Sluta rationalisera bort jobb

Arbetslöshetsmålet om EUs lägsta arbetslöshet 2020, kommer inte att nås enligt många bedömare. Framför allt oroar den stora invandrar- och ungdomsarbetslösheten.
Politikerna ropar högljutt om enkla jobb och lägre löner (utom till poliser och lärare). Ändå fortsätter företag, myndigheter och institutioner att rationalisera. De s k enkla jobben blir allt färre.
Läste idag att försök ska göras med förarlösa bussar i vissa områden. Låter rent vansinnigt ur flera säkerhetsaspekter, men bortsett från det: vad är poängen? Minska kostnader förstås.
Men de kostnaderna får vi ju alla vara med och betala i form av ökad arbetslöshet och högre sjuktal för både fysisk (för få anställda sliter ut människor) och psykisk (stress över att inte få jobb bl a) ohälsa.
Konduktörerna på Tvärbanan försvann just och i affärerna försöker man få kunderna att använda självscanning för att minska antalet kassabiträden. I en situation med allt färre jobb, skapas också en marknad för oseriösa arbetsgivare som anställer folk utan kontrakt med löner under miniminivå.
Det borde ligga i politikernas intressen att åtminstone inte inom stat och kommun rationalisera sig intill benen. Den kostnaden är i längden tyngre att bära än att behålla vissa typer av jobb så att människor kan försörja sig och betala skatt. I slutändan får vi annars fler än romerna som tigger på våra gator.

Alliansförslag med gamla recept

Alliansen förnekar sig inte. Nu tar moderaterna fram ett gammalt recept för att minska sjuktalen. Sjukersättningen ska trappas av efter dag 90 oavsett om personen är frisk eller inte. En karensdag ska också införas mellan sjuklön (från arbetsgivaren) och sjukpenning (alltså dag 15). Detta skriver moderaternas talesperson Johan Forsell på DN Debatt idag. M a o ska vi tillbaka till allianstiden då sjuka utförsäkrades och inte bara fortsatte att vara sjuka, utan också blev fattigare.
En sak är dock bra med det Forsell skriver. Han menar att arbetsgivarna måste ta större ansvar för psykisk ohälsa. Han har insett att psykisk ohälsa ofta uppkommer vid dålig psykosocial arbetsmiljö och att arbetsgivare med höga sjuktal pga psykisk ohälsa behöver kontrolleras.
Samtidigt ger sig liberalerna på en annan svag grupp - de arbetslösa. De har nämligen dålig arbetsmoral enligt Mats Persson (L).
"- Vi hör återkommande berättelser om småföretag som erbjuder praktikplatser där deltagarna inte dyker upp eller hoppar av väldigt tidigt", säger han bl a i AB.
Ja, det är väl inte praktikplatser folk i första hand vill ha när de söker jobb. Då får de ju oftast ingen lön. Och att alla inte tar de jobb de erbjuds kan ju ha många orsaker. T ex att lönen inte räcker för att försörja en familj, allergier eller att jobbet ligger på annan ort och det är svårt att ta med familjen. Men L vill att reglerna ska skärpas så att man stängs av i 15 dagar första gången man inte tar erbjudet jobb och vid nästa varning stängs man av helt.
Som om att leva på a-kassa får ekonomin att gå ihop i längden. Men i borgarnas värld är det alltid den enskildes fel vid sjukdom och arbetslöshet.


. 

Fler arbetslösa om arbetsgivarna ska betala långtidssjuka

Regeringen föreslår att arbetsgivarna ska betala kostnaden för långtidssjuka. Ett sätt att få ner sjuktalen tror man. Deras förhoppning är förstås att arbetsmiljön ska förbättras så att färre blir sjuka.
Men förslaget är livsfarligt. Det kommer direkt att slå mot redan svaga grupper. Framför allt när det gäller rekrytering. Har du minsta fel, redan varit sjuk en längre tid och söker nytt jobb, lider av diabetes eller andra kroniska sjukdomar, då kommer du att bli bortsorterad vid anställningsintervjun. Kanske måste man lämna läkarintyg till vissa arbetsgivare.
Tanken är god, men vi har sett alltför mycket av girighet hos arbetsgivare på sistone, för att tro att de väljer att förbättra arbetsmiljön i första hand (i alla fall om det kostar).
Regeringen borde tänka två gånger innan de genomför detta.

Varför ökar sjukskrivningarna?

Den utmärkta tidningen Fokus har i senaste numret en artikel om vad som borde debatteras i svensk politik istället för migration - nämligen sjuktalen. Sjukskrivningarna ökar lavinartat, enligt statistik från Försäkringskassan, medan Migrationsverket har skrivit ned sin prognos för asylsökande (bortsett från ensamkommande flyktingbarn).
Varför talar vi inte om den ökande sjukskrivningen, frågar sig Fokus. Och om socialdemokraterna tar bort den bortre tidsgränsen kommer den att öka än mer och utrymmet för reformer kommer att ätas upp av kostnaderna för sjukskrivning.
Men, menar jag, frågan är återigen felställd. Varför ökar sjuktalen? Enligt Försäkringskassan är det främst psykisk ohälsa som ökar. Och det är inom det området som begreppet "att gå in i väggen" hamnar. Och då måste man ju titta på orsakerna till att fler och fler går in i väggen. Inte så svårt att räkna ut med tanke på hur dagens arbetsmarknad ser ut. Färre och färre ska göra alltmer i företag och organisationer. Dessutom ofta med osäkra anställningsvillkor som hindrar människor från långsiktig planering.
Människor bryts ner i alltför slimmade organisationer. Här har Löfven & co sin chans. Den arbetsmarknad som staten förfogar över, nämligen statliga företag och myndigheter, samt i viss mån kommunerna där ju staten fördelar pengar, kan underlättas genom att se till att de finns personal till de uppgifter som behöver genomföras, kanske av fler än en eller två. Arbetet underlättas, folk mår bättre, fler i arbete och skattepengar kommer in (även om det naturligtvis också är en kostnad att anställa, så är det ju bättre än att folk blir sjukskrivna),
Att stoppa sjukskrivningar med alliansens metod var ju bara att skjuta upp problemet. Är folk sjuka så är de och inte blir de friskare av att behöva söka socialhjälp när sjukpenningen tar slut. Men förslaget ovan kanske i alla fall hindrar fler från att bli sjuka. Och det är ett steg mot Löfvens mål om EUs lägsta arbetslöshet.