Just nu debatteras rut-avdraget efter en artikel av Nina Björk som ifrågasatte detta bidrag (avdrag menar jag). Hon har fått mothugg från DNs ledarsida och den nyliberale skribenten Fredrik Segerfeldt. Men problemet har inte med känslor att göra, som framför allt DN-ledaren hävdar, utan om ekonomi.
Är det verkligen rimligt att staten subventionerar den typ av tjänster som rut-avdraget omfattar? Det är trots allt saker som de flesta kan utföra själva. Och vill man ha dessa tjänster får man självklart betala vad de kostar. Det är orimligt att övriga skattebetalare ska stå för en del av kostnaden för, framför allt mer välbeställda, personers önskan om städhjälp m m. (Statistik visar att flest rut-tjänster köps i Danderyd).
Särskilt i dessa tider av närmast haveri i de offentliga systemen (som numera tvingas bekosta mer eller mindre seriösa privata utförare dessutom). Hur mycket mer skulle inte staten kunna dra in om man skrotar rut och rot.
Jamen, säger då många, dessa bidrag ger ju jobb. Försvinner rut kan jag inte fortsätta med mitt företag säger andra. Men man kan fråga sig hur mycket jobbskapande får kosta. Och det måste vara något fel på affärsidén om man måste ha bidrag för att klara jobbet.
Senast igår sa finansministern att det behövs miljarder för att klara välfärden. Satsa på den då, och kasta inte bort pengarna på sådant som folk kan betala själva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar