Ekonomen Lars Calmfors skriver i en kolumn i DN att det är bra med låglönekonkurrens. Det gynnar Sverige att människor kommer hit och arbetar för lägre löner, menar han.
Han skriver bl a: ”Min ståndpunkt är att vi bör tillåta ¬utländska företag att utföra uppdrag här med tillfälligt utstationerad arbetskraft som betalas med lägre löner än de svenska. Givetvis finns det avarter där dessa företag bryter mot hem¬ländernas egna lagar och avtal. Detta bör förstås motverkas med all kraft. Men det bör ske genom bättre sam¬arbete med dessa länder och inte genom att tvinga på företagen svenska avtals¬villkor som begränsar deras möjlig¬heter att konkurrera.”
Handel med tjänster utförda av ”utstationerad arbetskraft”, som han kallar det, ger samma slags välfärdsvinster som traditionell handel med varor som transporteras över gränserna, menar han vidare.
Calmfors är ett typiskt exempel på den verklighetsfrämmande världsbild som råder bland väldigt många ekonomer. De svävar någonstans ovanför och ser allt ur sitt makroperspektiv. För Calmfors finns inga människor, bara siffror och kalkyler. Det är ju bara i en tabell (och i företagens direktionsrum) som det kan se bra ut att det kommer hit personer som jobbar för hälften av den lön svenskar får. Vi har sett alltför många exempel på hur människor far illa av sämre villkor och vi behöver inte ens gå till bärplockare eller andra omskrivna fall. Du har dem i riskkapitalets äldrevård, på byggen, i restauranger, bland städpersonal etc. Dessutom skapar det ett ”vi och dom”-tänkande mellan svenskar och utländska anställda.
I Lars Calmfors´ värld är människor reducerade till samma kategori som traditionell handel med varor.
Det är ekonomer som Calmfors som inspirerar regeringen till alltmer cyniska regelverk för människor i arbetslivet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar