Erik Helmersson skrev igår i DN om tillitens betydelse i samhället. När den försvinner kommer korruptionen, menar han. Och ger exempel där myndigheter agerat korrumperat. Och det är förvisso sant att ett antal korruptionsskandaler uppdagats i svenska myndigheter och kommuner.
Men han nämner inte de ständiga korruptionsskandaler som följer i spåren av de skattefinansierade s k privata företag som nu florerar i hela den offentliga sektorn. Det är möjligheten att komma åt pengar som driver korruption. Och vad kan intressera den penninghungrige mer än att starta verksamheter där skattemiljoner utportioneras i ett jämnt flöde. Och det är ju så lätt att bokföra några extra läkarbesök, säga att saker gjorts i hemtjänsten som man struntat i att utföra osv.
Det kanske är just vår tillit som gjort det så lätt för den oärliga att lura stat och kommun. Man utgår från att människor faktiskt kommer att göra det de säger (och de flesta gör faktiskt det). Men systemet inbjuder till fusk och korruption.
Och nu börjar tilliten falna. När vi gång på gång ser hur de rika skor sig på våra skattepengar eller tar ut ohemula arvoden, så blir vi alltmer ointresserade av att själva följa regler.
Ta exemplet med att man nu sätter in enorma resurser för att kväsa fusket i kollektivtrafiken. När tilliten att alla gör rätt för sig minskar, måste samhället gå in med jättelika kontrollapparater till stora kostnader.
Läste ViFem på Aftonbladets baksida, där man frågade om de intervjuade någon gång fuskat i samband med prov. Några sa nej, men några sa ungefär "ja självklart, det gör väl alla". Och då är tilliten borta och attityderna i samhället handlar främst om att sko sig själv, även om det sker på andras bekostnad. Så ser ett nyliberalt samhälle ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar