fredag 12 mars 2010

Drömlandet som blev en mardröm

kSverige har alltid varit det land som mest efterliknat USA i hela Europa. Vår beundran var gränslös. Allt nytt hämtade vi därifrån på 50-talet. Våra förorter byggdes enligt amerikansk modell, vår huvudstads kärna jämnades med marken för att likna de amerikanska storstäderna. Vår hjälte hette John F Kennedy.
På 60-talet, när bilderna från Vietnam började komma in i våra vardagsrum, började bilden krackelera och många av oss gick ut på gatorna för att demonstrera mot detta övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. Vår upprördhet var enorm, det var ju våra hjältar som begick dessa missdåd. USA såg sig sig självt och tills dess också av de flesta västländer som världens förebild och kallades ständigt för världens största och (underförstått) bästa demokrati.
Sedan dess har USA visat sitt rätta ansikte alltför många gånger på den internationella arenan. Men inte bara där. Till mitten av 60-talet tillämpades apartheid i många sydstater. USA har alltid haft minst 30 miljoner (främst svarta) som lever under fattigdomsgränsen.
Visserligen är USA fortfarande en jättestor maktfaktor i världen, men vem kan idag se USA som en förebild värd att efterlikna? Med en jättelik statsskuld och klassklyftor av u-landsmått? Och en kriminalitet därefter.
Jo, moderaterna ser fortfarande USA som ideallandet. De vill att det mesta ska skötas i privat regi precis som i USA. Statens inblandning i människors liv ska vara ett minimum. Du är själv din egen lyckas smed och misslyckas du eller råkar ut för något är det ditt eget fel. Har du inte vett eller pengar att försäkra dig hos något försäkringsbolag, tough luck. En låglönemarknad av hushållstjänster bör skapas.
Ser ni vart vi är på väg? Alliansen må tala sitt nyspråk, men handlingar talar högre än ord.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar