Det är medierna som bidragit till invandrarfientlighet

Lyssnar just nu på Studio Ett som har moderaterna Ulf och Lena Adelsohn-Liljeroth i studion så att de får förklara sina uttalanden i DN igår om att medierna skulle förtiga problemen med invandringen. I studion finns också Jan Helin, snart f d chefredaktören på Aftonbladet, som presenterade statistik på hur många artiklar som skrivits om invandring från 1945 och framåt. Efter 1995 har över 4000 artiklar publicerats i svensk press med tonvikten på problemen med invandring.
Var har paret Adelsohn fått sin negativa inställning ifrån, om inte i hög grad från just massmedia som under väldigt lång tid publicerat problematiserat material om invandring.
Det senaste året har också opinionsmätningar visat allt större stöd för SD och det har lyfts fram i jätterubriker.
Åsiktsjournalistiken på i stort sett alla borgerliga ledarsidor och krönikor har allt tydligare pratat om problem, "systemkollaps" och att Sverige inte kan ta emot fler. Därutöver alla artiklar om hur svårt det är för Sverige att kontrollera dem som kommer hit osv. Är det några som har bidragit till en kritisk inställning till invandring är det medierna. Bara att ta del av vanliga dagsmedier kan ju ge vem som helst känslan av att Sverige har uttömt alla möjligheter till en enda flykting till.
Och vi har fått en människoovärdig politik därefter, administrerad av en socialdemokratisk regering, som köpt alla borgerlighetens inhumana förslag om tillfälliga uppehållstillstånd och begränsad anhöriginvandring.
Så vad gnäller ni om, Ulf och Lena?

Åsiktsjournalistik på DNs förstasida

Vill ni veta något om regeringens vårbudget? Läs inte DN i så fall. Idag pryds DNs förstasida av bilder i helfigur på två av tidningens politiska kommentatorer, Ewa Swedberg och Johan Schück. Rubrikerna talar om att slippa svekdebatt och då krävs jobb samt att "Man är inte ens i närheten av arbetslöshetsmålet".
Visst har politiska kommentatorer sin plats i tidningen, på ledarsidan. Men knappast på en tidnings förstasida. Detta har dock blivit allt vanligare, framför allt i kvällspressen, men också de s k seriösa morgontidningarna blir alltmer politiserade.
Någon invänder säkert att så har det alltid varit och man kanske kan tycka att det är bra att det blir tydligt att det är åsiktsjournalistik. Men snart är allt bara ett tyckande. Man kan väl hålla sig till twitter.
Jag har ingen lust att betala över tusen kronor för att få en megafon för en politik jag avskyr.