torsdag 9 augusti 2018

Den blinda fläcken i skolpolitiken

Lärarbristen är monumental. Alltför få söker till lärarutbildningen, så vi kommer inte ifatt heller. Politikerna sliter sitt hår för att komma på hur vi ska få fler lärare. Men är det lärarbristen som är det stora problemet?
Nej, det man blundar för och inte vågar eller vill beröra är antalet skolor. Nu kan ju nästan vem som helst få starta en skola bara man säger att man ska uppfylla läroplanen (vilket bevisligen många sedan inte gör). Men om många kan få starta skolor (som dessutom ska betalas med skattemedel oavsett vem som driver dem), sprids ju resurserna ut på ett väldigt oekonomiskt sätt.
Om det finns för många skolor i förhållande till efterfrågan (och det verkar dessutom ändras från läsår till läsår) blir det svårt att planera för antalet elever och för skolorna att få tillgång till behöriga lärare.
Skolan i Sverige är obligatorisk, det råder skolplikt. Samhället har alltså ansvar för att alla barn går i skolan och har rätt till likvärdig undervisning var de än bor.
Det talar för två saker: att staten bör ha ansvar för skolan (som den en gång hade) och har det yttersta ansvaret för att resurserna används på ett effektivt sätt. Då är det ingen självklarhet att skolor får etablera sig hursomhelst. Några grundläggande kriterier måste vara uppfyllda, bl a att skolorna har behöriga lärare. Finns inte det, bör åtminstone inga nya skolor etableras och de som inte har tillräckligt elevunderlag bör avvecklas.
Politikernas trovärdighet i skolpolitiken är noll om deras huvudparoll är "valfrihet till varje pris". Och så är det ju. Priset visar sig vara elever som går ut skolan utan de kunskaper man kan förvänta sig, vilket beror både på lärarbrist och glädjebetyg.
Ta skolan på allvar någon gång!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar