Idag höll jag med en moderat. Det gällde bidrag till barn till familjer som uppehåller sig i Sverige trots utvisningsbeslut. Den rödgröna majoriteten i Stockholm vill ge bidrag till dessa barn, eftersom de är offer för sina föräldrars beslut att stanna trots att de ska utvisas.
Det moderata oppositionsborgarrådet Jerlemyr menar att det ger väldigt konstiga signaler till dem som fått utvisningsbeslut (och har barn). Och jag instämmer.
De här personerna har fått sina asylskäl prövade och de har inte varit tillräckliga för asyl. Då ska de lämna landet, även om det naturligtvis är tragiskt för familjen. Men de väljer att gå under jorden tillsammans med barnen. Då menar majoriteten att barnen kommer att fara illa av detta och därför behöver de bidrag (som då går till föräldrarna som då kan försörja barnen).
Men detta är ju faktiskt att sätta sig över asylprövningen. Stockholm kan ju inte ha egna regler för detta. Om barn far illa i Sverige tas de om hand av samhället om föräldrarna anses olämpliga. Och det är de ju i det här fallet, eftersom de åsidosätter sina barns rätt till skolgång och sina egna möjligheter att försörja dem.
Att skilja barn från deras föräldrar är aldrig en bra lösning, men för barnens skull kanske det ändå är det bästa i dessa fall. Dessutom kan det vara en påtryckning på föräldrarna att faktiskt följa det fattade beslutet.
Det här känns inte bra, men annars säger ju Stockholms kommun att här tar vi ändå hand om dig. Och det förstärker dessutom det skuggsamhälle vi redan har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar