Vad görs för att ställa om till fossilfritt egentligen?

Det finns något som heter Bensinuppropet. Människor som protesterar mot de höga bensinpriserna och det kan jag förstå. Människor utan andra resealternativ drabbas hårt av prishöjningarna.
Regeringen tänker dock inte göra något. Uppropet vill att man sänker skatten på bensin.
Det är dock ganska kontraproduktivt när man vill att vi ska fasa ut fossila bränslen.
Det regeringen kan göra, men det går sanslöst trögt vad det verkar,är ju att underlätta för människor att ställa om till fossilfritt.
På landsbygden kan man se till, genom subventioner t ex, att laddstolpar finns tillgängliga på alla mackar och att folk också kan ha stolpar hemma. Alla mackar måste dessutom ha tillgång till alternativa bränslen.
I stan blir det värre. Jag kan inte se hur det kan bli möjligt i stora flerfamiljhusområden med laddstolpar. Folk har ju faktiskt bil och alla kör inte till jobbet i den heller. Det räcker att ha en sommarstuga på landet. Om alla ska gå över till elbil måste det lösas. I mitt område från 50-talet står vi på gatan. Hur ska vi kunna ladda där?
Det talas om att vi ska sluta köra med fossilbaserade bränslen redan 2025. Finns det några planer för det överhuvudtaget? Ordnas det med laddstolpar i nybyggda hus?
Man har en känsla av att det talas stora ord om att vi måste ställa om, men de konkreta insatserna ser man inte mycket av.

Kärnkraften är inte fossilfri

Nu försöker moderaterna blåsa liv i kärnkraften igen. Trots att man har en riksdagsöverenskommelse sen 2016, vill moderaterna dra sig ur om man inte bygger ny kärnkraft. Samtidigt talar de om långsiktighet. Vad är det för långsiktigt med att hoppa av en redan ingången överenskommelse för det första.
Men det värsta är att de (och många fler) påstår att kärnkraften är fossilfri. Vet de inte hur kärnkraft kommer till? Den bygger på uran som utvinns ur gruvor (bland de farligaste gruvarbetarjobb som finns) och är alltså varken fossilfri eller förnyelsebar.
Men den är ren hävdar dessa okunniga. Ja, om man menar att den inte släpper ut koldioxid. Men kärnkraftens avfall är radioaktivt och så giftigt att man inte ens funnit en slutförvaringsplats för det. Skulle den komma ut är halveringstiden för giftet flera hundra år. Tjernobylolyckan visar vad som händer med den närmaste omgivningen (obeboelig) och i Sverige har vi fortfarande mätbara rester av nedfallet i vissa delar av landet.
Sedan är den dyr. Det är tillåtet att bygga kärnkraftverk i Sverige på marknadsmässiga villkor. Ingen har velat satsa på detta. Istället vinner både sol och vind terräng.
Kärnkraften skulle ha avvecklats 2010 enligt folkomröstningen 1980. Det mäktade man inte med, utan fortsatte som förut. Inte förrän nu under galgen (klimatkrisen) inser man att vi måste ställa om till fossilfritt och förnyelsebart.
Att satsa på kärnkraft är dödsdömt ur alla aspekter.

Björklund värnar kortsiktighet

Jan Björklund har inte förstått (eller vägrar förstå) någonting. Det gäller skolan såväl som energin. Nu skäller han ut sina allianskamrater för att de ingått en energiöverenskommelse som i alla fall börjar bana väg för en miljöomställning.
Jan Björklund älskar kärnkraft. Han tror nämligen att det är en fossilfri energikälla. Men den är lika lite förnyelsebar som kol och olja. Den ger inga utsläpp, menar han. Han borde besöka en urangruva någon gång. Förutom att man fortfarande inte hittat en slutförvaring för det otroligt giftiga avfallet, ännu värre än kol och olja.
Kanske har kärnkraft mindre påverkan på klimatet än kol och olja, men vi vet ju faktiskt konsekvenserna av utsläpp från ett havererat kärnkraftverk vid det här laget. Två förödande olyckor har redan hänt, inget talar för att det inte blir fler.
Björklund menar att nu subventioneras vindkraften på kärnkraftens bekostnad. "Det är svårbegripligt varför Sverige under flera årtionden framåt ska pumpa in många tiotals miljarder kronor via subventioner i nya vindkraftverk när vi redan har en överproduktion av elektricitet i Sverige", säger han.
Det här är politisk kortsiktighet i sin värsta form. När man äntligen får till en uppgörelse som sträcker sig långt fram i tiden och som faktiskt ser att kärnkraften är dödfödd ur hållbarhetssynpunkt, tjatar Björklund om marknadsmässighet. Men om marknaden får bestämma händer faktiskt ingenting. Skadliga produkter får fortsätta finnas i all evighet, åtminstone så länge de är lönsamma. Inga steg tas mot den hållbarhet som alla framhåller är så viktig.
Jan Björklund och hans liberaler har därmed förlorat all trovärdighet när det gäller frågor om framtid och hållbarhet.