Hopplöst på miljöområdet

Jag misströstar. Det ska man väl inte göra så här inför ett nytt år, men när det gäller klimat- och miljöfrågorna ser jag föga hopp.
Sverige har haft sitt varmaste år hittills sen mätningarna började och det gäller för flera av världens länder. Men inte den enklaste miljöåtgärd tycks kunna genomföras.
Ta t ex de här lastbilsföretagen, inkl Volvo och Scania, som gått ihop i en kartell för att förhindra att miljövänliga transporter utvecklas. Egentligen agerar man ju mot bättre vetande; att utveckla miljövänliga transporter skulle ju kunna bli jättelik konkurrensfördel. Men i kvartalskapitalismens tidevarv tar det för långt tid att investera i något nytt, så man håller fast vid det gamla även om det t o m är olagligt.
Jag minns i slutet av 90-talet och vi skulle köpa ny bil. Varför fanns inga miljöbilar till rimliga priser? Istället satsade t ex Volvo på motsatsen; jättelika bensinslukande stadsjeepar, som snabbt blev omåttligt populära. Innerstan vimlar av dem. Om Volvo under 90-talet utvecklat vettiga hybrider skúlle de kunna ha varit världsledande. Istället såldes företaget till kineserna och deras "miljöintresse" känner vi ju till. Se där ett svenskt varumärke som bokstavligt släpas i smutsen.
Och i den s k decemberöverenskommelsen har man nu bestämt att man ska ha blocköverskridande energisamarbete. Och i det gänget finns ju bara kärnkraftsförespråkare (centern har ju sen länge övergivit sitt motstånd). Tyvärr ser framtiden dyster ut när det gäller de här frågorna.

Amnesty solkar sitt varumärke

Man kan fråga sig vad som tagit åt Amnesty International. Deras huvudkontor har plötsligt fått för sig att sexhandel ska legaliseras för att "garantera ´sexarbetarnas`mänskliga rättigheter".
Ja, om det vore så väl. Men inte ens i länder där sexhandel är tillåtet sker det på ett för de prostituerade säkert sätt, vare sig juridiskt eller fysiskt.
Varför inte bara konstatera att sälja sex är inget yrke. Hur mycket än somliga prostituerade säger att det här är vad de vill göra, kommer de aldrig att bli betraktade som vilken yrkesarbetande som helst. Är det någon fördom som ligger djupt förborgad i alla kulturer så är det den mot prostituerade.
Det är ju inte så att kvinnorna (de som gör det frivilligt alltså)går ut och berättar om sitt jobb. Och väldigt få män vill erkänna att de köper sex. Skuldbelagt från alla parter och samhällets ogillande.
Amnesty borde istället arbeta för motsatsen till detta: till att få bort sexhandeln, därför att den oavsett att vissa gör det frivilligt, de flesta gör det av tvång. För att snabbt få ihop pengar till ett drogberoende eller för att man är i händerna på en hallick eller är direkt utsatt, inte bara för sexhandel, utan för människohandel.
Fortsätter Amnesty på det här spåret har man snart solkat ner sitt varumärke.

Låt Carl Philip och Madelaine bli vanliga medborgare

Förra månaden skrev jag att monarkin liknar en dokusåpa och att kungafamiljen egentligen bara har sitt privatliv att visa upp. Men jag nämnde Silvias engagemang mot trafficking och Carl Philips design som exempel på att de ändå kan åstadkomma något.

Nu visar det sig att det där om Carl Philip och design inte stämmer med verkligheten. Han verkar på sin höjd ha tittat på när någon annan gjort något. Kanske hoppades man att hans signatur skulle gynna försäljningen av respektive produkt. Men istället sjunker kungahusets varumärke.

Som ett första steg i att avskaffa monarkin, kunde man lösa Carl Philip och Madelaine från deras kungliga plikter och låta dem få bli vanliga medborgare. Nu finns ju en tronarvinge, som förhoppningsvis aldrig bestiger någon tron, men låt Victoria bli den sista kungliga representanten för Sverige (hon verkar dessutom klippt och skuren för rollen, precis som sin mamma, så hon kanske skulle få jobbet på egna meriter).

Gamängen Carl Philip och hans lustigkurre till pappa bör respektive borde, aldrig haft något officiellt ämbete.