Svaret på trafikkaoset är mer kaos

Politikernas svar på Stockholms trafikkaos är ännu mer kaos. Nu vill de tillåta cyklister att köra mot rött ljus och cykla mot enkelriktat.
Cyklarna är redan livsfarliga i trafiken. Ja, många gör ju det redan, men majoriteten följer faktiskt fortfarande trafikreglerna (det är de som inte gör det man ser).
Istället för att låta anarkin öka ytterligare, borde politikerna satsa på fler cykelbanor, låta bilarna flytta sig så att det blir lättare att cykla och cykla säkrare (men att trafikreglerna fortfarande gäller). Idag undviker många att cykla i stan just för att det börjar bli farligt med mängden cyklar, där man inte kan vara säker på hur olika cyklister kommer att bete sig. Att tillåta ännu mer anarki kommer att leda till än fler olyckor. Cyklister toppar redan statistiken för olycksoffer i trafiken.
Men Ankersjö & Co är väl rädda för att bli uthängda som lagbrytare själva förstås och skapa rubriker när de bryter mot reglerna.
Kanske skattesmitning också ska bli lagligt. Det är det ju också många som gör.

Självklarheter som terapi

Nu har forskarna kommit på något igen - nämligen att grönska och natur gör oss avstressade och lugna. Vilken överraskning!
Det visar bara hur långt från ett sunt och naturligt liv vi lever. Ändå finns det oerhört mycket natur i Sverige, inte minst nära städer och samhällen. Till skillnad från de plantager som våra skogsmarker och lantbrukslandskap blivit, har naturen ofta fått frodas fritt nära urbana miljöer.
Men de är ständigt hotade. Stockholms nationalstadspark naggas ständigt i kanten. Och politikerna tittar längtansfullt på Stockholms gröna kilar, alltså de stråk av skogs- och naturmiljöer som finns mellan stadens spårvägslinjer och stora vägar.
Vi mår allra bäst av lövskogsgrönska, vatten och stenar enligt forskarna. Är det då så konstigt att vi vill ha kvar den öppna Slussenmiljön och naturbergen upp mot Söder. Men det är förstås viktigare att någon arkitekt får förverkliga sig själv och några politiker får några rader i en minnesskrift. Men det kan gå som för Hjalmar Mehr, han som var borgarråd när Stockholms city revs och framför allt när almarna i Kungsträdgården skulle huggas ned. Han gav betongsossen ett ansikte.
Det vi mår sämst av är fula fyrkanter i grå betong, enformiga rader av fönster á la 60-tal och blanka glasytor där ögat inte finner fäste. Vem blir glad av Konsum- och Åhlénsladorna i de flesta av Sveriges städer, som förfular städernas hjärtan, där ofta de gamla rådhusen står kvar som en bjärt kontrast. Eller de likartade köpcentrumen i städernas utkanter. Industrilokaler att shoppa i. Inte underligt att vi blir deprimerade.

Bensinskatten är nödvändig

Den gamle stockholmsmiljökämpen Göran Folin skriver en tänkvärd insändare i dagens DN om bensinpriset. Han skriver:
"Bensinen kostade 1980 kring 6:50. Idag kostar den inte ens det dubbla trots att konsumentpriserna under samma tid har trefaldigats av inflationen. Och för att få ytterligare ett perspektiv; under samma tid har månadskortet för kollektivtrafiken i Stockholm ökat från 70 till 690 kr, alltså nära nog tiofaldigats."
Det är mycket bra att visa på dessa siffror. Bilisterna har varit extremt gynnade sedan 60-talet. Någon gång måste ju faktiskt talet om en omställning till miljövänligare drivmedel bli verklighet och man har ju sett att folk är intresserade av miljöbilar.
De rödgröna har ju dessutom att lovat kompensera människor på landsbygden som inte har alternativa färdmedel till jobbet, när de nu föreslår det enda rimliga för att få en omställning, nämligen höjer bensinskatten för människor i tätbebyggda områden.

Glashus utan lyster

Det är positivt att Hornstull fräschas upp. Det är mest en genomfartsgata där nu, även om de omgivande gatorna är trevliga. Men varför innebär varje uppfräschning av vår stad att fula glashus med trista gallerior ska byggas? Jo, för det är privata intressen som numera bestämmer hur vår stad ska se ut.
Arkitekter tjatar om att "sätta Stockholm på kartan" med s k ny arkitektur. På vilket sätt förnyar dessa glaskuber Stockholm? De finns ju i så många internationella städer, särskilt i utvecklingsländer på väg upp. Och samma gamla affärer. Kapitalismens monokultur sätter sin prägel på stan. Suck!