Den blinda fläcken i skolpolitiken

Lärarbristen är monumental. Alltför få söker till lärarutbildningen, så vi kommer inte ifatt heller. Politikerna sliter sitt hår för att komma på hur vi ska få fler lärare. Men är det lärarbristen som är det stora problemet?
Nej, det man blundar för och inte vågar eller vill beröra är antalet skolor. Nu kan ju nästan vem som helst få starta en skola bara man säger att man ska uppfylla läroplanen (vilket bevisligen många sedan inte gör). Men om många kan få starta skolor (som dessutom ska betalas med skattemedel oavsett vem som driver dem), sprids ju resurserna ut på ett väldigt oekonomiskt sätt.
Om det finns för många skolor i förhållande till efterfrågan (och det verkar dessutom ändras från läsår till läsår) blir det svårt att planera för antalet elever och för skolorna att få tillgång till behöriga lärare.
Skolan i Sverige är obligatorisk, det råder skolplikt. Samhället har alltså ansvar för att alla barn går i skolan och har rätt till likvärdig undervisning var de än bor.
Det talar för två saker: att staten bör ha ansvar för skolan (som den en gång hade) och har det yttersta ansvaret för att resurserna används på ett effektivt sätt. Då är det ingen självklarhet att skolor får etablera sig hursomhelst. Några grundläggande kriterier måste vara uppfyllda, bl a att skolorna har behöriga lärare. Finns inte det, bör åtminstone inga nya skolor etableras och de som inte har tillräckligt elevunderlag bör avvecklas.
Politikernas trovärdighet i skolpolitiken är noll om deras huvudparoll är "valfrihet till varje pris". Och så är det ju. Priset visar sig vara elever som går ut skolan utan de kunskaper man kan förvänta sig, vilket beror både på lärarbrist och glädjebetyg.
Ta skolan på allvar någon gång!

Låt verkligheten tala

Idag har alliansen ett osannolikt cyniskt inlägg på DN Debatt. De försöker skriva en Schlingman, men ihåligheten är mer än iögonenfallande.

Så här skriver de t ex: ” Våra fyra partier har de senaste sju åren tillsammans tagit ansvar för att göra Sverige till ett bättre land för alla. Vi vill fortsätta bygga Sverige starkt. När svenska folket nästa höst väljer vilken väg som Sverige ska ta kommer det att stå mellan alliansens politik för jobb, välfärd och ett Sverige som håller ihop och en splittrad opposition utan andra idéer än att höja skatterna för att än en gång bygga ut bidragssystemen.”

Vid det här laget vet alla att alliansen har bara ett recept för fler jobb: jobbskatteavdrag och sänkta skatter. Det har hittills inte gett fler jobb. Och välfärd. Är det något alliansen har gjort är det att rycka undan välfärden för vanligt folk. Och ett Sverige som håller ihop? Sverige är mer segregerat än någonsin, inte minst pga alliansens skolpolitik. Oppositionen kan bara läsa högt ikväll och kontra.

” Vi vill höja gränsen, den så kallade brytpunkten, för när man behöver betala statlig inkomstskatt, vilket ger över en miljon människor mer kvar av lönen. Men indirekt berörs ännu fler. I dag kan vi presentera nya beräkningar som visar att så många som 1,7 miljoner vuxna gynnas av en höjd brytpunkt. Detta eftersom en högre disponibel inkomst påverkar fler personer i hushållet än den som får sänkt skatt.” fortsätter alliansen i sin debattartikel. Ja, men de som tjänar så pass mycket har det förmodligen redan gott ställt i sitt hushåll. Ytterligare en gåva till de välbeställda.

” Det finns tydliga skillnader mellan oss fyra partier och S, V, MP och SD. Den skiljelinjen går i synen på en ekonomi i balans, ordning och reda i landets finanser, en vilja och förmåga att sätta jobben först och en förmåga att samtidigt se och satsa på välfärden. Sedan 2006 har vi satsat ungefär 30 miljarder på välfärdens kärna.” skriver de vidare.

Vad är välfärdens kärna? Vinsterna? Ett fullkomligt obegripligt uttryck.

De skriver mer i den här stilen, men jag orkar inte mer med verklighetsförfalskning. Debatten ikväll borde bli lätt för oppositionen.

Björklund mot väggen

Det är bra att Björklund konfronteras med resultaten av sin skolpolitik. Han vågade t o m nämna skolpengen som en snedvridande faktor. Och kommunaliseringen är han ju emot. Så vad väntar han på?
Och Lotta Edholm, Stockholms skolborgarråd och folkpartist, har kanske fått en hint om att det kanske inte är en så bra idé att lärarna i skolor med sämst resultat också ska ha de lägsta lönerna. En av de mer bisarra idéerna i politiken. Och nu står de där och ser resultaten sjunka. Sverige blir ett alltmer ointressant land som kunskapsnation. Men än värre är att denna lekstuga faktiskt gått ut över de elever som gått i skolan de senaste 10-15 åren (ja, vansinnet fanns redan under sossarnas tid, därför känns deras kritik så ihålig, men alliansen har gjort etter värre).
Så förstaliga skolan nu och kasta ut parasiterna som gör vinst på våra skattepengar och lämnar barnen i sticket!

Skolan måste vara lönsam

Ja, så resonerar de som styr dagens skolpolitik. Icke lönsamma skolor ska läggas ner.
Så har t ex skett i Jordbro utanför Stockholm. Där fick Jordbromalmsskolan ett icke lönsamt elevunderlag med bl a för många icke-svenska elever. Istället bygger man ut en skola närmare radhusområdet. Samtidigt påstår man att det finns för många skolor i Haninge.
Detta ser vi hela tiden när kommunerna sköter skolor. Skolor startas och läggs ner utan debatt. Från statligt håll kommer dekret om att alla som vill och följer skollagen i princip kan starta skolor med skattesubvention i form av skolpeng. Samtidigt går det knackigt för kommunens skolor, som måste spara för att pengarna ska fördelas till för många.
Är denna skolpolitik värdig ett modernt samhälle? Och resultatet ser vi. Nu kan inte ens de svenska eleverna skriva svenska, enligt historielärare på universitetsnivå.
Och med lönsamhet i skolan som huvudmål får vi räkna med´allt okunnigare elever. När ska Björklund vakna?

M vill sluka småpartierna

"Gör alliansen till riksdagsparti" utropar Maria Abrahamsson och Krister Thelin, båda moderater, på Brännpunkt idag. Essensen i artikeln är denna: "Vi vill göra taktikröstandet obehövligt, lösa de små partierna från behovet av i och för sig förståeliga men för alliansen skadliga utspel, och befria M från tvånget att anpassa sig till de mindre partiernas hotande opinionssiffror."
Man talar om respekt för borgerliga väljare. Men det man är rädd för är egentligen att moderaterna ska tappa mark. Det ska bli lättare att köra över de övriga partiernas idéer. Så skönt att vara herre på täppan och slippa oroa sig för att något litet parti ska försvinna.
I och för sig har allianspartierna blivit alltmer lika och framför allt centern verkar ju totalt överflödig, utan en enda egen idé. Men likheten beror ju också på att de har moderaterna som en stor våt filt över sig och trots att de är i regeringsställning får de mycket lite utrymme för att få igenom egna idéer (utom folkpartiets skadliga skolpolitik, men den delas väl av M).
Och politiken skulle bli än tråkigare förstås.

Åt den som har skall varda givet...

I det moderata Sverige är ovanstående rubrik en självklarhet. Inte nog med att skattesänkningarna gynnar de rika (på sjuka och arbetslösas bekostnad), nu vill Jan Björklund ge extra pengar till skolor med höga betyg som en slags bonus, läste jag i tidningen häromdagen.
Knappa resurser ska m a o gå till dem som minst behöver dem. Och betygsinflationen som har accelererat sedan företagsskolorna kom till, kommer knappast att minska med detta förslag.
Har utbildningsministern någonsin besökt en skola i ett område med barn och ungdomar från 20 olika nationer? Det är inte deras fel att de ofta presterar under genomsnittet. Dagens skolpolitik gynnar konsekvent dem med de bästa förutsättningarna.
Strukturfelen beror på kommunaliseringen och på friskolereformen. Dessa två faktorer har skapat total ojämlikhet i skolan. Och de svagaste får betala priset.