Nu har forskarna kommit på något igen - nämligen att grönska och natur gör oss avstressade och lugna. Vilken överraskning!
Det visar bara hur långt från ett sunt och naturligt liv vi lever. Ändå finns det oerhört mycket natur i Sverige, inte minst nära städer och samhällen. Till skillnad från de plantager som våra skogsmarker och lantbrukslandskap blivit, har naturen ofta fått frodas fritt nära urbana miljöer.
Men de är ständigt hotade. Stockholms nationalstadspark naggas ständigt i kanten. Och politikerna tittar längtansfullt på Stockholms gröna kilar, alltså de stråk av skogs- och naturmiljöer som finns mellan stadens spårvägslinjer och stora vägar.
Vi mår allra bäst av lövskogsgrönska, vatten och stenar enligt forskarna. Är det då så konstigt att vi vill ha kvar den öppna Slussenmiljön och naturbergen upp mot Söder. Men det är förstås viktigare att någon arkitekt får förverkliga sig själv och några politiker får några rader i en minnesskrift. Men det kan gå som för Hjalmar Mehr, han som var borgarråd när Stockholms city revs och framför allt när almarna i Kungsträdgården skulle huggas ned. Han gav betongsossen ett ansikte.
Det vi mår sämst av är fula fyrkanter i grå betong, enformiga rader av fönster á la 60-tal och blanka glasytor där ögat inte finner fäste. Vem blir glad av Konsum- och Åhlénsladorna i de flesta av Sveriges städer, som förfular städernas hjärtan, där ofta de gamla rådhusen står kvar som en bjärt kontrast. Eller de likartade köpcentrumen i städernas utkanter. Industrilokaler att shoppa i. Inte underligt att vi blir deprimerade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar