Mandela fick för kort tid

Nelson Mandela har gått ur tiden. Han hyllas för att han – med all rätt – inte skapade kaos i Sydafrika när ANC fick makten och han blev president. Men, som alla reportage och krönikor nu påpekar, Sydafrika är fortfarande ett segregerat land med en mycket stor andel fattig befolkning. Men så ser det ju ut i USA också efter flera hundra år.

Det handlar ju som alltid om vilka som har den ekonomiska makten. Den hade inte Mandela (eller hans mer korrupta efterföljare som endast kunnat berika sig själva). De har inte kunnat omfördela resurser och vita äger fortfarande det mesta av produktionsmedlen i form av mark och de företag som utnyttjar naturtillgångarna.

I grannlandet Zimbabwe försökte man överföra jordbruksmarken till svarta. Det har blivit ett gigantiskt misslyckande. Mest för att diktatorn (som han numera är) Mugabe överförde tillgångarna till sina egna trogna, som blev storstadsbönder utan kunskap om hur man driver en farm, med förfall som följd.

Mugabe har heller inte försökt samarbeta med den vita befolkningen, tvärtom. De har lämnat Zimbabwe i stora skaror och med detta har man fått den vanliga u-landsproblematiken med brist på utbildad arbetskraft till viktiga jobb.

Skillnaden mellan Sydafrika och Zimbabwe är att Sydafrika fortfarande är en ekonomisk stormakt i Afrika och Zimbabwe är ingenting annat än ännu en diktatur.

I Sydafrika har människorna fått mänskliga rättigheter, men inte de sociala. Det verkar krävas en Mandela för att se bortom hudfärg och ursprung. Trots ett långt liv fick han för kort tid att arbeta med förändring.