Vallöften i elfte timmen

"Om Stefan Löfven skulle vinna höstens val tänker han sätta stopp för SMS-anställningar och andra omotiverade tillfälliga anställningar. Han vill dessutom ändra lagstiftningen om hyvling, alltså att arbetsgivare från en dag till en annan kan minska personalens arbetstid och lön.

Statsministern tänker reglera arbetskraftsinvandringen hårdare, ställa större krav på arbetsgivare som tar emot bidrag från Arbetsförmedlingen och sätta åt företag som fuskar med löner, skatter och arbetsmiljö. Villkoren i offentlig upphandling ska bli mer rättvisa, lönedumpning förhindras och skyddet mot trakasserier av personalen i till exempel affärer eller på restauranger bli bättre. Deltidsarbetandes villkor ska förbättras, arbetsmiljö bli bättre och nya möjligheter till vuxenutbildning öppnas."

Detta skriver Aftonbladet på ledarplats att Stefan Löfven och socialdemokraterna vill göra om de vinner valet. 

Men de har ju haft makten i fyra år. Varför är det inte gjort? För att oppositionen inte vill något av detta och det inte skulle gå att få igenom det, skulle Löfven svara.

Men finns det då någon trovärdighet kvar efter en mandatperiod där inte mycket hänt. Små steg har tagits, varav de flesta är initierade av vänsterpartiet. Men det känns trögt när sossarna i elfte timmen talar om sånt som man hoppades skulle genomföras denna mandatperiod, men som inte ens lades fram som förslag. Och om han tror att dessa förslag skulle förverkligas i ett samarbete med L eller C, som Löfven önskar är han mer än blåögd.

Det är bara att se den bittra sanningen. Vi har just nu sex borgerliga partier, MP som saknar riktning och ett vänsterparti. 

Om ovanstående vallöften ska kunna uppfyllas är det vänstern som måste stärkas.

Stat och kommun kan skapa jobb

Läser att Skatteverket bl a ska granska rot-och rut-företag. Det är inte en dag för tidigt. Det har ju visat sig att i dessa förekommer en hel del fusk och oegentligheter.
Många försvarar rut och rot med att de skapar jobb. Låt vara. Men eftersom de lever på bidrag från oss skattebetalare, vore det väl bättre om de utfördes i offentlig regi. Då kunde man ha koll på både ekonomi och arbetsförhållanden för personalen.
Den offentliga sektorn skriker efter fler händer. Låt sektorn direktanställa istället för att gå omvägen över allehanda entreprenörer i en tidsödande upphandlingsprocess, där dessutom lägst pris gäller, varför man inte bör förvånas över ständiga rapporter om undermåligt utförande.
Stat och kommun kan skapa jobb. Självklart ska näringslivet ha vettiga villkor som gör att de kan anställa personal på fast basis. Men så länge kvartalskapitalismen råder och företag som inte genast visar vinst, läggs ned, kommer ingen förändring att ske.
Politikerna hänvisar ofta till arbetsmarknadens parter när det handlar om anställningsförhållanden och arbetsliv. Men politikernas roll är faktiskt också att skapa ett samhälle för alla medborgare. Det gör man inte om arbetsmarknaden tillåter eviga tidsbegränsade anställningar, som i sin tur gör att framför allt unga (men också invandrare och funktionsnedsatta) inte kan planera ett liv med bostad och familj, då de inte har grundtrygghet. Då är det dags för lagstiftning. Det är politikernas roll.

Den sjunkande kvaliteten finns överallt

"Situationen är bedrövlig, man kan inte tycka annat. Det enda vi gör just nu, både dag och natt, är att fokusera på att se till att trafiken kommer igång på ett bra sätt, inte på att leta syndabockar"

Det säger Norrtågs VD om det helt otroliga i att man köpt in tåg som inte fungerar i nordligt klimat och dessutom inte passar i tåghallarna.
Vad är det för stolpskott som gör upphandlingarna? Ja, det verkar inte som om den som från början lagt en slarvig beställning får någon påföljd. Man får vara glad att företaget faktiskt får stå för en del av notan för att de levererat ett undermåligt tåg.
Detta är bara ytterligare ett exempel på den bristande kvalitet och det ökande slarv man ser överallt i samhället, från beställare till leverantör.
Det vanliga svaret när något går snett är "Vi måste se över våra rutiner". Men det verkar inte ske särskilt ofta.

Det förväntade snökaoset är här

Så är vi där igen, trots att det som vanligt lovats att i år skulle det inte bli snökaos. I år skulle vi ha tillräckligt med kapacitet för att röja undan snön, sanda och ploga.
Man kan inte varje år skylla på att oj, så här mycket snö har vi aldrig haft förut. Det har vi. Men då hade vi folk som kunde skickas ut att skotta, ploga och sanda, borsta växlar etc. Det har vi inte nu. Nu har vi företag (fast ibland undrar man om upphandlingen startar först när snön faller) som bara har sitt lilla område att röja (fast behovet kanske inte är störst just där).
Återigen halkar man fram på knaggliga och ishala vägar, bilar slirar på glashala gator eller står insnöade till oigenkännlighet.
Detta skapar stora kostnader för samhället och för de enskilda som bryter sig i halkan. Men det påverkar ju inte kommunernas underdimensionerade snöröjningsbudget.
Fast BNP stiger ändå, säger Konjunkturinstitutet. Vilket bara bevisar vilket korkat mått BNP är.

Suspekta kopplingar i upphandlingar

Hälso- och sjukvårdsnämnden har äntligen gjort sitt jobb. De har underkänt upphandlingen av vård av offer för tortyr. Röda Korset har hittills skött denna verksamhet och har decennier av erfarenhet. Men när Filippa Reinfeldt & co upphandlar vinner ändå ett företag, Weminds, som inte kunde uppvisa någon som helst erfarenhet av denna sorts verksamhet. Anbudet var billigare, men det fanns bland upphandlingskraven att bjudande företag skulle kunna visa en lista på liknande uppdrag de senaste tre åren. Det kunde inte Weminds.
Ändå föreslår landstinget att de ska få uppdraget. Jag har svårt att tro att de som upphandlar inom landstinget är så inkompetenta att de inte kan sköta en anbudsvärdering. Jag tycker det luktar korruption. Det vore väldigt tacknämligt om någon journalist (förmodligen underbetald frilansare) kunde kartlägga bakgrunden både i landstingets och kommunernas upphandlingar och se vart trådarna i de företag som fått uppdragen leder.
Vilka nätverk och vilka kopplingar finns mellan företag och politiker? Och så länge moderaterna mörkar sina partibidrag verkar det hela än mer suspekt.

Upphandlad demokrati

Hur länge ska vi medborgare acceptera att våra skattepengar används till vinster och bonusar till skrupelfria ägare och chefer.
Det är inget fel att företag vill ha vinst, felet är att de får härja fritt i verksamheter som har helt andra mål. Det är nämligen människornas väl och ve som är målet i välfärdssektorn. Och få av dagens företag verkar vara det minsta intresserade av människor, inte ens av sina anställda.
Carema är bara toppen på ett isberg. Det säger sig självt att välfärdsverksamheter ska skötas så nära brukaren som möjligt, dvs av kommunen. Inte av ägare som köper och säljer på riskkapitalmarknaden, chefer som tävlar i att spara för att få bonus och personal som går på knäna och inte vågar knysta för att de är rädda att förlora jobbet.
Hur har vi kunnat tillåta att det har gått så här långt? Vi har börjat upphandla själva demokratin, våra gemensamma angelägenheter. Hur ser en verksam protest ut nuförtiden?

Ofrivillig husarrest

Snöröjningen i Stockholm är under all kritik, särskilt för fotgängare. Trottoarerna vid stadens gator är rena iskanorna, alternativt som att vandra på kullerstenar av is.
Det är illa nog för oss som har normal gångförmåga (vilken vi för övrigt riskerar mista vid minsta felsteg). Men de som redan har problem att gå kan överhuvudtaget inte gå ut. Det är helt omöjligt att ta sig fram med rullator på vissa trottoarer(t ex vid en så stor gata som Hornsgatan) eller ens med käpp. Det gör det omöjligt för många rörelsehindrade och/eller äldre att överhuvudtaget gå ut. Man får bara hoppas att snälla grannar kan hjälpa till att handla m m.
Det är illa att staden kan lägga ner miljoner på jippon som det s k Love Stockholm (eller vad det nu ska heta, jippot fick ju inte ha ett engelskt namn enligt språklagen)i samband med kronprinsessans bröllop, medan man inte ens klarar den mest basala service för medborgarna en snövinter. Men isröjning på trottoarer ingick väl inte i avtalet med den billigaste entreprenören man upphandlade. Att kostnaderna istället landar på landstinget med brutna armar och ben och ökad sjukfrånvaro för arbetsplatserna, räknas väl inte i de kortsiktiga politikernas kalkyl.