"Vi som satts att leva i besvikelsens epok"

Lena Mellin skriver idag i Aftonbladet att världen alltid går framåt trots att det ser mörkt ut. Hon hänvisar till sin mormor, som vid 95 års ålder fick frågan om vad som blivit bättre sen hon föddes. Mormodern svarade: Allt!
Tyvärr känns det inte riktigt som man kan vara en sådan optimist i Sverige idag. I Sverige har det faktiskt blivit sämre de senaste decennierna. Klassklyftorna har ökat, korruption breder ut sig både i privata företag och offentlig förvaltning. Samhällstilliten minskar.
Allt har förstås inte blivit sämre. Toleransen mot oliktänkande har ökat trots SD:s inträde på arenan. Det är inte längre så queer att vara queer t ex. Homosexuella får gifta sig. Sådana saker har gått framåt.
Men samtidigt har internet också blivit ett träsk av hat och kriminalitet. En ton som förgiftar samhällskroppen.
Efter regn kommer sol skriver Lena Mellin. Folk har väl alltid tyckt att mycket varit fel i samhället. Men det är ändå dystert att Hasseåtages text i "Var blev ni av?" känns otroligt aktuell:
"Vi som satts att leva i besvikelsens epok, ja vad gör vi nu, vad ska vi tala på för språk. Kanske även om det blåser lite kallt, tro på det vi trodde på trots allt".
Och det är väl det vi får göra.

Nyanlända döms till evig fattigdom

Den borgerliga inkonsekvensen bara skriker. I ena änden ska vi ha sänkta löner för nyanlända. i den andra ska vi ha marknadshyror, där förslagsställarna själva inser att några då inte kommer att ha råd att bo kvar. Men "det ökar rörligheten" på bostadsmarknaden gubevars.
Den totala cynismen kommer här till tydligt uttryck om vilka man anser att samhället är till för. Inte nyanlända eller andra låginkomsttagare.
För hur ska personer som redan har ont om pengar kunna leva på en ännu lägre lön än minimilönen (som ju är satt efter att man ska kunna bo och äta). Oftast räcker ändå inte en minimilön till hyran i dagens bostäder (i den mån de finns). Sverige är ett högkostnadssamhälle. Vill man att människor ska kunna integreras (och det säger man ju att man vill) kan man inte döma dem till evig fattigdom och till arbetsgivares godtycke (när slutar du vara nyanländ?)
Kostnaderna för staten kommer att bli enorma, när alltfler människor behöver bostadsbidrag för att kunna bo. Eller så permanentas de på olika asylboenden och vanliga låginkomsttagare får väl vända sig till socialen. Så småningom får de väl göra sällskap med EU-migranterna i skogsbrynen.
Jag kan inte tro att borgarna inte ser dessa konsekvenser. Men skatterna får inte höjas till något pris och man vill helt enkelt ha ett samhälle med tydliga klassklyftor. Det blir ett farligare samhälle för alla. Men det verkar inte bekymra de borgerliga.

Drömlandet som blev en mardröm

kSverige har alltid varit det land som mest efterliknat USA i hela Europa. Vår beundran var gränslös. Allt nytt hämtade vi därifrån på 50-talet. Våra förorter byggdes enligt amerikansk modell, vår huvudstads kärna jämnades med marken för att likna de amerikanska storstäderna. Vår hjälte hette John F Kennedy.
På 60-talet, när bilderna från Vietnam började komma in i våra vardagsrum, började bilden krackelera och många av oss gick ut på gatorna för att demonstrera mot detta övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. Vår upprördhet var enorm, det var ju våra hjältar som begick dessa missdåd. USA såg sig sig självt och tills dess också av de flesta västländer som världens förebild och kallades ständigt för världens största och (underförstått) bästa demokrati.
Sedan dess har USA visat sitt rätta ansikte alltför många gånger på den internationella arenan. Men inte bara där. Till mitten av 60-talet tillämpades apartheid i många sydstater. USA har alltid haft minst 30 miljoner (främst svarta) som lever under fattigdomsgränsen.
Visserligen är USA fortfarande en jättestor maktfaktor i världen, men vem kan idag se USA som en förebild värd att efterlikna? Med en jättelik statsskuld och klassklyftor av u-landsmått? Och en kriminalitet därefter.
Jo, moderaterna ser fortfarande USA som ideallandet. De vill att det mesta ska skötas i privat regi precis som i USA. Statens inblandning i människors liv ska vara ett minimum. Du är själv din egen lyckas smed och misslyckas du eller råkar ut för något är det ditt eget fel. Har du inte vett eller pengar att försäkra dig hos något försäkringsbolag, tough luck. En låglönemarknad av hushållstjänster bör skapas.
Ser ni vart vi är på väg? Alliansen må tala sitt nyspråk, men handlingar talar högre än ord.