Äkta kärlek berör och behövs

Monarki går emot alla mina principer. Det är motsatsen till demokrati. Dessutom har vi en nolla till statschef.
Ändå tittade jag på bröllopet på TV igår. Det är inte ofta, för att inte säga aldrig, som man får gå på bröllop med den högsta sociteten. Kungahuset hade verkligen satsat på öppenhet.
Men oavsett vad man tycker om monarkin och annat fjäsk, oberörd kunde man inte vara. Daniels tal till sin hustru var det vackraste jag hört.
Kanske är det så att vi attraheras av en saga som blir sann för en gångs skull. Att så många gillar det här för att sagorna om prinsen som får gifta sig med prinsessan och får halva kungariket, ändå ligger och gror i allas vår folksjäl. Att en sådan saga kan förverkligas ger också hopp om att andra sagor kan bli sanna. Det skapar kollektiv glädje och en positiv känsla i samhället, vilket vi mer än väl kan behöva (tyvärr lär det väl gynna den sittande regeringen).
För mitt i allt det ceremoniella kungafjäsket, alla glittrande tiaror och blänkande siden, såg man äkta kärlek. I bästa fall ser vi och känner det i vår omgivning, men det är inte ofta vi ser det på TV (där det mest är våld, både äkta och fiktivt) och just det känns viktigt att ta till sig.
Sen får man hoppas att detta par lämnas ifred ett tag.

Victoria sågar av den gren hon sitter på

Det är väl ändå dags att säga något om det sorglustspel som kronprinsessbröllopet utgör. Allt sorgligare faktiskt, just för att de kungliga väljer att gå emot det de själva står för, nämligen svensk tradition. Det är deras enda existensberättigande; att visa de värden Sverige står för. Sverige står för jämställdhet och vår vigseltradition går sedan väldigt lång tid tillbaka i denna anda, med två jämlikar som går till altaret tillsammans.
Tyvärr Victoria, det är inte upp till dig eller kungen att bestämma att ni vill avvika från denna tradition. I så fall ska inte skattebetalarna lägga miljoner på ditt bröllop.

Ofrivillig husarrest

Snöröjningen i Stockholm är under all kritik, särskilt för fotgängare. Trottoarerna vid stadens gator är rena iskanorna, alternativt som att vandra på kullerstenar av is.
Det är illa nog för oss som har normal gångförmåga (vilken vi för övrigt riskerar mista vid minsta felsteg). Men de som redan har problem att gå kan överhuvudtaget inte gå ut. Det är helt omöjligt att ta sig fram med rullator på vissa trottoarer(t ex vid en så stor gata som Hornsgatan) eller ens med käpp. Det gör det omöjligt för många rörelsehindrade och/eller äldre att överhuvudtaget gå ut. Man får bara hoppas att snälla grannar kan hjälpa till att handla m m.
Det är illa att staden kan lägga ner miljoner på jippon som det s k Love Stockholm (eller vad det nu ska heta, jippot fick ju inte ha ett engelskt namn enligt språklagen)i samband med kronprinsessans bröllop, medan man inte ens klarar den mest basala service för medborgarna en snövinter. Men isröjning på trottoarer ingick väl inte i avtalet med den billigaste entreprenören man upphandlade. Att kostnaderna istället landar på landstinget med brutna armar och ben och ökad sjukfrånvaro för arbetsplatserna, räknas väl inte i de kortsiktiga politikernas kalkyl.