Arbetsmarknadsprövning är bra

LOs rapport om brister i arbetskraftsinvandringen får givetvis hård kritik på DNs ledarplats, men också Aftonbladets ledare är tveksam. Lena Mellin, ABs politiska redaktör, gastar om att gå främlingsfientliga ärenden.
Det är väl mer främlingsfientligt att ta hit folk på falska premisser. Skumma företag som vill ha lågavlönad arbetskraft utan rättigheter. Inte minst att de luras att de fått ett kontrakt, när det är Migrationsverket som sagt OK. Dessa avarter måste upphöra.
Självklart ligger det inte i regeringens intresse, att ändra på detta, man vill ju ha en låglönemarknad á la USA.
LO vill återgå till det gamla systemet med arbetsmarknadsprövning, dvs en myndighetsprövning för att se att det verkligen finns en brist i den yrkeskategori som vill invandra. Jag kan inte se något fel i detta. Idag kommer arbetskraftsinvandrarna till branscher där det inte finns bristande yrkeskompetens, i städ- och restaurangbranschen. För många arbetslösa i Sverige är det branscher där de kan börja sitt yrkesliv, framför allt om man saknar högskoleutebildning.
DN talar föraktfullt om att en indisk restaurang måste anställa en "korvmojsnisse" istället för en indisk kock. Men man behöver faktiskt inte vara indier för att laga indisk mat. Man kan vara av vilken nationalitet som helst som redan finns här (kanske även indier).

Lekstuga på universitetet

"Du har haft din chans, du är för gammal" är regeringens svar till en 28-årig kvinna som vill börja på psykologprogrammet på universitetet, enligt artikel i DN.
Regeringen hittar ständigt nya sätt att få till stånd den låglönemarknad man önskar. 28-åringar ska inte plugga utan jobba. Och utan utbildning får det väl bli ett mindre kvalificerat jobb. Tough luck!
Hur går denna inställning ihop med dem som ska rehabiliteras när de slängs ut ur sjukförsäkringen? Om man inte kan gå tillbaka till sitt gamla jobb ska man ju få hjälp att hitta något annat sägs det. Men det är inte att tänka på att skola om sig till ett annat kvalificerat yrke. Universitetet är bara för ungdomar, förresten är ju betygen för gamla.
Sverige kommer snabbt att tappa konkurrenskraft med den här utvecklingen. Men det viktiga är väl att utbildning helst inte får kosta något.

Börja tala om systemskiftet!

Nu börjar det bli riktigt allvarligt. Moderaterna är större än s och alliansen leder i den senaste opinionsundersökningen.
Det är dags att sluta med sifferbollandet och börja tala om systemskiftet. Istället för att grotta ner sig i diskussioner om enskilda skattesatser och höjningar och sänkningar av diverse avgifter måste de rödgröna ta ett helhetsgrepp på hur samhällsutvecklingen ser ut med alliansen.
Alliansen, läs moderaterna, har på ett subtilt sätt och med ett språkbruk som talar om motsatsen, börjat montera ned de viktigaste byggdelarna i välfärdssamhället. Man har försvagat fackföreningarna genom att sänka a-kassan och höja avgifterna, vilket fått framför allt de som har störst behov och minst råd att vara med i facket (skapar låglönemarknad vilket är önskvärt i ett nyliberalt samhälle). De har också försämrat sjukförsäkringen med de konsekvenser vi sett för många sjuka människor. Man vill öppna för privata försäkringar för att minska viljan hos den välbeställda medelklassen att bidra till gemensamma lösningar.
Därutöver ska den offentliga sektorn privatiseras och det gör man så sakteliga, med skattemedel som alltså förs över från det allmänna till det privata. Och i privat regi försvinner offentlighetsprincip, meddelandeskydd för de anställda m m. Ansvarsutkrävande försvåras. Vi har redan sett flera fall av korruption bland dessa företag (det är lättare att upptäcka eventuell korruption inom det offentliga).
Och så skattesänkningar som mest gynnar de mest välbeställda.Exemplen kan göras betydligt fler.
Men det är som sagt helheten i systemskiftet som måste kommuniceras och de allt större klyftor vi fått i samhället pga den förda politiken. Köper det svenska folket det moderata nyspråket ännu en gång? Vill vi verkligen ha det här samhället?

Drömlandet som blev en mardröm

kSverige har alltid varit det land som mest efterliknat USA i hela Europa. Vår beundran var gränslös. Allt nytt hämtade vi därifrån på 50-talet. Våra förorter byggdes enligt amerikansk modell, vår huvudstads kärna jämnades med marken för att likna de amerikanska storstäderna. Vår hjälte hette John F Kennedy.
På 60-talet, när bilderna från Vietnam började komma in i våra vardagsrum, började bilden krackelera och många av oss gick ut på gatorna för att demonstrera mot detta övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. Vår upprördhet var enorm, det var ju våra hjältar som begick dessa missdåd. USA såg sig sig självt och tills dess också av de flesta västländer som världens förebild och kallades ständigt för världens största och (underförstått) bästa demokrati.
Sedan dess har USA visat sitt rätta ansikte alltför många gånger på den internationella arenan. Men inte bara där. Till mitten av 60-talet tillämpades apartheid i många sydstater. USA har alltid haft minst 30 miljoner (främst svarta) som lever under fattigdomsgränsen.
Visserligen är USA fortfarande en jättestor maktfaktor i världen, men vem kan idag se USA som en förebild värd att efterlikna? Med en jättelik statsskuld och klassklyftor av u-landsmått? Och en kriminalitet därefter.
Jo, moderaterna ser fortfarande USA som ideallandet. De vill att det mesta ska skötas i privat regi precis som i USA. Statens inblandning i människors liv ska vara ett minimum. Du är själv din egen lyckas smed och misslyckas du eller råkar ut för något är det ditt eget fel. Har du inte vett eller pengar att försäkra dig hos något försäkringsbolag, tough luck. En låglönemarknad av hushållstjänster bör skapas.
Ser ni vart vi är på väg? Alliansen må tala sitt nyspråk, men handlingar talar högre än ord.