Det är svårt att befinna sig någon annanstans än i USA just nu, åtminstone mentalt. USA-valet följs lika intensivt som en svensk valrörelse.
Själv befinner jag mig på resa i ojämlikhetens land genom Kent Wernes bok "Amerikansk höst". Han besöker spökstäder som Detroit där människor får gå från hus och hem pga överbelånade hus. Han är i New Orleans och ser att efter förödelsen av stormen Katrina, byggs nu ett nytt samhälle upp. Där de fattiga som tvingades lämna staden för att de förstås var de mest utsatta under orkanen, inte kan återvända för de nya husen är inte för dem.
Föraktet för fattigdom genomsyrar det amerikanska samhället och det är alltid den fattiga själv som är orsaken till sin fattigdom. USA har flest fattiga och störst inkomstklyftor av alla demokratiska länder (men det finns stora luckor i amerikansk demokrati). Och fattigast är förstås de svarta, för rasismen frodas i ojämlikhetens spår.
Men det som slår en mest av allt är att det här är det samhälle alliansen, med moderaterna i spetsen, vill ha. Här finns arbetslinjen, kallad "workfare". Bort med bidrag, du ska arbeta! Det var Reagans idé. Tyvärr var inte Bill Clinton bättre. Med honom kom jobbskatteavdraget - Earned Income Tax Credit.
Och genom att riva de allmännyttiga bostäderna trodde man att man gjorde sig av med fattigdomen. Men det var ju bara de fattiga som försvann, när nya dyra bostäder byggdes (i Sverige nöjer vi oss med att privatisera). Man låter allmännyttan (public housing) förfalla, så att man sen kan riva den och låta privata bolag bygga nytt och dyrt.
Skattesänkningar är huvudsaken och de få skyddsnät som finns urholkas alltmer.
Låter det här bekant? Det känns som att läsa moderaternas partiprogram. För alla som vill veta varifrån moderaterna fått sitt tankegods och vart Sverige är på väg bör läsa den här boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar