Män ser män

Det är bra att jämställdheten framhålls tydligt som en viktig ingrediens i det offentliga svenska arbetslivet. Vi har lagstiftning, regler och policies vilka självklart är en viktig påtryckningsfaktor för att öka jämställdheten, framför allt på sikt.
Det riktigt svåra är att komma åt de underliggande och informella strukturerna. De handlar om hur vi uppfattar varandra som kön. Det är inte så att män medvetet tycker att kvinnor ska ha lägre lön eller ens att kvinnor inte ska vara chefer. Men hur vi uppfattar våra könsroller och attityderna till dem ligger mycket djupare än hur vi intellektuellt tar ställning.

Här några exempel på hur den informella maktsstrukturen kan ta sig uttryck:

- Män jämför sig med andra män, i stort sett aldrig med kvinnor
- Därför förstår inte heller män att män generellt har mer makt i samhället, de upplever ju sig ofta maktlösa i förhållande till andra män och det är det som räknas
- Män degraderar nästan aldrig andra män. Därför kan män som saknar kompetens för särskilt chefsposter, ändå få sådana, särskilt om de ingått i samma nätverk sedan länge (t ex gått utbildningar eller gjort militärtjänst samtidigt)
- Kvinnor som vill göra karriär måste tillägna sig manliga synsätt och uttrycksformer för att komma ifråga och bli synliga
- Både kvinnor och män ställer högre krav på kvinnliga chefer
- Kvinnor är ofta mer pragmatiska och vill få saker gjorda, snarare än att ägna sig åt maktspel i hierarkierna
- Män deltar gärna i tävlandet om makten och de tävlar med andra män
- Kvinnliga chefer är inte alltid intresserade eller medvetna om detta tävlande, vilket gör att män har svårare att förhålla sig till kvinnliga chefer
- Kvinnor har lättare att arbeta utanför hierarkiska system
- Kvinnor ser ofta mer till kompetens än till ”nätverk” när de bedömer andra anställda och sökande till tjänster

Det betyder inte att kvinnor självklart skulle vara bättre chefer, det handlar om svårigheten för kvinnor att få chansen.
Att komma åt den här typen av strukturella och ofta omedvetna synsätt är den verkliga utmaningen för jämställdheten.

Kamp mot kamphundar

KD har gett sig ut på storviltjakt. Deras valaffischer visar Hägglund med allehanda arga djur. Det ska ta bort partiets snällhetsstämpel enligt spinndoktorerna. Jag tror Hägglund borde satsa på sin starkaste sida istället, nämligen humorn. Karlen är ju himla rolig, till skillnad från politiken.
Men så har han Mats Odell vid sin sida. Regeringens tristaste karl. Bodknodden som säljer ut Sverige (fast det går inte så där jättebra tack och lov).
Nu satsar partiet på förbud mot kamphundar. Ja, något måste man göra åt dessa bestar som ägarna verkar ha svårt att kontrollera. Men inte kommer folk att rösta på KD på grund av det.
Men Göran H kanske kan bli stå upp-komiker om KD åker ur riksdagen. Det finns mycket att skämta om i det partiet och tiden i alliansen måste vimla av roliga uppslag. Fast återigen; satir är nog inte Görans starka sida. Det blir nog bara snällt, trots allt.

Bygg mer - men tänk regionalt

S vill bygga 50 000 nya bostäder i Stockholm. Ja, man kan ju alltid sikta mot stjärnorna. För det är också viktigt att bygga på rätt ställe för att behålla Stockholms karaktär av grön stad. Och att merparten blir hyresrätter, med tanke på hur många hyresrätter som försvunnit det senaste decenniet. Utförsäljningen av allmännyttan är ju en av orsakerna till den stora bostadsbristen, särskilt för ungdomar.
Men det borde också ligga i de regerandes intresse att göra ett större område runt Stockholm mer intressant, dvs se till att bygga kommunikationer så att hela Mälardalen kan bli ett intressant område. Man byggde ju Mälarbanan och gjorde det hialösa misstaget att inte bygga dubbelspår. En hållbar regionalpolitik känns mer angelägen än att kommunerna slåss sinsemellan om arbetsplatser och bostäder.

Annika Östberg talade till hjärtat

Sommarens bästa Sommar-program är utan tvekan gårdagens med Annika Östberg. Det är inte ofta man sitter med tårfyllda ögon vid radion.
Men Annikas program gick rakt in i hjärtat. Att ha en sådan självinsikt efter allt vad hon gått igenom. Och ett sådant språk, som hon dessutom läste med inlevelse utan att bli sentimental eller självömkande.
För att inte tala om de insikter hon gav om amerikanska fängelser, som dessutom verkar bli brutalare med nya lagar. Man tror man befinner sig i någon hopplös diktatur.
Annika Östberg har verkligen avtjänat sitt straff i alla bemärkelser och man kan bara önska henne allt gott i hennes gamla hemland.

Vinstjakt missgynnar samhällsnytta

Jakten på vinst har gjort att SJ misskött underhåll och utveckling av tågtrafiken, enligt artikel i DN. Ja, det är det vi ser hela tiden när allt ska vara vinstdrivande till varje pris. Se bara på Posten. Den slutade nästan dela ut post ett tag, för det var inte så lönsamt som att hålla på med spel och horoskop och allt vad det var. Nu har vi ju ingen riktigt nationell post längre, den har ju gått ihop med danska posten, eller hur det var. SJ kommer att gå samma väg.
Det ger regeringen nytt bränsle för att privatisera ännu mera och snart har vi bara privat verksamhet. även i verksamheter som har ett samhällsintresse, där vinst kan vara underordnat.
Det gäller inte minst skola, vård och omsorg, där risken finns att man så småningom börjar resonera på samma sätt, dvs att verksamheten måste vara lönsam för att drivas.
Å andra sidan drivs ju inte SJ på samma sätt med skattemedel som skola, vård och omsorg.
Jag har för övrigt inget emot privat vård, skola och omsorg, men då ska den vara privat och drivas med investerarnas pengar.
Tänk så mycket mer resurser skolan, vården och omsorgen skulle kunna få om den inte drevs via ombud som ska ha ut sin del.

Lyssna på Gunilla Carlssons retorik

Äntligen börjar man granska biståndsministern. Hon verkar väl så rekorderlig i sin önskan att få bort fusk och korruption. Och hon vill ha resultat i biståndet. Om man läser hennes artiklar börjar man dock fundera på vad hon egentligen säger. Hennes sätt att beskriva bsitåndet går ut på att ständigt tala om korruption, fel och brist på resultat. Ingenting fungerade innan hon kom till makten och kunde börja sina reformer, antyder hon. Reformer som dock samtliga biståndsgivare håller på med, eftersom de ingår i den överenskommelse bland biståndsgivare och många mottagarländer som kallas Parisdeklarationen och ingicks 2005. Där lovade man att biståndet skulle bli effektivare med färre givare i varje sektor, mer av budget- och sektorstöd som samfinansieras av flera givare. Givarna skulle ha färre länder, för att bli mer effektiva i dem de är kvar i osv. Det är bra att Gunilla Carlsson genomför dessa reformer. Men egentligen vill hon ju, som moderaterna alltid velat, sänka biståndet. Och då måste man komma åt själva biståndsviljan, för den är stark i Sverige. Det kan man bara göra om man misskrediterar biståndet på olika försåtliga sätt.
Ta t ex korruptionsskandalen i Zambias häslosektor som Gunilla C sade sig bli så upprörd över. Sidas pressmeddelande om denna räckte inte, för journalisterna skrev inte om det, så hon drog igång en hel kampanj mot korruption i biståndet utifrån denna korruptionshärva.
Men den hade lika gärna kunnat beskrivas som en sorts framgång. De som nämligen upptäckte denna korruption var Zambias egen riksrevsion, den riksrevision som fått svenskt bistånd för att just kunna göra den här typen av upptäckter. Och det får man väl ändå kalla för ett resultat i biståndet.
Så håll öronen öppna för Gunilla Carlssons retorik i fortsättningen.

Skolor utan planering

Skolan glödhet för riskkapitalet, skriver Svenskan idag. Hur länge ska vi acceptera detta flum, med att utländska bolag startar skolor på löpande band, som vi skattebetalare får betala, medan dessa bolag, många med bas i skatteparadis, håvar hem vinster på obehöriga lärare och flummiga undervisningsupplägg? Detta talar herr Björklund tyst om.
För visst kan kommunerna finansiera en och annan skola med annan inriktning, det har ju gjorts innan dessa lekstugor kom till. Det skulle dessutom ge kommunerna och existerande skolor möjlighet att planera sin verksamhet på längre sikt.
Allra bäst vore förstås om skolan åter förstatligades, så man kunde starta skolor utifrån behov och inte efter kapitalägares önskemål.