finns ett tredje alternativ, att karlen faktiskt gjort vad han anklagas för, men just i det här fallet verkar det långsökt.

lördag 20 november 2010

Det är dags för Victoria

Nu gör kungaparet allt för att lappa ihop kungens skamfilade image. Men vad tjänar det till?
Silvia har levt upp till rollen som drottning. Hade jobbet varit utlyst hade hon förmodligen fått det. Det gäller inte vår kung. En mer olämplig person får man leta efter och nu har det sagts offentligt, det som varit känt i många kretsar länge. Kungen har fortsatt leva kronprinsliv upp i gubbåldern.
I vår fyller han 65. Låt karlen bli pensionär och släpp fram Victoria. Hon skulle förmodligen också kunna få jobbet som drottning om hon sökte det. Ingen risk för den här typen av skandaler heller. Inte ens av Daniel. Han skulle nog åka ut på öronen om han upptäcktes i dessa sammanhang. Han har inte överklassens immunitet, vilket däremot Victorias bror Carl Philip har. Han verkar vara en kopia av sin far på alla plan.
Victoria och Daniel skulle ge monarkin ännu en generation innan den blivit helt obsolet. Fortsätter kungen bör man omedelbart göra något åt det. Varför ge skattepengar till en pajas?

torsdag 18 november 2010

V behöver en duo

I dagens Aftonblad föreslår några socialdemokrater delat ledarskap i socialdemokratins topp. Det tål att tänka på. Och inte bara inom socialdemokratin. Också V skulle må bra av en sådan lösning.
Tyvärr är inte Lars Ohly någon bra ledare för V. Han är en habil debattör och kan på ett tydligt sätt uttrycka partiets ståndpunkter. Ändå var han körd från början. Om man inte förstår att man inte kan kalla sig kommunist idag, har man noll koll på samhället. Det spelar ingen roll att han lägger en massa positiva värden i ordet, så länge omgivningen ser Gulag och Stasi framför sig. Han fick göra avbön, men samtidigt förlorade han dessvärre sin trovärdighet och lämnade öppet mål för högern (och socialdemokratin) att fortsätta att tjata om kommunistspöket. Han gjorde med detta alla oss seriösa vänstersympatisörer en otjänst som vi fortfarande lever med. Därför är det dags för Lars Ohly att avgå.
V skulle behöva en MP-lösning, dvs två likställda ledare, en man och en kvinna. Bra kandidater skulle vara Jonas Sjöstedt och Josefin Brink. Efter den kräftgång V har gått sen Gudrun Schyman avgick, borde kongressen allvarligt fundera på ett nytt ledargarnityr.

onsdag 17 november 2010

Det orwellska ordet "förnyelse"

Min blogg har varit tyst sedan valet. Denna deprimerande händelse fick mig att tappa geisten. Fyra år till av nedmontering. Jag står inte ut!
Dessvärre tränger sig verkligheten på och den verkar bestå av ett enda ord: Förnyelse.
Medierna tjatar inte om något annat. De har helt köpt att moderaterna har förnyat sig. På vilket sätt då, förutom i den skickliga retoriken?
Det är skattesänkningar, privatiseringar, en cynisk och omänsklig sjukförsäkring, sänkt a-kassa så att facket försvagas, avdrag för privata tjänster, men dyrare offentliga, urholkning av biståndet, sparande på infrastruktur typ tågunderhåll, vargjakt, miljöinsatser som helst ska ske så långt bort som möjligt, you name it. Jättehög arbetslöshet och ökade klyftor.
Detta känns inte det minsta nytt, utan snarare som att vara på väg tillbaka i tiden.
Och nu ska sossarna förnyas. Det må behövas, jag säger inte emot det, men väldigt många verkar tycka att det är ovanstående som är den förnyelsen. Att sossarna blir det nya folkpartiet. Tycker verkligen socialdemokratiska väljare detta? Kan det attrahera nya väljare? Det finns ju redan fem borgerliga partier att välja på, behövs verkligen ett nytt?
Och medan sossarna våndas i sin egen värld fortsätter den moderata regeringen att montera ned det samhälle som stod för trygghet och jämlikhet för alla (om än inte perfekt). Därför är det dags att tända motelden igen.

tisdag 21 september 2010

Batongliberalerna de nya Ny demokrati

Jan Björklund frånsvär sig allt samröre med SD, vilket ju är bra. Men det är intressant att se hur mycket av Ny demokratis gamla partiprogram som folkpartiet nu har tagit till sitt hjärta. Lena Mellin påminde om det i en kolumn i mars i år. Hon hänvisar till ett förslag till integrationsprogram som folkpartiet lade fram till sitt landsmöte i augusti (om de nu gjorde det). Där gick man i alla fall fram med batongen i högsta hugg.
Bl a krävde fp att utländska medborgare ska utvisas om de döms till mer än två års fängelse. Utvisas ska också de utländska medborgare som döms till kortare straff minst tre gånger.
"På andra områden går det moderna folkpartiet betydligt längre än Ny demokrati gjorde. Sveriges liberala parti vill bl a sänka straffrättsåldern från 15 till 14 år. Och att de som får socialbidrag ska jobba. Annars fryser bidraget inne", skriver Lena Mellin.
Det senare är ju för övrigt helt absurt. Det är väl oftast för att man inte har något jobb som man behöver socialbidrag. En människosyn värdig SD tittar fram i dessa rader.
Risken finns att med SD i riksdagen vänjer sig övriga vid att resonera på detta sätt. Folkpartiet är idag långt från Bengt Westerbergs avståndstagande i TV-soffan 1991. Istället kommer hela tiden förslag från partiet som gränsar till vad SD står för. Med fyra år till med alliansen kanske vi också vänjer oss vid batongliberalernas språkbruk.

måndag 20 september 2010

Ur en övergödd ledarskribents perspektiv

DNs huvudledare idag var lika deprimerande läsning som valresultatet.
"Fredrik Reinfeldt har som första borgerliga statsminister lyckats få ett förnyat förtroende från väljarna....Han har inte bara visat att en borgerlig allians kan regera Sverige utan att välfärden eller ekonomin raseras", skriver de.
Det första är rent felaktigt, eftersom Thorbjörn Fälldin otroligt nog fick förnyat förtroende i valet -79. Dessutom går nog inte alla med på att inte välfärden raserats, framför allt inte de som utförsäkrats eller är en del av massarbetslösheten som bara ökat under perioden.
"Allianssegern markerar ett historiskt skifte i svensk politik som kommer att vitalisera demokratin och göra Sverige mer likt andra europeiska länder", skriver man också.
Man kan ju fråga sig vad det finns för egenvärde i att bli mer lika andra europeiska länder. Sverige har haft en unik ställning som världens kanske mest jämlika land (relativt sett). Nu ökar klyftorna lavinartat och vi går en ren amerikanisering till mötes. På vilket sätt är det eftersträvansvärt? Fast ur en övergödd ledarskribents perspektiv kanske det är självklart att mycket ska ha mer. Helst på andras bekostnad.

söndag 19 september 2010

Borg tömmer statskassan i privata fickor

"Vi har klarat finanskrisen", ropar Borg. Och han får applåder för att Sverige inte är lika bankrutt som USA , Grekland, Spanien m fl. Än alltså. Att vi inte är det beror till stor del på att han kom till makten med överskott i finanserna och en ekonomi i balans.
Sedan dess tömmer han statskassan i privata fickor. Det intressanta med alliansens privatiseringar är ju att de finansieras med skattemedel. Alla privatiseringar i vård, skola och omsorg finansieras ju fortfarande av offentliga medel. Med den skillnaden att offentlighetsprincip och meddelarfrihet inte längre gäller. Så bekvämt.
Dessutom subventioneras privata företag för att göra privata tjänster (RUT) för att folk inte vill betala vad det kostar. Inte kan jag gå till frisören och få avdrag fast jag tycker det är dyrt, eller ta taxi för en lägre kostnad.
Maud Olofsson skriker om att unga ska starta företag. Har hon inte förstått att det krävs kapital för att starta ett företag. Och i vår kvartalsekonomi måste vinsten komma väldigt fort om någon ska våga satsa egna pengar. Våra gemensamma pengar däremot satsas gärna i privata projekt, men väldigt få investeringar görs för det allmännyttiga, typ omställningar för ett miljövänligare samhälle.
Skattesänkningarna kommer att nå sin kulmen. Sen handlar det om avgifter på allt. Om fyra år är vi där med fortsatt allians.

lördag 18 september 2010

Vi behöver inte SD - de finns redan

Inom alliansen pågår "ett bråk om asylpolitik" enligt tidningen Riksdag & Departement. Man håller på att justera asylreglerna inom EU för att få en mer likartad behandling av asylsökande inom EU, vilket ju kan tyckas vara bra med tanke på hur vissa EU-länder behandlar flyktingar. Men det kan å andra sidan betyda en skärpning av den svenska asylpolitiken.
Och den är redan rätt skärpt, vilket SD förmodligen inte har en aning om (eller vill veta). T ex är våra visumregler så strikta att i stort sett inga medborgare från utomeuropeiska kontinenter(undantaget Nordamerika och Australien) överhuvudtaget får visum för att t ex hälsa på sina släktingar eller vänner. Det är knappt att prominenta personer. inbjudna till konferenser, får visum om de kommer från Afrika eller Mellanöstern. Allt i en rädsla för att de ska söka asyl. Anhöriginvandringen är ytterst strikt och gäller bara den närmaste kärnfamiljen (om ens det).
Så vad ska vi med SD till, när våra gränser redan är så tillbommade?

torsdag 16 september 2010

Tyst om frågor som missgynnar alliansen

Arktis isfritt 2030 skriver SvD i en kort liten artikel. Satellitbilder visar att istäcket är rekordlitet. Detta borde vara en förstasidesnyhet. Men där får vi istället se Reinfeldts belåtna tryne, när man för femtielfte gången frågat väljarna vem de tror regerar landet bäst.
Klimatfrågan finns inte på kartan för moderaterna. De var tvungna att ta i den under det svenska EU-ordförandeskapet, och då satt man stilla i båten medan den sjönk i Köpenhamn. Sedan har klimatfrågan snabbt skyfflats undan igen.
Hur kan det vara dödstyst om världens allvarligaste fråga i valrörelsen? Är den för jobbig för journalisterna? För det är ju via media de flesta av oss följer valrörelsen. Men där behövs inga anonyma inlägg om allianstrogna journalister som skriver upp alliansen på nyhetsplats, det har vi alla sett. Ingen fråga är t ex för liten för att konstatera att de rödgröna inte är överens. Det vimlar ju av frågor där alliansen inte är överens, men det skrivs det inget om.
Och framför allt skrivs ingenting om partiernas förhållande till klimatfrågorna. Det skulle ju missgynna alliansen....

onsdag 15 september 2010

SD vinner på vågmästartjatet

Äntligen en riktig granskning av vad SD faktiskt säger (Ansvarslös glädjekalkyl AB). Om ett parti ser ut att kunna komma in i riksdagen är det viktigt att faktiskt se hur de tänker, inte bara kalla dem rasistiska i största allmänhet.
Det eviga tjatet om ifall de får en vågmästarroll eller inte och hur andra ser på dem, ger dem bara reklam, utan att de någonsin behöver stå till svars för sina åsikter.
I dagens artikel visar AB att de har en totalt ofinansierad budget. De tror att om man minskar/avbryter all invandring går budgetpusslet ihop. Totalt världsfrånvänt m a o. Det är sådana här fakta vi behöver för att mota olle i grind.

tisdag 14 september 2010

Ska Stockholm bli ett ghetto?

Just nu berättas i kvällens ABC att alliansen börjar ta över Söder och närförorterna enligt forskning. Inte så konstigt. Alliansens utförsäljning och ombildning av allmännyttan har ju gynnat människor med god ekonomi. Och nybyggena består av bostadsrätter. Man bygger med andra ord sitt väljarunderlag. Och det ger utdelning.
Men till slut kommer man att bita sig själv i svansen. I Danderyd, Täby och Vaxholm har man sålt ut hela allmännyttan. Men i Vaxholm har man upptäckt att många som arbetar i tjänstesektorn inte har råd att bo kvar där, utan söker sig någon annanstans och kanske också lämnar jobbet. Man har skapat ett rikemansghetto.
Det står 300 000 personer varav 27 000 som helt saknar bostad i bostadskön idag. (Källa Kent Wernes Du sköna nya hem)Personer som av olika skäl inte kan eller vill hosta upp några miljoner för att få någonstans att bo. Bland dem väldigt många studenter. Många ungdomar är också tvungna att bo kvar hemma i brist på jobb och bostad.
Utsålda lägenheter kommer aldrig tillbaka. Och det är de äldre och billigare lägenheterna som ombildas. Och eventuellt nya hyresrätter är väldigt mycket dyrare och unga har inte råd med de hyrorna.
Vill vi ha en innerstad reserverad för rika? Och att närförorterna går samma väg? Vill vi bo i ett ghetto?

söndag 12 september 2010

Alliansen talar ett språk de inte förstår

Det pratas om visionslöshet i detta val. Och det är inte så konstigt. Moderaterna vill inte prata högt om sin vision, som de är på god väg att genomföra och som Reinfeldt skisserat i sin bok "Det sovande folket". Men den visionen vinner man inga val på och därför kom någon smartnisse hos M på att man skulle använda socialdemokraternas vokabulär, prata om arbetarparti och välfärd.
Det har haft till effekt att S och V fått svårigheter att tala om visionen av det goda samhället, eftersom det är vad M säger. Med de kompakt borgerliga medier vi har, har M också fått tolkningsföreträde på de här områdena. Dessutom beskrivs det som att S och V kommer med gammal skåpmat när de för fram idéerna om välfärd för alla. Det har de ju alltid sagt. Det nya är att moderaterna säger det och media är bara intresserade av nyheter.
Ett exempel på att alliansen inte vet vad de talar om är vad Hägglund ídag skriver på DN Debatt: "Välstånd skapas nämligen inte av fördelningspolitik utan av sådant som en levande arbetsmoral, solidaritet och hederlighet".
Han har inte ens förstått att arbetsmoral, solidaritet och hederlighet frodas bättre i ett samhälle utan stora samhällsklyftor. Se bara på de länder som har väldigt stora klyftor och dit vi också är på väg (t ex s k välfärdssamhällen som USA och Storbritannien): Hög brottslighet, otrygga arbetsplatser, segregation inom boende och skolgång.
Det är detta slutduellerna borde handla om. Skippa siffrorna och ställ alliansen mot väggen om vart vi de facto är på väg!

lördag 11 september 2010

Rödgröna mindre toleranta mot fiffel

I den eviga kampanjen mot Mona Sahlin har nu Expressen hittat ett nytt grepp för att återigen få påminna om den s k Tobleroneaffären på 90-talet. Man kan åter tala om Mona Sahlins låga förtroende och på nytt erinra om en affär som knappast är värre än att strunta i TV-licensen (Tobias Billström, m) eller använda svart barnflicka (Reinfeldt).
Har man inga egna argument för sin sak måste man ta till olika skrämselspöken. Det behöver inte de rödgröna. De kan bara peka på hur alliansen ökat klassklyftorna, ruinerat svensk ekonomi så att vi nu återigen har underskott (men det kallar Borg framgång. Det är dock inte hans förtjänst att Sverige klarat finanskrisen så pass bra. Vi hade ett utmärkt utgångsläge när socialdemokraterna och dess stödpartier överlämnade en ekonomi med överskott, som alliansens skattesänkningar nu gröpt ur).
Tyvärr är det så att de rödgröna är mycket hårdare mot sina ledare när de inte sköter pengarna ordentligt (Sahlin och Schyman), medan många borgare har en mycket lättsammare attityd till skatteplanering, svart arbetskraft etc. Att komma undan skatt är en självklarhet för många höginkomsttagare. Inget att bli upprörd över. Lars Tobisson var nolltaxere under hela sin politiska karriär, ändå hade han mage att ha synpunkter på skatterna. Han behövde inte avgå för det. Men många socialdemokrater har fallit på detta, t ex Ove Rainer och Sigvard Marjasin.
Men om man som rödgrön ogillar Mona Sahlin för tobleroneaffären, tänk då på hur lättvindigt alliansen handskas med våra skattemedel, som går till riskkapitalbolag som sköter våra skolor,
som säljer ut allmän egendom till underpris etc. Detta kommer att fortsätta med dem vid rodret. Att inte rösta för att man inte gillar Mona Sahlin är att göra Sverige en otjänst.

fredag 10 september 2010

Hägglund spelar dum

Göran Hägglund kan inte välja mellan v och sd. Han ogillar bådas människosyn.
Som v-sympatisör häpnar jag. Göran Hägglund tror att V vill att alla ska vara lika. Han kan inte se skillnad mellan att ha samma rättigheter och möjligheter och att vara lika. Det är grunden i V:s människosyn; att alla ska ha samma chans, möjligheter och rättigheter, vilket betyder att man inte kan ge privilegier till ett fåtal på andras bekostnad.
Att inte kunna skilja det från SDs människosyn, som går ut på att människor från andra kulturer inte har rätt att leva i vårt land, är sanslöst.
Självklart är inte Hägglund så dum som han vill ge sken av. Han bara hoppas att väljarna är så dumma att de tror på hans spelade vånda. Och sådant hyckleri kan verkligen göra en illamående.

torsdag 9 september 2010

Sifferexercis till ledans gräns

Det är för sorgligt att höra utfrågarna i partiledarintervjuerna i SVT, Anna Hedemo och Mats Knutsson. Det enda de verkar bry sig om är siffror ner till löjets gräns.
Det hela urartar till ett husförhör där partiledarna måste ange procentsatser, antal, miljoner kr etc ner till minsta kommatecken. Och de försöker svara. Och det blir ofta helt fel, så att tidningarna sedan kan kasta sig över vederbörande och peka finger.
Men framför allt blir det ointressant. Ingen kommer ihåg siffror och då blir istället personlighet, klädsel och frisyr det man ser, om man inte somnar eller slår över till något annat.
Och vart har miljöfrågorna tagit vägen i denna valrörelse?

Inkallad i yrkesarmén som arbetslös

Tidningen ST Press skriver att nu när Försvarsmakten ska börja rekrytera till sin yrkesarmé kan arbetslösa hänvisas av Arbetsförmedlingen att söka dessa tjänster och därmed riskera att hamna i en krigssituation. Vägrar man kan a-kassan ryka.
Det kan ju vara att det inte är de krigskåta som ändå söker jobben, som är de mest lämpade för uppdrag utomlands. Kanske krävs andra kvalifikationer som många arbetssökande besitter. I och för sig verkar det ju dumt att anställa folk som inte vill ha jobbet, men man får ju bara tacka nej 2-3 gånger innan man blir utan a-kassa. Så i värsta fall kan det vara likställt med att man, som förr, blir inkallad. Och då handlar det inte om att försvara Sverige, utan i värsta fall att ge sig in i krig som andra startat och som aldrig kan vinnas med vapenmakt. Ingen utomstående stat har ännu vunnit ett inbördeskrig med vapen.

tisdag 7 september 2010

Samhällsnyttan i en bröstpump

Så typiskt att det media fastnar för i den klargörande utfrågningen av Lars Ohly var hans uttalande om att barnets mamma kan använda bröstpump när pappan tar över föräldraledigheten. Det är väl precis det som många mammor gjort, som vill ge barnet och pappan glädjen av att ha en stark relation till varandra.
Istället gnäller Hedemo och Knutsson om att mamman "tvingas" sluta amma. En väldigt liten procent helammar ett barn vid sex-sju månaders ålder. Det räcker med morgon och kväll och är ett sätt att naturligt övergå till vanlig kost, vilket barnet dessutom behöver i den åldern.
Föräldraförsäkringen kom inté till för att det är så kul för alla att jobba. Den kom till för att man såg en samhällsnytta i att alla medborgare ska kunna ha ett jobb och därmed bidra till den gemensamma välfärden. Samhället har ju investerat i lika skolgång för flickor och pojkar. Då bör de också ha samma chanser att i arbetslivet.
Det är förstås enklare att fastna i ett konkret begrepp som bröstpump, än att belysa resonemanget bakom orden.

Ännu ett miljömagplask av regeringen

Regeringen fortsätter att missgynna tågtrafiken genom att försvåra och fördyra för resenärerna. Trots att andra länder som avreglerat sin spårtrafik nu gått tillbaka till statliga järnvägar, måste tydligen Sverige pga alliansens ideologiska kompass, gå in i samma återvändsgränd.
Det finns vissa samhällsbärande verksamheter som helt enkelt inte passar för marknadsekonomi därför att de suboptimerar samhällsnyttan, då vinst är målet och inte en tjänst som främst ska gynna medborgarna. Det gäller vård, skola och omsorg och det gäller järnvägar och el. Att SJ ska gå med vinst har varit dess problem ända sen det infördes.
Nu skriver DN att regeringen vill fördubbla spåravgifterna, vilket kommer att höja biljettpriserna för resenärerna och kostnaderna för godstrafiken. Då blir det flyg och bil istället och så har man än en gång motverkat miljöincitamenten. Någon som är förvånad?

söndag 5 september 2010

Ta FN-jobbet Batljan!

Läste häromdagen en notis om att Ilja Batljan inte skrivit på pappret för det FN-jobb han erbjudits. Det är beklagligt av flera skäl.
Det betyder att han förmodligen blir kvar i stockholmspolitiken -som socialdemokrat märkligt nog. Det var han som tillsammans med Carin Jämtin (hur kunde hon?) skrev artikeln om förslaget till butler i tunnelbanan. Det var som att be om att bli förlöjligad. Men kanske har moderaterna sänt in en torped i de socialdemokratiska leden? Det är helt obegripligt att den mannen kan vara ett av sossarnas toppnamn. Ett annat famöst uttalande från honom är "Jag älskar vinst" i vård, skola och omsorg.
Kanske kan han göra mer nytta i FN. Carin Jämtin drev under sin tid som biståndsminister på om ett reformerat FN. Kanske kan han komma med några pigga idéer där.

lördag 4 september 2010

Åt den som har skall varda givet...

I det moderata Sverige är ovanstående rubrik en självklarhet. Inte nog med att skattesänkningarna gynnar de rika (på sjuka och arbetslösas bekostnad), nu vill Jan Björklund ge extra pengar till skolor med höga betyg som en slags bonus, läste jag i tidningen häromdagen.
Knappa resurser ska m a o gå till dem som minst behöver dem. Och betygsinflationen som har accelererat sedan företagsskolorna kom till, kommer knappast att minska med detta förslag.
Har utbildningsministern någonsin besökt en skola i ett område med barn och ungdomar från 20 olika nationer? Det är inte deras fel att de ofta presterar under genomsnittet. Dagens skolpolitik gynnar konsekvent dem med de bästa förutsättningarna.
Strukturfelen beror på kommunaliseringen och på friskolereformen. Dessa två faktorer har skapat total ojämlikhet i skolan. Och de svagaste får betala priset.

fredag 3 september 2010

Optimism, rädsla och hot

Man ska inte dra några växlar på en opinionsundersökning, men det känns ändå lite positivt att se att gapet minskar mellan blocken och att de rödgröna ökar igen.
SvD skriver desperat i sin ledarblogg att socialdemokraterna nu minskar mellan två jämbördiga extremistpartier.
Det är klart att för dem som anser att en vision om det goda samhället för alla är ett hot, blir V naturligtvis skrämmande. Och det gäller kanske också för dem som anser att ett hållbart samhälle där vi måste tackla miljöproblem hotar deras livsstil.
För oss som sett välfärden raseras i snabb takt under de senaste fyra åren (liksom i början på 90-talet) är fortsatt borgerligt styre ett mycket reellt hot. Reinfeldt har också visioner, de han beskrev i boken "Det sovande folket" och det är dit han är på väg med sina småmoderatpartier i släptåg.
Man får hoppas att alltfler vaknar och ser vad som är på väg att hända med fyra år till med alliansen.

torsdag 2 september 2010

Försäkringar ingår inte i välfärdens kärna

I en nyhetsartikel i DN säger Anders Borg att mer än hälften av de rödgrönas utgiftssatsningar går till bidrag och traditionell arbetsmarknadspolitik.
Det talar i alla fall om att sjuk- och arbetslöshetsförsäkring inte ingår i den välfärdens kärna som Borg säger sig vilja värna. (Men han har ju definierat den som melon, vars kärnor är små, utspridda och i en urvattnad omgivning). Dessa försäkringar är nämligen välfärdens kärna. Vi betalar för dem för att vi ska klara kriser i livet, som sjukdom och arbetslöshet, utan att ramla ner i fattigdom. Men för dem som har en årslön eller mer på banken spelar det förstås inte så stor roll.
Det borde i alla fall göra valet lätt för alla som kan se skillnad på en betald försäkring och socialbidrag.

Mediafamtoning avgör valet - om vi låter det bli så

DN trappar upp den psykologiska krigföringen mot de rödgröna. Nu har man beställt en undersökning om hur väljarna tror att valutgången blir och smäller upp det över hela sin förstasida.
I en kommentar säger Synovates opinionsanalytiker Nicklas Källebring: "Det är svårt att förstå varför så många rödgröna tror på en borgerlig seger även om övervikten inte är statistiskt säkerställd. Det har förmodligen att göra med vilken framtoning partierna har, vilka som verkar mest självsäkra".
Nej, det har inte att göra med vilka som verkar mest självsäkra, utan vilken framtoning de har i medierna. I samtlig stockholmspress presenteras alliansen som ett självklart alternativ även på nyhetsplats. Ja, de beskrivs som självsäkra, regeringsdugliga och Reinfeldt och Borg som några slags landsfäder. Medan beskrivningen av de rödgröna ständigt går ut på att ifrågasätta Mona Sahlin och prata om hur illa omtyckt hon är. Även i socialdemokratisk landsortspress går drevet mot Mona Sahlin.
Trots denna bedövande uppbackning av alliansen kommer flera tidningar, också DN, dragande med det gamla kommunistspöket.
Istället för att låta denna och liknande undersökningar bli självuppfyllande profetior borde det sporra rödgröna väljare att verkligen gå och rösta. Vi väljer samhällssystem i detta val, inte om vilka personer som ska vara statsminister.

tisdag 31 augusti 2010

Alternativen är glasklara

Medierna, som idag styr det mesta av "valinformationen", talar omedelbart om vinnare och förlorare sedan de rödgröna presenterar sitt valmanifest. Det blir patetiskt, när det för merparten av det svenska folket handlar om någon tusenlapp hit eller dit. Man är helt fixerad vid plånboken. Det är ändå andra prishöjningar, räntan o dyl utanför politikens kontroll som avgör om man får det kärvt eller inte.
För de sjuka, arbetslösa och de fattigaste pensionärerna finns bara ett alternativ att rösta på - det rödgröna. De rödgröna vill att välfärdstjänsterna ska ha en prisnivå som alla kan klara. Om de också ska hålla en god kvalitet för alla krävs att det är behoven och inte utbudet som styr (i alla fall om det är skattefinansierat, privata alternativ som finansierar sig själva har alltid funnits för dem som haft råd).
Alliansen satsar på den välbeställda medelklassen (trots att de retoriskt motsäger detta). De extra 100- till 1000-lapparna (mer ju mer man tjänar) i skattesänkning blir ju inte mycket för dem med lägre inkomster, för där äter prishöjningar m m snabbt upp extrakronorna, medan de välbeställda får mer att röra sig med. Och fler jobb har det ju inte blivit med den här politiken.
De generella välfärdssystemen i form av sjuk- och arbetslöshetsförsäkring (som alliansen kallar bidrag) har underminerats av alliansens politik och kastat ut redan svaga i fattigdom och bidragsberoende (socialbidrag).
Ska det vara så förbannat svårt att se skillnad på de här alternativen (dvs inriktningen på politiken snarare än enskilda förslag om 100-lappar hit eller dit) att man inte vet vad man ska välja? Det handlar helt enkelt om man vill ha ett samhälle där alla kan leva drägligt eller ett där de som är välbeställda får merparten av samhällets stöd.
Och vill man dessutom för ett ögonblick titta upp ur plånboken och se att vi lever i en global värld med alltmer accelerande miljöproblem så kan man ju inte rösta på ett alternativ där Andreas Carlgren är miljöminister och där ambitionsnivån ligger nära noll. Det går alltid att göra mer, men alliansen gör mindre.
Är vi så indoktrinerade av mediernas personfixering att vi inte kan se helheten? Alternativet borde vara glasklart för alla som bryr sig om något annat sig själva.

lördag 28 augusti 2010

Många väntar på att bli sedda i valrörelsen

DN:s Annika Ström Melin kommenterar i ett ledarstick att Thomas Bodström åker till USA för att bo där några månader. "Bodström lovar att komma tillbaka nästa vecka och sedan stanna över valet innan han återvänder till USA. Socialdemokraterna litar tydligen på att väljana kan vänta", skriver hon.
Men det är inte Thomas Bodström väljarna väntar på, Annika Melin. Väldigt många väntar på att bli synliggjorda i det här valet. Det gäller ungdomar, ensamstående föräldrar, arbetslösa och sjuka. Dvs de som inte ens har pengar att göra avdrag från. Som jag skrev igår, det är de besuttnas problem som står i centrum denna valrörelse (och vad annat kan man vänta med en regering vid makten som mest ägnat sig åt att berika de rika). De andras problem berörs knappt. Och vart tog miljö- och klimatfrågorna vägen? De berör ju oss alla.

fredag 27 augusti 2010

De besuttna journalisterna

Eva Franchell skriver en bra ledare i dagens Aftonblad (ABs ledarsida är ett ljus i det borgerliga mörkret) om att partiledarutfrågningen handlar mest om överklassproblem. Det är en sorglig utveckling hos dagens journalister, att de numera i allt högre grad representerar den besuttna klassen och därmed också ägnar sig åt de problem som mest rör dem själva, dvs rut-bidrag, förmögenhetsskatt och fastighetsskatt (de flesta som syns i stockholmsmedierna verkar på bo Söder i Stockholm).
Och då fylls medierna av siffror och statistik som rör de mest bemedlade, som verkar gå i taket vid minsta förändring i förmögenhetsutvecklingen. Som om de skulle märka några hundralappar hit eller dit. Det gör däremot de som får vända på slantarna i slutet av månaden. Men det är en värld som varken merparten av politikerna eller journalisterna förstår sig på eller verkar kunna sätta sig in i.
Därför får partiledarna sitta och rabbla siffror och statistik i TV, vilket naturligtvis överhuvudtaget inte fastnar hos väljarna. Det gör bara en tydlig berättelse om vilket samhälle man vill ha. Men den chansen verkar de inte få i SVTs utfrågningar.

Den ständigt magsura Lena Mellin

Det måste vara jobbigt att också ha Aftonbladets politiska kommentator emot sig, som om inte Henrik Brors i DN vore nog. Vad Mona Sahlin än gör, stöter Lena Mellin upp magsura kommentarer. "Nej bättre kan du", skriver Lena Mellin efter gårdagens partiledarutfrågning. Men i Lena Mellins värld kommer Mona Sahlin aldrig att bli bra nog. Det är sorgligt att ständigt matas med dessa borgerliga politiska skribenter oavsett vilken tidning man än öppnar. Och deras personfixering är total. De vill naturligtvis ha en match mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt och helst bortse helt ifrån den olika samhällssyn som alliansen respektive de rödgröna står för.
Tyvärr gäller inte heller ordspråket "tomma tunnor skramlar mest" för Fredrik Reinfeldt. Där är det bara tyst, förutom ordet skattesänkning, som tydligen ska värna välfärdens kärna. Har vi sett något av det hittills?

torsdag 26 augusti 2010

Persson - en sann folkpartist

Göran Persson kastar sig nu in i valrörelsen, vilket inte lär göra det lättare för socialdemokraterna. Hade han haft vett att avgå innan förra valet kanske läget hade sett helt annorlunda ut i detta val. Väldigt många röster i förra valet var missnöjesröster för att få bort just Persson.
Göran Persson är nämligen i grunden folkpartist. Han låter som en sådan och hela hans regim var sådan. Det som var minst folkpartistiskt hos honom var kommunaliseringen av skolan, det enda område där man som vänster kan hålla med folkpartiet (utom när det gäller friskolor och skolpeng).
Stackars Mona, hon är inte tillräckligt borgerlig enligt Persson. Han vill gå i koalition med folkpartiet. Kanske röstar han på dem också. För inte hjälper han socialdemokraterna med sitt utspel.

onsdag 25 augusti 2010

Moderaterna har hållit miljölöftet

I ett debattinlägg i Nya Wermlandstidningen summerar riksdagsledamoten Stina Bergström (mp) alliansens insatser på miljöns område. Och de har gjort en hel del insatser. Men väldigt få har gynnat miljön. Tvärtom tar Sverige ständiga kliv bakåt på miljöområdet. Inom i stort sett alla områden har beslut tagits som missgynnar miljön.
Det gäller kemikalier, där vi nu tillåter kadmium i mat och skatten på konstgödsel har tagits bort. Det gäller rovdjurspolitiken där vi nu tillåter jakt på fridlysta djur (varg och val). Strandskyddet har urholkats. Slopandet av Djurskyddsmyndigheten har lett till minskad kontroll av djurbesättningarna. Vägar prioriteras framför järnväg. Nya kärnreaktorer blir tillåtna, stick i stäv med 1980 års folkomröstning. Och klimatmålen ska uppfyllas i andra länder, "för vi är ju så duktiga ändå och ligger så långt fram", enligt regeringens egen utsago.
Moderaterna sade inför valet 2006 att miljön inte var prioriterad. Det vallöftet har de i alla fall hållit.

tisdag 24 augusti 2010

Alliansen på tomgång i SVT-debatt

Har hört en del av partidebatten med Sverker Olofsson i SVT. Nu handlar det bara om skatterna igen, men annars har det blivit väldigt tydligt vilken tomgång alliansen går på när man talar om välfärd.
De svänger sig med ord som traditionellt förknippats med vänstern, men deras tolkning handlar hela tiden om att trygghet innebär att kunna välja vårdgivare (inte att de som finns går på knäna), att de skattepengar som faktiskt kommer in ska användas till vinst i välfärdssektorn snarare än att stärka verksamheten (t ex att starta fler skolor än som behövs på annan verksamhets bekostnad), arbetslinjen handlar om att kasta ut folk ur försäkringar (arbetslöshet och sjukförsäkring) som varit grundbulten i välfärdssamhället.
Trovärdigheten sjönk verkligen för alliansen när realpolitiken debatterades och de rödgröna stärkte sina kort. T o m Tomas Östros kändes äkta och engagerad, medan Borg trött på slutet nämnde att vi i alliansen satsar på "välfärd och trygghet" och lät som om han överhuvudtaget ine förstod dessa ords innebörd.

måndag 23 augusti 2010

Tidningars personfixering avgör valet

Medialiseringen är ett faktum. Det är genom medierna som med­borgarna tar till sig vad de olika politiska alternativen står för. Det sker sällan i direkta möten med politiker.
Det skriver Helle Klein bl a i sin ledare i dagens Aftonblad. Hon måste bli deprimerad när hon ser hur hennes egen tidning ger sig på socialdemokraterna. Lena Mellin skräder inte orden om socialdemokraternas valrörelse. Och i Lena Mellins politiska krönika handlar det inte om moderaternas eller socialdemokraternas politik, utan om Mona och Fredrik. Det är dem det handlar om, enligt henne.
Det är drömläget för alliansen. Hur många gånger ska man behöva läsa om hur impopulär Mona Sahlin är jämfört med Reinfeldt? Och för varje artikel fortsätter spiralen nedåt.
Många ser bara rubriker och då är orden "katastrof", "mardröm", "skräcksiffror" ihopkopplade med Mona Sahlin. Kritisera gärna korkade utspel som butler i tunnelbanan m m, som ändå är politiska förslag (fast inte från Sahlin, som tagit avstånd), men sluta med denna personfixering.


söndag 22 augusti 2010

Moderater blir sossar

Moderaterna vill inte heller sänka skatterna mer, enligt en Sifo-undersökning i Aftonbladet. I förra valet vann moderaterna (och alliansen) på att tala som socialdemokrater. I detta val måste de bli socialdemokrater för att vinna.
Så de talar om att värna välfärden, ge mer till pensionärerna, talar varmt om sjuksköterskor i den offentliga sektorn. Kanske känner socialdemokratiska väljare mer igen sig i denna retorik än i talet om könsneutrala toaletter och butler i tunnelbanan? De tror att moderaterna kommer att bli socialdemokrater.
Kanske tror moderaterna det själva. Reinfeldt har ju Tage Erlander som ideal och Borg Gunnar Sträng. De är båda välfärdsbarn som inte kan tänka bort den välfärd de växt upp i. Ändå arbetar de för ökade klyftor och mer utslagning. Men kanske de inte förstår det. Välfärden har ju alltid funnits i deras liv, ständigt närvarande, som ett flyttblock i en hage. Hur den kom till kanske inte ingick i kursplanen i Täby kommun. Och inte var det tack vare högern.

Högerlögner

I dagens DN går Peter Wolodarski till bred attack mot vänsterpartiet. Han försöker beskriva partiet som om det fortfarande stödde Sovjetkommunismen. Det är ju patetiskt. Nu ska de rödgröna associeras med ett system som alla är motståndare till.
"Valet i höst handlar inte om socialismens införande i Sverige, utan om huruvida ett oreformerat kommunistparti för första gången ska få plats i en svensk regering", skriver Wolodarski. Jag vet inte hur många gånger detta parti har tagit avstånd från sitt förflutna. Det
är ren lögn att påstå att vänsterpartiet är ett "oreformerat kommunistparti". Det är som att påstå att moderaterna fortfarande har nazianstuckna idéer.
Det är så billigt att skriva en krönika som den Wolodarski skrev idag. Eller har han letat fram den från tidigt 70-tal (fast då var han väl inte född)? 1977 lämnade de Sovjettrogna partiet och bildade apk. Varken de eller Sovjetunionen existerar idag.
Vänsterpartiet står idag politiskt ungefär där sossarna stod under sent 70-tal. Och valet idag handlar om ifall Sverige ska bli som Thatchers och Reagans England och USA, där det mesta sköts privat (fast med skattemedel) och valfrihet betyder att misslyckas du i samhället så har du gjort fel val.
Och att vara emot EU hindrar väl inte att man följer folkomröstningens resultat. Vi är med och utifrån det får man driva politiken. Till skillnad från partier i alliansen som lämnar folkomröstningsresultatet om kärnkraft och vill bygga nya reaktorer.
Så skärp dig Wolodarski. Rena lögner är pinsamma. Det räcker gott med alliansens retorik att säga ett och göra ett annat. Det är tillräckligt illa.

