Guldbron - redan omodern

Ytterligare ett "vad var det vi sa" kan uttalas. Nu har den s k guldbron kommit på plats på Slussen. Och den är mycket riktigt det schabrak man befarade. En åttafilig motorled rakt ner på Skeppsbron. Hur tänkte man?
I dessa tider, då biltrafik i stan och särskilt vid Gamla Stan, ifrågasätts, vräker man alltså ner denna aparta landningsbana i ett av Stockholms känsligaste områden. "Det finns cykelbanor på bron också" är de styrandes pinsamma kommentar.
Nu är vi fast med denna obsoleta bro i en tid när man borde hänvisa all trafik till City till Centralbron, som naturligtvis borde ha fått en parallell tunnel vid sidan av den nya järnvägen när man nu ändå var nere och sprängde. Men kortsynthet och särintressen tycks vara många politikers moder. Framför allt saknas framtidsvisioner. Allt planeras utifrån hur det redan är.
Men bron kanske kan göras om till ett grönskande torg. Beställ redan nu ritningar på hur man gör det bästa av denna obskyra mastodont.

Länsstyrelsens dubbla tungor

Länsstyrelsen är kritisk till den översiktsplan som Stockholm stad just nu har ute på remiss. De är oroliga för att det byggs för mycket bostäder, framför allt i innerstaden. Man menar att här finns riksintressen som måste bevaras och pekar bl a på City med sina mastodonthus från 70-talet. Arkitekten Celsings betongbrutala stadskärna får inte rubbas.
Desto märkligare är det då att Länsstyrelsen, som i princip enda remissinstans, står bakom bygget av Nobelcentret på Blasieholmen. Alla övriga remissinstanser motsätter sig denna guldkub på en så framträdande plats och förutom att man då måste riva (enligt bl a Skönhetsrådet) kulturellt värdefulla hus på platsen, passar detta schabrak överhuvudtaget inte in i miljön vid Stockholms vatten (vi har redan det avskräckande Stockholm Waterfront bredvid Stadshuset).
Så hur ska Länsstyrelsen ha det? Varför är det viktigare med ett Nobelcenter på Blasieholmen än fler bostäder i City?

Ligger Sverige i framkant med Frans?

Det mesta ser väldigt mörkt ut, så varför inte fundera lite över Melodifestivalen, detta gladjippo för gammal och ung. Eller kanske bara för ung? 

Egentligen är jag inte alls intresserad av detta mastodontprogram, men de senaste veckorna är det ju nästan det enda som inte handlat om flyktingar och elände i världen.

Tyvärr verkar jag vara en av få som inte förstår storheten i den melodi som vann, med den söte gossen Frans. Men det kanske var söthetsfaktorn som slog igenom hos många väldigt unga.

Fast det fanns ändå något sympatiskt över hans framträdande. Inga hysteriska rökmoln, snurrande dansare och blixtar hit och dit. Bara rakt upp och ner. 

Men det kommer förstås aldrig att slå i Europa. Så då slipper SVT att bekosta detta jippo nästa år. Men kanske Sverige, som så ofta när det gäller musik ligger i framkant. Om några år lugnar sig kanske flera länder och man går tillbaka till det mera stillsamma á la 50-tal. Då stod ju alla artister stilla och sjöng rakt upp och ned. 

Själv gillade jag swahililåten bäst. En pigg tjej som sjöng så man blev glad. Det kan behövas i dessa tider.

Förbifarten - vår tids Göta kanal

År 1810 togs det första spadtaget till Göta kanal, Sveriges största byggprojekt genom tiderna. Drömmen om en kanal mellan Vänern och Vättern började redan på 1500-talet men först på 1780-talet kom planeringen igång. Kanalen stod färdig 1832. Men då var den redan omodern och då planerades istället för de mycket snabbare järnvägarna.
I nutid är Förbifarten just ett sådant projekt; samma byggutmaning i mastodontskala och i samma prisklass (om man räknar om kostnaden från 1800-talet).
Nu har projektet åter skjutits fram i tiden. Det ska dessutom till stor del finansieras av Stockholms trängselskatter (som dessutom ska finansiera utbyggnad av tunnelbanan och annan kollektivtrafik).
Samtidigt arbetar tiden för minskad biltrafik. Den minskar redan i Stockholmsområdet. När Förbifarten äntligen står klar, efter nästan lika lång tid som det tog att bli klar med Göta kanal om man räknar in dagens planeringstid, kommer den att vara ett monument över en svunnen tid, som utvecklingen sedan länge hunnit förbi (den utvecklingen pågår ju redan). OM den nu blir av.

Ikea hör inte hemma i stadsmiljö

S och V vill stoppa Ikea i den blivande Söderstaden (gamla Slakthusområdet). Bra. Själv hade jag trott att idén självdött redan inför det faktum att det behövs 4000 parkeringsplatser till det jättelika möbelvaruhuset. Men icke! Risken är att det går prestige i det hela som med Slussen.
Det finns redan alltför många mastodonter i området. Globens storhet spelas ner av det jättelika rymdskepp till arena som ligger bredvid. Om nu också Ikeas jättelåda ska pressas in där förlorar Globens unika arkitektur än mer.
För att inte tala om dem som ska bo i området. På vilket sätt blir något en stadsmiljö med dessa typiska ytterstadsbyggnader inpå knuten. En genuin stadsmiljö har lagom höga hus och affärer, restauranger och samlingslokaler i bottenvåningen. Det är ingen tillfällighet att Hornsgatan och Götgatsbacken m fl innerstadsgator anses som de trevligaste.
Gallerior är passé och jättevaruhus som bygglager och Ikea passar bäst i utkanterna.

Låt arenorna bli bostäder

Åter dags att säga ”vad var det jag sa”. De förväntade förlusterna för jättearenorna i Stockholmsområdet har visat sig. ”I helgen meddelades att Friends arena har gått med ”hundratals miljoner kronor i förlust” (Sveriges Radio 3/11). Resultatet för 2012 landade på –244,3 miljoner kronor och uppskattningen för i år ligger runt –200 miljoner.”, skriver SvD på ledarplats. Motsvarande summor lär dyka upp för arenan i Slakthusområdet.

Aktieägarna börjar nu dra öronen åt sig och vilja dra sig ur Solnas arena. Ledaren fortsätter: ”Huvudägaren Svenska fotbollförbundet vill nu minska sitt aktieinnehav – och de är inte ensamma. Det statliga fastighetsbolaget Jernhusen tänker också sälja sina aktier och kommunstyrelsens ordförande i Solna – Pehr Granfalk (M) – säger till Ekot att kommunen förbereder sig på att ”ta oss ur arenan.”

Vi visste redan vilka som skulle få stå för notan i slutändan. Skattebetalarna förstås. Dessa mastodonter behövs inte.

Ett mer nyttobetonat och mer lönsamt projekt i längden vore att bygga om dem till bostäder (hyresrätter). De behövs garanterat och kommer åtminstone till nytta för skattebetalarna.

Fotbollen har tappat sin själ

För en liten del av dem som går på fotboll är sporten fullständigt ointressant. Dessvärre är det de som dominerar arenorna och skapar rubrikerna. Deras enda intresse är att slåss. Att de saboterar för det lag de säger sig gilla verkar fullkomligt likgiltigt.

Och hur mycket klubbarna än säger att de arbetar med frågan, verkar de aldrig komma någonvart. Bara häromveckan gick ett gäng kostymnissar i täten för en grupp gastande grabbar i svarta huvor. Likheten med gängen som hyllar Karl XII är slående. Kanske är det samma personer.

Det känns som om fotbollen kommer allt längre från sin ursprungliga idé. Nu handlar det om en miljardindustri där spelare säljs som kor på auktion för osannolika summor (och de får också sådana löner själva) och ungdomsklubbarnas huvuduppgift verkar vara att gallra fram en elit.

Våra skattepengar går till att bygga tempel åt dessa spektakel, där en del av publiken är mest intresserad av att krossa motståndarnas hejarklack snarare än att titta på spelet.

Med dessa mastodontarenor kanske det är dags att införa gladiatorspel där hejarklackarna någon gång i veckan får gå lös på varandra. Dessa är sedan inte välkomna att titta på fotboll, som de bevisligen inte är intresserade av.

Fler arenor på förslag

Folkpartiet har kommit med det sanslösa förslaget att det behövs ytterligare en idrottsarena i Stockholm. ”Globen börjar bli sliten” uppges som skäl. Man tar sig för pannan.

Här har Stockholm och Solna (som ju är så gott som hopväxt med Stockholm) satsat hundratals miljoner i skattemedel på nya mastodontarenor (varav den ena verkar vara ett fuskbygge med vittrande betong och ruttnande gräsmattor redan ett par månader efter invigningen). Den nya vid Globen är knappt invigd och redan börjar politiker ropa på nya.

Globen är och var från början, ett förlustbygge. Vad man borde gjort istället för den mastodont som nu ligger nästgårds och förtar en del av finessen med Globen, är att renovera Globen och nöjt sig med det. Det ligger som sagt en ny jättearena i stan, även om det går en kommungräns emellan.

Nu säger t o m centern nej till folkpartiets förslag så förhoppningsvis blir det inget. Men bara att en politiker kan komma med ett sådant förslag, samtidigt som kommunen skriker efter bostäder, visar hur otroligt långt från verkligheten somliga av dem befinner sig.