Att studera viktigare än städning

När regeringen nu har upptäckt att man måste spara (man har ju gubevars sålt statens kassakor en efter en), då är det förstås en redan svag grupp man riktar in sig på. Vi minskar stödet till studenterna, kommer man på.
I ena stunden konstaterar man att Sverige måste ha en välutbildad befolkning för att kunbna klara konkurrenskraven från t ex Asien. I nästa är det de som ska betala för regeringens allmänna skattesänkarpolitik (förutom sjuka, funktionshindrade och pensionärer).
Dra in Rut- och Rot-avdragen säger jag. Varför ska vissa branscher gynnas skattemässigt och inte andra? Ja, men då försvinner flera jobb, skriker regeringen. Men vad är det för bransch som inte kan betala sina egna kostnader? Varför ska t ex frisörer betala hela kostnaden för sitt företag och inte en städfirma?
Är folk inte beredda att betala vad det kostar kanske det är fel på affärsidén? Just städning är väl något de flesta förväntas klara av själva, till skillnad från att klippa hår. Säger inte att städpersonal inte har en sorts expertis, men då handlar det om att städa kontor, industrier etc. Att städa sitt hem bör man kunna sköta själv, eller också får man betala vad det kostar att anlita någon annan. Kan inte se ett enda argument för varför jag ska vara med och betala andras städning (och andra hemjippon), när det finns så mycket viktigare saker att satsa på, som t ex att utbilda sig till en rimlig kostnad.

Ännu en kassako såld

Jaha, så var ännu en svensk kassako borta. Regeringen har sålt sina aktier i Nordea och banken kan nu berika andra än svenska staten.

Det är synd att ideologi går före vett i just de här frågorna (att staten äger vissa vinstgivande företag som ger regelbundna tillskott i statskassan), men är helt skrupelfria så fort det gäller att sälja vapen till skumma regimer i Mellanöstern.

Regeringens ekonomiska politik är helt obegriplig. Om vi både sänker skatterna (för de rikaste dessutom) och säljer vinstdrivande företag, varifrån ska staten få sina intäkter till slut?

Man kommer inte att ha råd att pytsa ut miljoner till företagen i den offentliga sektorn heller (som genererar sin vinst på skattepengar) och då lär de inte längre vara lika intresserade av att verka på denna s k ”marknad”. Och vad blir det då av välfärden?

Men det är väl det som är meningen. När borgarna lämnar återstår ett konkursbo precis som vanligt. Och ju mer man raserat ju svårare blir det att öka välfärd och jämlikhet igen.