Nu börjar man äntligen närma sig verkkigheten genom att i kommunerna sätta gränser för de
s k friskolorna, vars i många fall lekstugeverksamhet på olika linjer, nu ska följa kommunens budget och inte betalas direkt utifrån kostnad. Genast börjar rektorer ropa om chockbesked. Att man hittills fått starta hur många skolor som helst bara man haft ett visst antal elever och därmed spritt ut kommunens skolkostnader, vilket framför allt gått ut över kommunala skolor bryr man sig inte om. Pengarna måste ju räcka till vinst också!
För ett företag är vinsten det primära målet. Den som satsar vill ha utdelning, kunna leva av sin verksamhet (vilket är helt rimligt). I de här fallen (vård, skola omsorg) handlar det dessutom inte ens om egna satsade medel. Här används skattebetalarnas pengar för att gynna enskilda privatpersoner.
Därför ser vi nu också ett antal avarter inom de privatiserade områdena i form av bl a glädjebetyg i skolan för att locka till sig fler elever och därmed skolpeng, selektivt urval av elever (dvs elever utan problem), idéer om maxtid för läkarbesök på vårdcentral så lättare åkommor premieras och där risk också finns för att man missar allvarliga sjukdomar för att man snålar med behandling, minsta möjliga eller underbemanning av personal inom äldreomsorg och hemtjänst så att livskvaliteten försämras för de äldre. Så blir det när i sig legitima företagsintressen får styra verksamheter som arbetar utifrån andra målbilder.
I många fall talar vi inte heller om små entreprenörer som arbetar på lokal nivå, utan om stora vård- och utbildningskoncerner, ibland på internationell nivå. Insyn i verksamheten och meddelarskyddet för de anställda minskar. Varför ska dessa gynnas med skattemedel?
Pengarna till alla dessa privata initiativ som nu sprids ut per år och gör det svårt för kommunerna att planera sin budget, skulle kunna göra mer nytta i mer samlade och långsiktiga satsningar inom den offentliga verksamheten. Därför är de nya restriktionerna ett positivt besked.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar