Gärningsmannen har tolkningsföreträde

Nu har hovrätten frikänt den polis som med hund och batong misshandlade en man "som hon kände sig hotad av". Tingsrätten fällde polisen för övervåld.
Hovrätten valde däremot att gå på polisens "uppfattning av att hon kände sig hotad". Detta trots tydliga bildbevis på hur hon besinningslöst slog den redan liggande mannen med batongen medan han förtvivlat försökte hålla hunden ifrån sig.
Men detta utslag från hovrätten förklarar en hel del av frikännanden i andra mål, såsom våldtäkt. Det är ju alltid den anklagade våldtäktsmannens bild av hur han "uppfattat situationen" som har tolkningsföreträde i hovrättens värld. Hävdar vederbörande att han uppfattat att offret var med på det hela, är det den tolkningen som gäller. Det har vi sett alltför många exempel på, även i rätt glasklara fall.

Udda människor i våra domstolar

Häromdagen läste jag en artikel om ännu en utebliven våldtäktsdom. Det borde vara en skröna, men jag är rädd att det var sant.

En ung flicka hade anmält familjefadern på det boende hon bodde på för våldtäkt. Hon hade spermafläckar på trosorna och man fann karlns DNA inuti henne.

Ändå nekar mannen och påstår att han onanerat på toaletten och att hon sen använt en bit papper som han onanerat i.

Tingsrätten borde ha skrattat ihjäl sig. Istället frikände de mannen.

Det går m a o inte att få en fällande dom i ett våldtäktsmål. Om inte ens DNA duger som bevis, tagit direkt ur flickan, då vet inte jag.

Vad har vi för rättsvårdande myndigheter i Sverige? Jag är rädd att det är meningslöst att överklaga. Hovrätten brukar vara än mer stupid.

För dem är det självklart att man inte kastar det papper man onanerat i, i toaletten och spolar. Och lika självklart är det att någon annan använder detta använda papper igen. Rättens ledamöter känner säkert igen sig i ett sådant beteende. Eller?