Vardag hela veckan på nya Carema

Man kan inte bli annat än full i skratt. Vårdbolaget Carema byter namn – till Vardaga. Ett namn som fullkomligt inbjuder till gyckel. Desperationen lyser igenom. Kanske alltför få miljoner rullar nu vidare till skatteparadisen efter tidigare vårdskandaler när kunderna sviker. Nu måste åtminstone en kosmetisk förändring ske.

”Själva var vi inte dåliga för två år sedan men är bättre än vi någonsin varit idag.”, säger vd Fredrik Gren till AB. Ja, med tanke på det som hände för två år sedan, kan man väl nästan bara bli bättre.



Namnbyte på något impopulärt är en klassisker – alltifrån kalhygge till föryngringsyta till Migrationsverket istället för Invandrarverket. Populariteten har dock inte ökat. Men visst Carema har kanske lyft sig i kragen. De har dock gjort en liten miss. I listorna på vårdgivare står företagen i bokstavsordning och eftersom det finns ett hundratal i Stockholm kanske man inte orkar ända ner till Vardaga.



Nu återstår att se vad Aleris och Attendo kommer att kalla sig. De kanske håller fast vid något på A.

Regeringen vill bara ha privata boendealternativ

Desperationen blir alltmer uppenbar i regeringen. Allt färre vill ombilda hyresrätter till bostadsrätter och betala miljoner för att "det blir inga försämringar, servicen blir densamma" från dagens situation, som ombildningskonsulterna försöker tuta i folk (varför ska man då punga ut med miljoner kan man fråga sig). Därför vill regeringen nu utreda begreppet ägarlägenheter. Allt offentligt måste kapitaliseras till varje pris.
Samtidigt visar nu opinionsundersökningar att 80 procent av stockholmarna vill att nya bostäder ska vara hyresrätter. Och den allt större oviljan att ombilda handlar förstås, förutom att folk är mer försiktiga i sina ekonomiska åtaganden, om att om alla bostäder i Stockholm är privata, så kommer inte människor hit och jobbar och studerar.
Detta tror vår enfaldiga regering kan lösas med andrahandsuthyrning. M a o: någon privat hand ska inkassera pengar på andras behov.
Utred för all del ägarlägenheter. Men ju mer som privatiseras i staden, ju mindre mångfald får vi och ju större klyftor. Det vet vi redan. Det vet också regeringen. Men det är så de vill ha det.