Maud Olofsson vägrar komma till KU. Som om det vore den självklaraste sak i världen. Hellre att bli den första ministern (även om hon är f d)som inte infinner sig till riksdagens kontrollorgan när hon blir kallad, än att lämna ut sin f d chef och sina kollegor.
För det är förstås det det handlar om. Om hon kommer till KU tvingas hon tala om att regeringen (åtminstone de närmast sörjande i alliansen) kände till och godkände den här affären. Och därmed framgår det att dessa har ljugit om sin medverkan till Sveriges sämsta industriaffär någonsin.
Och som lök på laxen springer Annie Lööf ut och säger att det har sossar minsann också gjort (vägrat komma till KU alltså), men det visade sig vara fel, för Göran Persson, som hon nämnde, blev aldrig kallad utan ombads uttala sig skriftligt.
Men Maud Olofsson minns väl (till skillnad från minnet när det gäller Nuonaffären)när Carl Lidbom (s) blev bannad i KU av moderate Anders Björck.
Dock ökar inte trovärdigheten av det här agerandet. Tvärtom utgår man ju från att det är precis så som hon försöker undvika att säga. Den här regeringen är ju känd för sina usla affärer med olika utförsäljningar av verksamheter som inbringat miljoner till statskassan, samtidigt med en övertro på marknaden, så slutsatsen är självklar:
regeringen visste om Nuonaffären. Det har Maud Olofsson bekräftat med sitt beteende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar