Ikea hör inte hemma i stadsmiljö

S och V vill stoppa Ikea i den blivande Söderstaden (gamla Slakthusområdet). Bra. Själv hade jag trott att idén självdött redan inför det faktum att det behövs 4000 parkeringsplatser till det jättelika möbelvaruhuset. Men icke! Risken är att det går prestige i det hela som med Slussen.
Det finns redan alltför många mastodonter i området. Globens storhet spelas ner av det jättelika rymdskepp till arena som ligger bredvid. Om nu också Ikeas jättelåda ska pressas in där förlorar Globens unika arkitektur än mer.
För att inte tala om dem som ska bo i området. På vilket sätt blir något en stadsmiljö med dessa typiska ytterstadsbyggnader inpå knuten. En genuin stadsmiljö har lagom höga hus och affärer, restauranger och samlingslokaler i bottenvåningen. Det är ingen tillfällighet att Hornsgatan och Götgatsbacken m fl innerstadsgator anses som de trevligaste.
Gallerior är passé och jättevaruhus som bygglager och Ikea passar bäst i utkanterna.

Ofrivillig husarrest

Snöröjningen i Stockholm är under all kritik, särskilt för fotgängare. Trottoarerna vid stadens gator är rena iskanorna, alternativt som att vandra på kullerstenar av is.
Det är illa nog för oss som har normal gångförmåga (vilken vi för övrigt riskerar mista vid minsta felsteg). Men de som redan har problem att gå kan överhuvudtaget inte gå ut. Det är helt omöjligt att ta sig fram med rullator på vissa trottoarer(t ex vid en så stor gata som Hornsgatan) eller ens med käpp. Det gör det omöjligt för många rörelsehindrade och/eller äldre att överhuvudtaget gå ut. Man får bara hoppas att snälla grannar kan hjälpa till att handla m m.
Det är illa att staden kan lägga ner miljoner på jippon som det s k Love Stockholm (eller vad det nu ska heta, jippot fick ju inte ha ett engelskt namn enligt språklagen)i samband med kronprinsessans bröllop, medan man inte ens klarar den mest basala service för medborgarna en snövinter. Men isröjning på trottoarer ingick väl inte i avtalet med den billigaste entreprenören man upphandlade. Att kostnaderna istället landar på landstinget med brutna armar och ben och ökad sjukfrånvaro för arbetsplatserna, räknas väl inte i de kortsiktiga politikernas kalkyl.