SD-sympatisörer är som vi andra, enligt SOM

Idag skriver Daniel Swedin i AB om SOM-institutets senaste undersökning och han tar upp de attityder som särskiljer SD från övriga väljare. SD:s sympatisörer har åsikter som sticker ut från
övriga män med ungefär samma bakgrund som sympatisörerna. Enligt SOM betraktar de invandring som ett hot mot svenska värden och tycker inte att invandrare ska ha religionsfrihet. De är negativa till EU och till internationellt bistånd. De är för dödsstraff och är oengagerade i miljöfrågor.
I övrigt skiljer de sig inte särskilt mycket från den övriga befolkningen.
Och detta är ju rätt deprimerande, eftersom SD:s popularitet hela tiden ökar. Är det verkligen alltfler människor som bekänner sig till ovanstående? Då är vi illa ute.

LAS är satt ur spel

Moderaterna har gått igång igen. De pratar om "det nya utanförskapet". Det är väl så de benämner det utanförskap de själva har skapat under sina åtta år vid makten.
Kinberg Batra & co föreslår en ny anställningsform de kallar första jobbet-anställning. På vilket sätt det skiljer sig från tidigare varianter som hette instegsjobb m m, är oklart.
Det som är klart är dock att det är en tidsbegränsad anställning. Det finns dock ett plus, den innehåller utbildning.
Men det är inte bara förstajobbet som är problemet i Sverige. Vad ska hända efter förstajobbet? Utbudet av fasta jobb är förskräckande litet. Istället staplas visstidsanställningar på varann och sätter hela LAS ur spel.
Idag är det drömläge för arbetsgivarna. De kan välja och vraka bland de arbetslösa, de behöver ju inte vara rädda för att någon blir fast anställd.
Det är nog inte till moderaterna man ska vända sig om man vill ha ett samhälle som ger ungdomar möjligheter. Det gäller jobb såväl som bostäder.
Frågan är vart man ska vända sig.

RUT har inget med feminism att göra

Idag skriver en "liberal feminist" Hanna Marie Björklund om kvinnligt företagande i SvD, som en replik till Fi, som hon kallar socialistisk feminism. Hon menar att FI står för statliga bidrag istället för fri företagsamhet och nämner i sammanhanget RUT.
Är det något som gör kvinnligt företagande bidragsberoende är det väl RUT. Det kallas avdrag, men är ju ett bidrag från oss skattebetalare till en viss sektor, allt från städning till läxhjälp i privata hem. Varför just dessa tjänster ska subventioneras är fortfarande en gåta. (Nåja, gåta, alliansen ville förstås gynna dem som köper sådana här tjänster, företrädesvis i rika kommuner). Nu ropar företagen att om RUT försvinner kommer de att inte kunna driva sina företag längre. Då är man väl beroende om något. Det finns alltså ingen egen lönsamhet i sådana här företag.
Och H M Björklund pratar också om att kvinnor ska få driva företag fria från statlig kontroll. Jag vet inte vad hon syftar på, men de senaste årens skandaler i just de sektorer som hon talar om (vård, skola omsorg) visar snarare på bristande kontroll.
För övrigt förstår jag inte varför just kvinnligt företagande ska särbehandlas. ROT-systemet är ju också subventionerat och behöver likaledes kontroll har det ju visat sig.
När så många samhälleliga verksamheter går på knäna behövs skatterna till dem och inte till subventioner av välbeställdas privata renoveringsprojekt eller barns läxhjälp.

Bygg skyskrapor vid Norrtull

Låt oss slå några flugor i en smäll. Det gnälls hela tiden om att man inte får bygga någonstans. Jag föreslår att man bygger skyskrapor vid Norrtull. Där står redan en och det är svårt att tänka sig att Norra Station kan bli särskilt mysig med Essingeleden m m inpå knutarna. Så man kan bo högt och ha andra verksamheter längre ner i husen.
Då får de som absolut vill ha skyskrapor i Stockholm sitt lystmäte, samtidigt som man värnar de viktiga strandområdena i innerstaden.
Nu finns det ju en risk att flyget protesterar, de är känsliga för höga byggnader. Men då får man ju ännu ett skäl att lägga ner Bromma och därmed plats för ännu fler bostäder.
Låt oss få vårt eget La Defense! (välkänt skyskrapeområde i Paris).

Naiva kommuner gynnar korruption

Idag har vi hört om hur kommuner anställer anhöriga som vårdare åt äldre inom hemtjänsten. Det kan ju låta bra och tryggt för de äldre, att det är ens närmaste som sköter jobbet och dessutom får betalt för det.
Men hur naiv får man vara i kommunförvaltningen? Kan man se ett tydligare upplägg för korruption? Nu är det Södertälje som är i fokus, men det finns fler kommuner med detta upplägg. Anhöriga som tillsammans med sin behövande släkting lurar kommunen att hjälpbehovet är större än det är och kan därigenom tillskansa sig mer skattemedel.
I en kommun med stor arbetslöshet bör man kanske tänka två gånger innan man tillåter ett sådant här upplägg.
Men för dem som tycker den här modellen är OK är det väl som vanligt viktigast att utföraren är privat. Lagen om valfrihet (LOV) står över allt förstånd. Och Sverige blir alltmer korrupt.

Vilka faror svävar vi medborgare i?

Två nyheter i dagarna visar hur det kan gå när konkurrensen är stor, eller när samordningen inte fungerar. Det gäller dels den svenska järnvägen, där man nu talar om sprickor i rälsen som kan brista när som helst. Dels gäller det bussar i passagerartrafik som vid en kontroll visade sig ha ibland livsfarliga brister.
Aftonbladet skriver: "Resultatet visar att 38 av de 161 passagerarbussar som polisen stoppade hade olika typer av brister.

En förare misstänks ha kört med förfalskat förarkort. Sju av bussarna hade någon typ av tekniskt fel. Det mest allvarliga var en buss som fick körförbud på plats på grund av läckande bromssystem. Något som är rent ut sagt livsfarligt, menar Mats Östman, tillförordnad chef på polisens trafiksektion Mitt.

– Det är väl ett tecken på den konkurrenssituation som finns, att man kör så länge det bara går i stället för att reparera i tid."
69 av förarna misstänktes också ha misskött kör- och vilotider och flera färdskrivare var manipulerade.
När det gäller järnvägen är Trafikverket ansvarigt och vi vet ju redan att det mesta inte fungerat inom den myndigheten på senare år. Mats Östman på trafikpolisen säger också att eftersom antalet trafikpoliser halverats har gör man inte längre lika många kontroller som för åtta år sen.
En slutsats man kan dra är att jakten på vinst får företag och myndigheter att strunta i självklart underhåll. När dessutom kontrollinstanserna också brister svävar vi medborgare kanske i en massa faror vi är omedvetna om. 

Bara rika vinner i USAs demokrati

Läser att den republikanske presidentkandidaten Donald Trump nu leder i opinionen mot republikanen Jeb Bush (som bara vill heta Jeb för att slippa associeras med sin bror) i Jebs hemstat Florida där Jeb är guvernör.
Donald Trump är miljardär och ingen verkar veta riktigt vad han egentligen tycker. Utom förstås att rika ska förbli rika och använda planeten hur de vill.
I USA heter valbarhet pengar. För att kunna ställa upp i val måste man vara rik. Redan det utesluter ju något slags folkstyre. Dessutom är det val till alla förtroendeposter, såsom domare, polischef, åklagare m m. De måste också ha pengar för att driva sina kampanjer på lokal nivå. Man kan bara föreställa sig hur det öppnar för korruption. Och kompetens för posten är inte ens en fråga.
Så varför förvånas över att ett rikt mähä som Trump når framgång. Knappt hälften av USAs befolkning ids ens rösta. Man förstår dem.
Mycket hopp ställdes till Obama och att han skulle kunna förändra något för de mindre bemedlade. Det enda det visade var att presidenten inte har särskilt mycket makt om hen har kongressen emot sig. Och där sitter bokstavstroende stollar av alla slag. Men det är förstås ännu värre om presidenten också är en stolle. Risken finns.