Vad ska vi ha EU till?

EU-kommissionens ledare, Jean-Claude Juncker, har nu hållit ett linjetal om unionens fortsatta inriktning. Entusiasmen bland EU:s ledare är lägre än någonsin.
Och vad är då huvudnumret? Ett militärt högkvarter! Är det vad EU behöver bäst? Ytterligare en överdimensionerad byggnad att fylla med högt betalda tjänstemän som undrar vad deras roll kommer att vara i förhållande till Nato. Vilket också verkar vara reaktionen på förslaget bland EU-ledarna.
Dessutom verkar man ge upp ambitionen att EU-länderna solidariskt ska dela på flyktingmottagningen. Direkta protester från östhåll. Man tänker inte ställa upp trots att justitieministrarna faktiskt beslutat just detta. EU som "lame duck". Danmark aviserar att de inte ens tänker ta emot kvotflyktingar längre.
Men -en ljuspunkt fanns dock. Kommissionen föreslår att när EU-medborgare jobbar i ett annat EU-land ska landets regler för arbetskraft gälla. Ett förslag från bl a Sverige. Tror någon att detta kommer att genomföras? Jag tvivlar.
Förslag läggs, men axlar rycks på bland medlemsländerna. Vi vill ha de ekonomiska fördelarna, men de jobbiga bitarna med gemensamma regler om det ena eller andra struntar vi i.
Men snart finns inga russin i kakan kvar. Hur länge ska nettoinbetalarna (som bl a Sverige och Tyskland som betalar mest) finna sig i denna form av medlemskap? Storbritannien fick nog (åtminstone folket, tyvärr av mer tvivelaktiga skäl) och EU känns alltmer som en koloss på lerfötter som mest ägnar sig åt att administrera sig självt.
EU kom till för att kapital skulle kunna vandra fritt över gränserna. EU kanske bör reduceras till den inre marknaden, vilken fortfarande tycks fungera. Resten vacklar i sina grundvalar.

Nu vill näringslivet ha begränsad strejkrätt

Nu kommer del 2 i borgarnas och näringslivets kampanj för lägre löner. På DN Debatt idag skriver Nils Karlsson, vd för Ratio, näringslivets forskningsinstitut, att en friare lönesättning, dessutom kräver begränsad konflikträtt.
Ja, nu när det tycks som om så många säger att lägre löner behövs (tro inte att det bara handlar om ingångslöner och nyanlända. I det långa loppet vill man allmänt ha en sänkt lönenivå för vanliga arbetare och lägre tjänstemän) är det lika bra att kasta in ett annat önskemål från näringslivet, nämligen begränsad strejkrätt.
Han hävdar att inga andra länder har så höga ingångslöner, ett så sammanpressat löneläge och så generös konflikträtt som Sverige. Och kontentan verkar vara att vi kan inte vara annorlunda än andra länder.
I Sverige har arbetsmarknadens parter skött lönebildning och löneförhandlingar sedan 1928. Enligt Karlson talar det emot att fortsätta på detta sätt. Samhället har förändrats. Ja, klyftorna har ökat och de rika har blivit rikare. Han erkänner själv att ett sammanpressat löneläge gynnar jämlikhet men det är inte näringslivet intresserat av. Istället menar han att den starka samordningen försvårar att justera relativlönerna för olika grupper.
En begränsad konflikträtt gör det naturligtvis ännu lättare att hålla nere lönerna. Skulle då konflikträtten begränsas med lagliga medel? Så att om några går ut i vild strejk kan de lagföras? Är det det näringslivet i slutändan är ute efter? Så vi till slut kan vänta oss ett Ådalen på nytt?
För något sådant här kommer inte att kunna införas utan protester, även om det finns en riksdagsmajoritet för. Vad vi kan vänta oss då är kaos på arbetsmarknaden redan inför ett sådant beslut. Det hoppas jag i alla fall.