söndag 21 mars 2010

Celibatets förbannelse

Påven far runt och ber om ursäkt för alla sexövergrepp som begåtts inom katolska kyrkan. Men har förövarna lagförts? Har de ens fått lämna sina jobb?
Påven och katolska kyrkan vågar aldrig ta tag i den dubbelmoral som ständigt pågår inom denna kyrka. Celibatet är en av dessa anomalier. Hur ska katolska präster överhuvudtaget kunna förstå mäns och framför allt kvinnors villkor i dagens samhälle med den exceptionellt sexualfientliga syn på livet och kvinnor som denna relígion innehåller? Att förvägra prästerna ett normalt liv gör ju också att förföljda såsom homosexuella som inte kan leva ut sin sexualitet i sina samhällen och pedofiler, som kan gömma sig i kyrkans hägn, kanske också extra mycket lockas att bli präster.
Vi i norra Europa kan tacka Luther för att han tillät präster att gifta sig och därmed något avdramatiserade det här mec sex. (Det är också symptomatiskt att i samhällen med sexualfientliga religioner svär man med könsord. I lutherska samhällen håller man sig till djävulen. Dock slår det amerikanska "fuck" alltmer igenom här också, men det ordet har ingen laddning i vårt samhälle).
Det värsta med påven är dock det budskap om avhållsamhet, förbud mot kondomer, abort etc som han, utan erfarenhet av att leva i dagens värld, pådyvlar sina troende. Så många miljoner kvinnor (men också män) som dött pga av dessa påbud. Oönskáde barn efter oskyddat sex, illegala aborter ofta med dödlig utgång, spridning av aids. Påven - vår tids dödsängel.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar