Samvetsklausul leder till sluttande plan

Kronobergs landsting har röstat igenom en samvetsparagraf för barnmorskor som inte vill utföra aborter. KD har lagt en motion som fått stöd av övriga alliansen. De rödgröna röstade emot.
Det enda yrke där det tidigare funnits en samvetsparagraf är präst. Präster som inte ville samarbeta eller prästviga kvinnliga präster kunde slippa det. Det var också horribelt då Svenska kyrkan var statlig. Statliga tjänster kan inte diskriminera på detta sätt. Då får man söka sig någon annanstans med sin tro. Men nu är kyrkan skild från staten, så nu får man väl agera hur man vill.
Också inom landstingen har man en offentlig anställning. Då gäller de principer som lagen föreskriver. Att man av samvetskval säger nej till att utföra aborter, gör det omöjligt att vara barnmorska. Det är som om ett Jehovas vittne skulle vara läkare och vägra utföra blodtransfusioner på grund av sin tro.
Att tillåta en samvetsklausul i ett landsting kan lätt leda ut på ett sluttande plan. Varför ska just anställda i detta landsting få vägra utföra aborter, det kanske finns fler som känner så, som gärna vill bli barnmorskor, men som avstått pga av just dessa arbetsuppgifter. Då bör det väl gälla överallt? Och så står kvinnorna där igen, i köer som gör att man kanske inte hinner få abort före 12:e veckan som de flesta får idag. Istället skjuts aborterna fram i tid, vilket gör ingreppen svårare.
Vi har en lag om fri abort och den ska följas.

Religion till en viss gräns

Hanne Kjöller tar i en ledare i DN upp den intressanta frågan om man kan vara barnmorska och abortmotståndare. En barnmorska har nämligen anmält ett sjukhus till DO för att hon, trots sin tro, måste assistera aborter.
Den här barnmorskan har säkert valt det här yrket för att det är det mest positiva man kan göra på ett sjukhus: hjälpa nytt liv till världen. Men väldigt många yrken innehåller arbetsuppgifter som är mindre kul, intressanta eller svåra att genomföra. På barnmorskeutbildningen måste även denna person ha fått veta vad som ingår i en barnmorskas uppgifter (bl a att assistera vid aborter, åtminstone vid mindre sjukhus). Att vägra utföra arbetsuppgifter som ingår i jobbet kallas på många arbetsplatser arbetsvägran och är skäl för uppsägning.
Så varför är just religiös tro ett undantag? Det finns många tillfällen då man mycket väl kan ta hänsyn till religiös tro. Det gäller t ex att man serverar speciell mat till personer som tror vissa saker (om det inte strider mot svensk djurskyddslag). Men detta kan inte gälla i alla sammanhang. T ex inte i vår svenska obligatoriska skola. När jag gick i skolan var t ex judar undantagna från kristendomsundervisningen, vilket var rimligt då de inte delar denna tro. Men det är inte rimligt att bli befriad från religionsundervisning som handlar om alla religioner. Det är en kunskap som tillhör den allmänbildning alla bör få med sig.
I vissa yrken finns krav på vissa uppgifter och vissa kläder. Det är inte heller rimligt med undantag från detta om det kan äventyra arbetet. Är religionen viktigare får man välja ett annat yrke. Så är det bara.