lördag 21 augusti 2010

Lönesättande samtal - för de starka

Apropå individualisering - ett nytt sätt att undergräva fackföreningarnas roll är de s k lönesättande samtalen som nu genomförs på många håll i den statliga sektorn och som ersätter de vanliga fackliga löneförhandlingarna. Det innebär att varje anställd för ett individuellt samtal med sin chef om hur vederbörande presterat under perioden och sedan presenterar chefen den lönesumma arbetsgivaren vill ge. Löntagaren kan då skriva under att det är OK eller gå vidare till sin fackförening om vederbörande är missnöjd.
Detta kan ju låta bra och att man får en chans att diskutera sina prestationer med sin chef. Det är säkert bra för dem som har goda relationer med sin chef. Men den här typen av individualisering riskerar också att tysta de redan tysta arbetsplatserna ännu mer. Vem vill vara kritisk och inopportun om det riskerar att gå ut över lönen?
Dessutom kan det påverka det redan växande gapet mellan mäns och kvinnors löner. Vi vet att män ser män i större utsträckning än de ser kvinnor på en arbetsplats. Också kvinnliga chefer tenderar att se män i högre grad. Det här systemet riskerar att ytterligare missgynna kvinnor i lönehänseende.
Och hur blir det med dem som är ovana att göra sin röst hörd? Som inte kan/vill/törs ifrågasätta det chefen säger. Som tyst accepterar och ännu mindre vill bråka genom att gå vidare till facket?
Ja, hur uppfattas det att inte skriva under, utan istället gå vidare till facket? Är man en "besvärlig person" då?
De kollektiva lösningarna motarbetas i dagens Sverige. Du ska alltid vara dig själv närmast i alla lägen. Då är det också ditt eget fel om du missgynnas eller misslyckas.

Onödig lyx fördyrar hyresrätter

Jag skrev häromdagen att alliansen bara vill bygga 6 000 nya hyresrätter i Stockholm under nästa mandatperiod. Övriga 9 000 blir privata alternativ.
Men det är inte bara att det byggs för få hyresrätter, de som byggs blir ofta oöverkomligt dyra, särskilt för unga människor som just ska flytta hemifrån. Och det beror ofta på att de är alltför välutrustade. Behövs verkligen två toaletter i en trea? Och en hel del utrustning kan man skaffa själv utifrån behov. Idag utrustas en del lägenheter med värmerör för handdukar, torktumlare, ja t o m tvättmaskin. Det är onödig lyx som läggs på hyran.
Men i vår nya sköna individualiserade värld ses väl en gemensam tvättstuga som direkt kommunistiskt.

onsdag 18 augusti 2010

Bisarra utspel ersätter samhällsdiskussion

Är redan utled på valrörelsen. Inte minst de bisarra utspel som hopar sig. Dessvärre leder socialdemokraterna ligan av korkade idéer. Könsneutrala toaletter, butler i tunnelbanan... Man tar sig för pannan. Har man inget annat att komma med i vår huvudstad? Vad har det tagit åt Carin Jämtin? För mycket umgänge med den moderate socialdemokraten Baltjan?

Utspel av en annan kaliber kommer från folkpartiet. Där viner batonger och pekpinnar. Niqab blir en jättefråga och Björklund gastar om förbud, trots att niqab bara bärs av någon promille av befolkningen (dessutom kallar man det för slöja, vilket också spiller över på de muslimska kvinnor som bara bär huvudduk).

Nyamko Sabuni vill att invandrare ska ha lägre löner i tron att det ska få in dem på arbetsmarknaden. Och när slutar man vara invandrare i arbetsgivares ögon? Dessa som ofta lägger ansökningar med utländska namn åt sidan direkt. Flera generationer stigmatiseras, pekas ut och blir aldrig integrerade.

Och så denna eviga skattediskussion. Trots allt handlar det bara om några procentsatser hit eller dit. Där är inte minst journalisterna skyldiga, som inte verkar behärska några andra ämnen än skatte- och pengapolitik.

Det är m a o så trist så man får lust att blogga om kronprinsessan, allsången eller något annat trivialt. För det känns inte som om de viktiga frågorna om vilket sorts samhälle vi ska ha, aldrig ställs.

tisdag 17 augusti 2010

Alliansen vill bara bygga 6 000 hyresrätter i Stockholm

"Alla vill inte köpa- bygg fler hyresrätter" är rubriken på ett debattinlägg i Aftonbladet" av moderaten Joakim Larsson. Nu låtsas moderaterna förstå att det inte går att alla äger sin bostad. Men rubriken på artikeln kunde lika gärna vara "Vi vill bygga 15 000 bostäder - bara 6 000 blir hyresrätter. Det är möjligt att det är en ökning ur moderaternas perspektiv, men knappast ur medborgarnas. Dessutom förordar de mer utförsäljningar i förorterna. Hittills har det bara handlat om de attraktiva närförorterna.
Om man åtminstone sålde dem till marknadspriser (det är märkligt att marknaden bara åberopas när fungerande statliga monopol plottras bort till femtielva aktörer till suboptimerade priser). Nej, här är det viktigt att den hyresgäst som råkar inneha lägenheten för tillfället får chansen att göra ett klipp. Så fort vederbörande har köpt sin lägenhet stiger värdet minst en tredjedel.
Nu vill dessutom Mats Odell att det ska finnas ägarlägenheter i hyreshusen. Vem ska sköta själva huset då? Ska det tas ut på övrigas hyror? Ännu ett område där alliansen skapat total lekstuga.

torsdag 12 augusti 2010

Vem vinner vänsterträtan?

Vilken öken Sahlin, skriver Aftonbladet, i sin eviga Mosa Mona-kampanj. Denna gång lyfter man fram författaren Christer Isaksson, som hävdar att Mona Sahlin står för långt åt höger. Och det gör hon ju! Hon och hela S-ledningen.
Vänstersossarna sviker partiet för att det är för borgerligt. Samtidigt sviker vänsterfolket V för att de gått in i en koalition överhuvudtaget. Och vilka går segrande ur den striden?
Problemet är att nu handlar det inte om någon intern vänsterträta. Det handlar om hur vårt samhälle ska se ut i framtiden. För om alliansen får hållas fyra år till kommer Sverige att vara oåterkalleligt förändrat; det mesta privatiserat och utförsålt. Välfärdens kärna ett minimalt socialbidrag så att folk inte svälter.
Och på sofflocken ligger "det sovande folket".

Män ser män

Det är bra att jämställdheten framhålls tydligt som en viktig ingrediens i det offentliga svenska arbetslivet. Vi har lagstiftning, regler och policies vilka självklart är en viktig påtryckningsfaktor för att öka jämställdheten, framför allt på sikt.
Det riktigt svåra är att komma åt de underliggande och informella strukturerna. De handlar om hur vi uppfattar varandra som kön. Det är inte så att män medvetet tycker att kvinnor ska ha lägre lön eller ens att kvinnor inte ska vara chefer. Men hur vi uppfattar våra könsroller och attityderna till dem ligger mycket djupare än hur vi intellektuellt tar ställning.

Här några exempel på hur den informella maktsstrukturen kan ta sig uttryck:

- Män jämför sig med andra män, i stort sett aldrig med kvinnor
- Därför förstår inte heller män att män generellt har mer makt i samhället, de upplever ju sig ofta maktlösa i förhållande till andra män och det är det som räknas
- Män degraderar nästan aldrig andra män. Därför kan män som saknar kompetens för särskilt chefsposter, ändå få sådana, särskilt om de ingått i samma nätverk sedan länge (t ex gått utbildningar eller gjort militärtjänst samtidigt)
- Kvinnor som vill göra karriär måste tillägna sig manliga synsätt och uttrycksformer för att komma ifråga och bli synliga
- Både kvinnor och män ställer högre krav på kvinnliga chefer
- Kvinnor är ofta mer pragmatiska och vill få saker gjorda, snarare än att ägna sig åt maktspel i hierarkierna
- Män deltar gärna i tävlandet om makten och de tävlar med andra män
- Kvinnliga chefer är inte alltid intresserade eller medvetna om detta tävlande, vilket gör att män har svårare att förhålla sig till kvinnliga chefer
- Kvinnor har lättare att arbeta utanför hierarkiska system
- Kvinnor ser ofta mer till kompetens än till ”nätverk” när de bedömer andra anställda och sökande till tjänster

Det betyder inte att kvinnor självklart skulle vara bättre chefer, det handlar om svårigheten för kvinnor att få chansen.
Att komma åt den här typen av strukturella och ofta omedvetna synsätt är den verkliga utmaningen för jämställdheten.

tisdag 10 augusti 2010

Kamp mot kamphundar

KD har gett sig ut på storviltjakt. Deras valaffischer visar Hägglund med allehanda arga djur. Det ska ta bort partiets snällhetsstämpel enligt spinndoktorerna. Jag tror Hägglund borde satsa på sin starkaste sida istället, nämligen humorn. Karlen är ju himla rolig, till skillnad från politiken.
Men så har han Mats Odell vid sin sida. Regeringens tristaste karl. Bodknodden som säljer ut Sverige (fast det går inte så där jättebra tack och lov).
Nu satsar partiet på förbud mot kamphundar. Ja, något måste man göra åt dessa bestar som ägarna verkar ha svårt att kontrollera. Men inte kommer folk att rösta på KD på grund av det.
Men Göran H kanske kan bli stå upp-komiker om KD åker ur riksdagen. Det finns mycket att skämta om i det partiet och tiden i alliansen måste vimla av roliga uppslag. Fast återigen; satir är nog inte Görans starka sida. Det blir nog bara snällt, trots allt.

Bygg mer - men tänk regionalt

S vill bygga 50 000 nya bostäder i Stockholm. Ja, man kan ju alltid sikta mot stjärnorna. För det är också viktigt att bygga på rätt ställe för att behålla Stockholms karaktär av grön stad. Och att merparten blir hyresrätter, med tanke på hur många hyresrätter som försvunnit det senaste decenniet. Utförsäljningen av allmännyttan är ju en av orsakerna till den stora bostadsbristen, särskilt för ungdomar.
Men det borde också ligga i de regerandes intresse att göra ett större område runt Stockholm mer intressant, dvs se till att bygga kommunikationer så att hela Mälardalen kan bli ett intressant område. Man byggde ju Mälarbanan och gjorde det hialösa misstaget att inte bygga dubbelspår. En hållbar regionalpolitik känns mer angelägen än att kommunerna slåss sinsemellan om arbetsplatser och bostäder.

måndag 9 augusti 2010

Annika Östberg talade till hjärtat

Sommarens bästa Sommar-program är utan tvekan gårdagens med Annika Östberg. Det är inte ofta man sitter med tårfyllda ögon vid radion.
Men Annikas program gick rakt in i hjärtat. Att ha en sådan självinsikt efter allt vad hon gått igenom. Och ett sådant språk, som hon dessutom läste med inlevelse utan att bli sentimental eller självömkande.
För att inte tala om de insikter hon gav om amerikanska fängelser, som dessutom verkar bli brutalare med nya lagar. Man tror man befinner sig i någon hopplös diktatur.
Annika Östberg har verkligen avtjänat sitt straff i alla bemärkelser och man kan bara önska henne allt gott i hennes gamla hemland.

Vinstjakt missgynnar samhällsnytta

Jakten på vinst har gjort att SJ misskött underhåll och utveckling av tågtrafiken, enligt artikel i DN. Ja, det är det vi ser hela tiden när allt ska vara vinstdrivande till varje pris. Se bara på Posten. Den slutade nästan dela ut post ett tag, för det var inte så lönsamt som att hålla på med spel och horoskop och allt vad det var. Nu har vi ju ingen riktigt nationell post längre, den har ju gått ihop med danska posten, eller hur det var. SJ kommer att gå samma väg.
Det ger regeringen nytt bränsle för att privatisera ännu mera och snart har vi bara privat verksamhet. även i verksamheter som har ett samhällsintresse, där vinst kan vara underordnat.
Det gäller inte minst skola, vård och omsorg, där risken finns att man så småningom börjar resonera på samma sätt, dvs att verksamheten måste vara lönsam för att drivas.
Å andra sidan drivs ju inte SJ på samma sätt med skattemedel som skola, vård och omsorg.
Jag har för övrigt inget emot privat vård, skola och omsorg, men då ska den vara privat och drivas med investerarnas pengar.
Tänk så mycket mer resurser skolan, vården och omsorgen skulle kunna få om den inte drevs via ombud som ska ha ut sin del.

lördag 7 augusti 2010

Lyssna på Gunilla Carlssons retorik

Äntligen börjar man granska biståndsministern. Hon verkar väl så rekorderlig i sin önskan att få bort fusk och korruption. Och hon vill ha resultat i biståndet. Om man läser hennes artiklar börjar man dock fundera på vad hon egentligen säger. Hennes sätt att beskriva bsitåndet går ut på att ständigt tala om korruption, fel och brist på resultat. Ingenting fungerade innan hon kom till makten och kunde börja sina reformer, antyder hon. Reformer som dock samtliga biståndsgivare håller på med, eftersom de ingår i den överenskommelse bland biståndsgivare och många mottagarländer som kallas Parisdeklarationen och ingicks 2005. Där lovade man att biståndet skulle bli effektivare med färre givare i varje sektor, mer av budget- och sektorstöd som samfinansieras av flera givare. Givarna skulle ha färre länder, för att bli mer effektiva i dem de är kvar i osv. Det är bra att Gunilla Carlsson genomför dessa reformer. Men egentligen vill hon ju, som moderaterna alltid velat, sänka biståndet. Och då måste man komma åt själva biståndsviljan, för den är stark i Sverige. Det kan man bara göra om man misskrediterar biståndet på olika försåtliga sätt.
Ta t ex korruptionsskandalen i Zambias häslosektor som Gunilla C sade sig bli så upprörd över. Sidas pressmeddelande om denna räckte inte, för journalisterna skrev inte om det, så hon drog igång en hel kampanj mot korruption i biståndet utifrån denna korruptionshärva.
Men den hade lika gärna kunnat beskrivas som en sorts framgång. De som nämligen upptäckte denna korruption var Zambias egen riksrevsion, den riksrevision som fått svenskt bistånd för att just kunna göra den här typen av upptäckter. Och det får man väl ändå kalla för ett resultat i biståndet.
Så håll öronen öppna för Gunilla Carlssons retorik i fortsättningen.

Skolor utan planering

Skolan glödhet för riskkapitalet, skriver Svenskan idag. Hur länge ska vi acceptera detta flum, med att utländska bolag startar skolor på löpande band, som vi skattebetalare får betala, medan dessa bolag, många med bas i skatteparadis, håvar hem vinster på obehöriga lärare och flummiga undervisningsupplägg? Detta talar herr Björklund tyst om.
För visst kan kommunerna finansiera en och annan skola med annan inriktning, det har ju gjorts innan dessa lekstugor kom till. Det skulle dessutom ge kommunerna och existerande skolor möjlighet att planera sin verksamhet på längre sikt.
Allra bäst vore förstås om skolan åter förstatligades, så man kunde starta skolor utifrån behov och inte efter kapitalägares önskemål.

Vilka pengar ska värna välfärden?

Anders Borg slår sig för bröstet och talar om Sveriges goda ekonomi. Men hur den kommer att se ut framöver kan man verkligen undra när man ser vad alliansen vill göra.
Man vill sälja ut de statliga bolagen och pekar ut några, som dessutom är väldigt lönsamma, som Nordea, Telia och t o m Vattenfall om centern får som de vill. Samtidigt har riskkapitalbolagen julafton varje dag när de köper upp alltmer av den svenska s k friskolemarknaden. Och här behöver man ju inte ens riskera kapital, för det är fortfarande vi skattebetalare som betalar vinsten till de utländska riskkapitalbolag som äger merparten av de s k friskolorna.
Och till detta kommer skattesänkningar av olika slag och bidrag till städhjälpar och husbyggare (fast det kallas avdrag, det gör det alltid när välbeställda får bidrag).
Var ska staten få in pengar? Vi gör oss av med fler och fler intäktsmöjligheter. Den välfärdens kärna som Fredrik Reinfeldt säger sig vilja värna är väl stor som en vindruvskärna ungefär.

fredag 6 augusti 2010

Bomben som verkar i generationer

Idag för 65 år sedan föll den första atombomben över staden Hiroshima i Japan. Över 100 000 dog direkt och tusentals fler under åren som följde, av strålskador och cancer. Också Nagasaki bombades på samma sätt 9 augusti.
Vi vet ju att vinnarna skriver historien, men det vore på sin plats att ändå utpeka USA för krigsbrott. Näst efter judeutrotningen under andra världskriget, är detta det vidrigaste brott som begåtts i krig. Man har inte bara gett sig på oskyldiga civila som var på plats 1945, utan också generationer därefter, som drabbats av missbildningar och strålskador långt efter kriget.
(Det gäller för övrigt också krigföringen i Vietnam, där växtgifterna man spred än idag påverkar människor och miljö i Vietnam).
Krig är alltid brutala, vem som än för dem, men de som har tillgång till massförstörelsevapen och dessutom använder dem, borde på något sätt få stå till svars.

Centern bryter mot alliansens paradportal

Nu haglar vallöftena tätt. Centern är illa ute och föreslår därför något de kallar "samhällslön". De är det första partiet i alliansen som erkänner att alla kommer inte att få jobb - någonsin, vilket hedrar C.
Samtidigt visar det på en av många splittringar i det borgerliga blocket. Splittringar som sällan redovisas i den borgerliga pressen, där man ägnar spaltkilometer åt att visa att de rödgröna inte alltid tycker lika.
Men centerns utspel är ju de facto ett brott mot paradportalen i alliansen, nämligen arbetslinjen. Man kan dock vara lugn för att det inte blir någon samhällslön enligt centerns modell, om alliansen får fortsätta (vilket bara är ytterligare ett skäl att inte rösta på dem). Där är det moderaterna som håller i taktpinnen.

torsdag 5 augusti 2010

Strunta i SD

SvD har på ledarplats redan lagt upp stragein för vad som ska hända efter valet. Givetvis vinner alliansen och lika självklart kommer man då att alliera sig med miljöpartiet (och de ställer naturligtvis upp eller?) för att undvika att bli beroende av SD som naturligtvis också kommer in i riksdagen.
Men varför helt enkelt inte strunta i SD och ta sig fram med hoppande majoriteter, oavsett vilket block som vinner. Om SD blir tungan på vågen, så låt dem bli det. Man behöver inte förhandla med dem, de får väl rösta utifrån sin politik. De kanske ändå kan neutraliseras, för i deras huvudfråga är ju ändå de andra rätt överens (utom möjligtvis folkpartiet).
Men visst är det en olycklig utveckling. Desto tristare då att höra vänsterväljare som tänker rösta blankt för att det enda vänsterparti som har chans att få något inflytande (särskilt om många röstar på dem) har gått in i en koalition. Tendenserna från sektvänstern sitter kvar. Se sanningen i vitögat: vänsterpartiet kommer aldrig att få majoritet i det här landet, men kanske kan dra politiken lite mer åt vänster om de får chansen att sitta i en regering.
Inte för att alliansen utgör någon god förebild. Där har ju alla blivit småmoderater. Men hellre småsossar än småmoderater när det handlar om samhällsmodell.

Osmakligt valfläsk

MacDonalds har i vissa kommuner erbjudit möjligheten att rösta samtidigt som man tar sig en hamburgare. I Botkyrka har man dock sagt nej till detta, men inte i Norrtälje.
Det gäller att försöka kapitalisera på allt. Men det ligger något cyniskt i att på detta sätt kommersialisera vår yttersta medborgerliga rättighet.
Det måste väl finnas andra sätt att öka valdeltagandet än att använda den här typen av lokaler. Och hur ska det egentligen gå till? Ska MacDonalds ha tillgång till röstlängderna? Eller ska valarbetarna sitta i oset och stimmet på MacDonalds och jobba och få en hamburgare för besväret?
Och när MacDonalds väl har börjat kan väl andra företag följa efter. Rösta på Statoil och få fem liter bensin gratis. Provsitt Valborg och lägg din röst när du är på Ikea---osv.
Det blir som med posten: Var kan jag hämta ut mitt paket? - Ja, det blir till vänster där bakom potatisen. Och där kan man ju poströsta också.

onsdag 4 augusti 2010

Nu jobbar fuskarna

Två procent har fått jobb sen de utförsäkrades från sjukförsäkringen. Det tycker Arbetsförmedlingen är ett bra resultat. Jag håller med.
Man har kanske fått ut de två procenten som fuskade med sjukförsäkringen, den jättegrupp som alliansen talade om innan förra valet.
Resten är faktiskt sjuka. Fast inte enligt sjukkassans läkare förstås. De kan ju bedöma arbetsförmåga utan att ens träffa patienterna. Så dessa patienter hålls i arbetsmarknadsåtgärder, detta limbo innan socialen väntar för många av dem. En del har redan hamnat där, och några har tagit så drastiska steg att de avslutat sina liv.
Men vi vet vid det här laget att moderaterna försöker förverkliga det som står i Fredrik Reinfeldts bok "Det sovande folket". Där skriver han bl a: "Vi vill inte se ett samhälle där folk svälter, men i övrigt ska inga standardkrav skattefinansieras".
Om väljarna kunde komma ihåg det på valdagen.

Ännu ett klavertramp av Carlgren

Det är ju osannolikt hur vår s k miljöminister ständigt kan trampa fel. Nu får han t o m skäll av Alf Svensson, sen Sverige via Andreas Carlgren lade ned sin röst i FNs omröstning om ifall rent vatten ska räknas som en mänsklig rättighet. Det tycker inte Sverige numera - och det är vår pinsamma alliansregering som försätter oss i den situationen med hänvisning till någon byråkratisk regel.
Men nu är det så att rent vatten måste vara en mänsklig rättighet, för utan rent vatten dör människor. Och det är precis det som sker hela tiden. Människor, särskit barn, dör av det förorenade vatten de tvingas dricka i brist på rent vatten. Och snart står vi dessutom inför problemet med färskvattenbrist. Det är sådana problem mänskligheten brottas med idag och alla länder - FNs samtliga medlemsländer - har skrivit under Millenniedeklarationen, där ett av målen är att andelen människor som saknar tillgång till rent vatten ska ha halverats till 2015. Glädjande nog är detta det millenniemål som går bäst (se http://www.millenniemalen.nu/flx/v3/maal/millenniemaal_7/), men ännu saknar en miljard människor rent vatten. Att understryka att det är en mänsklig rättighet kanske kan påskynda arbetet.