Bidrag OK för f d moderat minister

Den förra infrastrukturministern Catharina Elmsäter-Swärd blir snart vd för Sveriges byggindustrier. Och plötsligt tycker hon inte att subventioner till byggindustrin för att få ner byggkostnaderna, och därmed hyrorna, är någon bra idé. Märkligt för en person som varit så för ROT-systemet där företagen gynnas med subventioner. Istället tycker hon att man ska satsa på bostadsbidrag till individer. Ännu märkligare för att komma från en moderat f d minister. Där har ju annars bidrag till individer varit ett rött skynke.
Så vadan denna omsvängning? Förmodligen är det så att det viktiga för byggindustrin är att det byggs lönsamma bostäder och hyresrätter är inte lönsamma. Och det får inte byggas för mycket för då sjunker efterfrågan på de allt dyrare bostadsrätterna. Byggbolagen ska tjäna pengar.
Istället ska kostnaden för svindyra hyror vältras över på skattebetalarna genom bostadsbidrag. De lär ändå behöva öka med tanke på de borgerligas och Svenskt Näringslivs önskan om låga löner för nyanlända. 8000 före skatt tycker Svenskt Näringsliv är lagom som månadslön. Det räcker inte till en nyproducerad etta en gång. Här skapas ett livslångt bidragsberoende, inte bara av bostadsbidrag.
Vi är alla med och betalar för både subventioner och bidrag. Men bostäder är en samhällelig nödvändighet och det ligger i samhällets intresse att folk har råd att bo.Däremot är det bra för alla om individerna kan klara hyran själva. Även om det självklart behövs bostadsbidrag för dem som inte gör det.

Fel fokus i vinstutredning

Det börjar läcka från Ilmar Reepalus utredning om vinster i välfärden. Han tycker att ungefär ca åtta procent är lagom vinstuttag i välfärdsbolagen.
Nu vet jag inte exakt hur direktiven såg ut, men man tycker att det borde handla om vinst eller ej, inte någon sifferlek med procenttal. Man skulle vilja ha en argumentering för varför det är bra att överhuvudtaget ha privat välfärd med skattepengar (den får ju gärna finnas om aktörerna själva står för kapitalet). Att dessutom låta vem som helst som uppfyller vissa krav, starta skola eller vårdcentral, vare sig behovet finns eller inte är ju ännu märkligare. Särskilt om man betänker Anders Borgs (då det infördes) och även Magdalena Anderssons prat om överskottsmål. Hur ska kommunerna kunna planera om de måste ta ur redan hårt ansträngda budgetar för skolor och vård som inte behövs?
Att sedan höra borgerligheten och Svenskt Näringsliv skrika om marxism och Sovjet när man talar om att förändra systemet är ju än mer patetiskt. Det här extrema systemet har bara funnits i tio år och vi levde inte i Sovjet innan dess. Tvärtom faktiskt.
Visst behöver vi jobba med kvaliteten, men det går ju mycket enklare om alla pengar går till just detta och inte till vinstuttag med skattemedel.

Svenskt Näringsliv vid förra sekelskiftet

Så sorgligt att Svenskt Näringsliv har en ordförande från förrförra seklet. Inte underligt att svenskt näringsliv i mångt och mycket står och stampar när ordföranden, Jens Spendrup, bara har gammal skåpmat att komma med, inte minst när det gäller synen på kvinnor.
Svenskt näringsliv vågar inte satsa på innovationer. De förväntar sig statligt stöd i alla sammanhang där något nytt ska till. Riskkapitalisterna håvar in skattemiljoner från skattebetalarna i välfärdsföretag av varierande kvalitet, men betalar knappt någon skatt själva. Det blir till slut till ormen som äter upp sig själv.
Kvinnor är ofta beredda till mer uppoffringar. Jag säger inte att alla kvinnor är det, men det är ingen tillfällighet att fler kvinnor är aktiva i ideella föreningar för att de vill arbeta för något de tror på. Det borde gälla även i företagsvärlden. Men när män som Jens Spendrup, som bara förvaltar sitt arv utan att ha lyft ett finger för att skapa något från början, har huvuddelen av makten i företagens styrelser är det kvartalsrapporten som gäller, snarare än nytänkandet.
Kanske skulle det bli annorlunda med fler kvinnor i styrelserummen och på direktörsstolarna. Varför inte pröva?

Äntligen ett positivt utspel från S

Äntligen kommer socialdemokraterna med ett utspel som känns relevant för ett jämlikare Sverige. Tillsammans med LO föreslår man att svenska kollektivavtal ska omfatta alla på svensk arbetsmarknad. M a o slut på lönedumpning och att utnyttja utländsk arbetskraft med sämre löner och villkor.

Reinfeldt, Svenskt näringsliv och SvDs ledarsida får självklart spader. Genast vill man pådyvla S och LO främlingsfientliga tendenser och att man vill stoppa arbetskraftsinvandringen. ”Att reglera för att få bort avarter är en sak, men här ser vi snarare ett utspel på vägen mot att skapa riksdagsmajoritet för att om inte riva upp så i alla fall kraftigt begränsa arbetskraftsinvandringen”, skriver t ex Svenskan.

Det mesta vi sett av arbetskraftsinvandring á la Lex Laval är just avarter. Människor som kommer hit och får arbeta för svältlön och orimliga arbetstider. Seriösa företagare är inte intresserade av sådant och använder justa villkor för sina arbetstagare oavsett varifrån de kommer.

Alliansregeringen har gjort det möjligt att strunta i rimliga arbetsvillkor och underlättat för oseriösa företagare att utnyttja arbetskraft. Det är som vanligt bara retorik när regeringen säger att de är för den svenska modellen.

Näringslivet behöver hjälp med allt

Svenskt Näringsliv förnekar sig aldrig. Nu går de loss på dagens Brännpunkt och vill att politikerna ska kickstarta tillväxten, läs näringslivet.
För näringslivet har helt slutat starta sig själv. De behöver hjälp med allt. Sällan har man sett en mer bidragsberoende sektor.
De tar apoteken som exempel på en lyckad satsning: "Detta exempel illustrerar hur borttagande av offentliga monopol och avregleringar av marknader kan ge snabb effekt på såväl sysselsättning och investeringar....OECD gjorde en omfattande utvärdering av 30 års reformerfarenheter i årets Going for Growth. Där dras slutsatsen att full effekt av strukturreformer tar viss tid, de medför sällan några nackdelar och oftast, vilket är viktigast, kommer en del vinster redan på kort sikt. De positiva effekterna av apoteksavregleringen är således inte en ”one hit wonder”.

Den reformväg som svensk politik slog in på under stora delar av 90- och 00-talen har gjort stor skillnad i många branscher. Utökad konkurrens inom till exempel taxi, elproduktion, väg- och järnvägstransport och telekommunikation har gett oss stora fördelar och stimulerat till investeringar."
Självklart tycker näringslivet att detta är lyckade satsningar. De behöver ju bara sitta still och ta emot skattepengar i princip. Men att självmant investera i t ex miljöteknik och innovationer tycks nästan omöjligt. Och hur kunderna har fått det efter dessa avregleringar ska vi ju bara inte tala om.
Bilprovningen är nästa exempel på en hialös politik som applåderas av näringslivet. Ett företag köper 70 bilprovningsstationer, men har egentligen inte råd, så Bilprovningen får låna dem köpeskillingen. Ännu ett av regeringens oetiska förslag har blivit verklighet. Ett oetiskt förfarande vid försäljningen, men bilprovning är dessutom en myndighetsuppgift. Det bryr sig inte vår nyliberala regering om. Nu kan vi bara sitta och vänta på korruptionsrapporterna.
Vi har tyvärr inte riksrätt här i Sverige, bara det kraftlösa konstitutionsutskottet. Men det bör i alla fall reagera.

Sossarna förnyade sig redan på 90-talet

DN redovisar den senaste Synovateundersökningen om hur svenskarna skulle rösta idag om det vore val. Socialdemokraterna skulle få 26,7 procent.
I Aftonbladet fick vi förklaringen. Svenskt Näringsliv har köpt upp sossarna på PR-byrån Prime för att de ska lobba för mer s k tillväxtvänlig politik från socialdemokraternas sida. I detta ligger mer näringslivsvänlighet, mindre miljö, lägre skatter och mindre offentlig sektor.
Och sossarna verkar ju göra precis som lobbarna vill. Ledande sossar har ju t o m gjort avbön från sin egen politik. Ett parti helt utan styrsel uppenbarligen. Ingen vill rösta på ett sånt här velgäng.
Men denna linje började långt tidigare. Kanske var Prime i farten redan då, eller någon annan PR-byrå. Redan på 80-talet började sossarnas högersväng. Valutaavregleringen var en av de första spikarna i kistan. Men efter 90-talskrisen var den dåvarande sosseregeringen beredd att köpa många av Bildtregeringens påfund, typ friskolor och avregleringar av posten, el- och telemarknaden. Man tjatar om att socialdemokraterna måste förnyas. Den förnyelse man önskar av dem genomförde de ju redan på 90-talet. Total marknadsanpassning.
Det är därför de går kräftgång. Många gamla socialdemokrater kan inte tänka sig att rösta på V (byt partiledare i V snälla), men de önskar ett starkt vänsteralternativ. Vi har redan nog med marknadsliberaler bland partierna.

Svenskt Näringsliv med 1800-talets människosyn

Hur kan Svenskt Näringsliv m fl chefer och direktörer ha mage att tala om ett nollavtal på arbetsmarknaden när de själva ständigt höjer sina löner med bonustillägg med tredubbla procent?
Vilken trovärdighet har dessa män? I Urban Bäckströms utspel anas en människosyn som ligger närmare 1800-talet. Han saknar uppenbarligen helt förutsättningar för att sätta sig in i att ha en lön som är slut vid månadens slut. För honom och andra med miljonlöner finns inte den verklighet som de väldigt många svenskar lever i.
Åk gärna utomlands Urban och stanna där! Du kommer att bli förvånad över hur ointresserad omvärlden är av svenska företagsdirektörer och näringslivsorganisationer.