Män tar inte ansvar för sitt liv

Våra domstolar har hamnat i ett dilemma. Hur ska de se på sexbrott där gärningsmannen påstår att han begått handlingen i sömnen?
Som vanligt koncentreras fokus på hur mannen upplevt det hela. Stackarn visste ju inte vad han gjorde. Flera män som påstått sig ha sovit under akten har blivit frikända.
Men handlingen har ju trots allt ägt rum och kvinnan är ju faktiskt våldtagen. De som frikänts har hävdat att de gått i sömnen som barn.
Som vanligt blir det kvinnans ansvar att fråga varje man hon delar sovrum med om han gått i sömnen som barn för att kunna bestämma om hon vill sova där eller inte.
Män, dock inte alla är det väl bäst man understryker, tar sällan ansvar för sin sexualitet. Det är kvinnan som har med sig kondomer i handväskan om hon går ut för att ha trevligt. Det är männen som känner sig lurade om en kvinna blir med barn som hon vill behålla. Men om han inte vill ha barn (eller är rädd att bli smittad av något) är det väl lika mycket hans skyldighet att ta ansvar för sitt liv och skydda sig.
Dessvärre verkar alltför många män tänka med underlivet, också i sömnen.

Antikondomkampanjen bottnar i sexkontroll

Roland Poirier Martinsson är tillbaka för att förklara sin antikondomkampanj. Jag letar förtvivlat efter argumenten som förklarar varför alla som reagerat har missförstått honom. Men jag hittar dem inte.
Vad sägs om det här stycket: "Vad slog fel? Nå, hur skulle din man eller fru reagera om du kom hem och föreslog kondom för att motverka spridning av könssjukdomar er emellan? Just det. Och kanske skulle du därför dra dig för att följa en sådan uppmaning."

Den enda logiska reaktion man kan tänka sig är väl att utgå ifrån att ens partner i så fall har en könssjukdom och då verkligen se till att man använde kondom.
Och hur ska man skydda sig mot oönskad graviditet? Har man redan fött sex barn kanske det inte känns så angeläget med ett sjunde? Eller så vill man bara ha två barn, vilket blir allt vanligare också i Afrika. Då är preventivmedel lösningen.
Men för Poirier, men det skriver han inte, är själva sexakten motbjudande såvida den inte äger rum i barnaalstrande syfte. Endast då är sex tillåtet.
Men för katolska kyrkan (och inte bara i den) är det bara ett svepskäl. I själva verket handlar det om djupt rotade patriarkala värderingar. Om en kvinna kan använda preventivmedel kan inte mannen kontrollera hennes sexualitet.
Och dessa värderingar såg vi ett utslag av bara häromdagen, när hovrätten inte menade att en kvinna blivit våldtagen då hennes partner körde upp fingrarna i henne för att "kontrollera att hon inte varit otrogen".
Den gammaldags tänkandet är alltid lika aktuellt.

Celibatets förbannelse

Påven far runt och ber om ursäkt för alla sexövergrepp som begåtts inom katolska kyrkan. Men har förövarna lagförts? Har de ens fått lämna sina jobb?
Påven och katolska kyrkan vågar aldrig ta tag i den dubbelmoral som ständigt pågår inom denna kyrka. Celibatet är en av dessa anomalier. Hur ska katolska präster överhuvudtaget kunna förstå mäns och framför allt kvinnors villkor i dagens samhälle med den exceptionellt sexualfientliga syn på livet och kvinnor som denna relígion innehåller? Att förvägra prästerna ett normalt liv gör ju också att förföljda såsom homosexuella som inte kan leva ut sin sexualitet i sina samhällen och pedofiler, som kan gömma sig i kyrkans hägn, kanske också extra mycket lockas att bli präster.
Vi i norra Europa kan tacka Luther för att han tillät präster att gifta sig och därmed något avdramatiserade det här mec sex. (Det är också symptomatiskt att i samhällen med sexualfientliga religioner svär man med könsord. I lutherska samhällen håller man sig till djävulen. Dock slår det amerikanska "fuck" alltmer igenom här också, men det ordet har ingen laddning i vårt samhälle).
Det värsta med påven är dock det budskap om avhållsamhet, förbud mot kondomer, abort etc som han, utan erfarenhet av att leva i dagens värld, pådyvlar sina troende. Så många miljoner kvinnor (men också män) som dött pga av dessa påbud. Oönskáde barn efter oskyddat sex, illegala aborter ofta med dödlig utgång, spridning av aids. Påven - vår tids dödsängel.

Ta ansvar före

Det är ett övergrepp att tvingas bli pappa, skriver Malin Wollin i AB idag och hänvisar till en bok av en Pelle Filipsson. Och det kan man ju hålla med om.
Men det finns ju inget som säger att det behöver bli så. När ska män inse att de också har ett ansvar vid sexuella kontakter? Vill man inte ha barn är det väl självklart att man använder kondom, särskilt vid en tillfällig förbindelse. Oavsett om kvinnan säger att hon äter p-piller eller inte, så ska väl mannen ta ansvar för sitt liv och sina ställningstaganden.
Pelle Filipsson är bara ännu en man som inte har förstått att ett samlag är en akt mellan två vuxna personer. Väx upp!