Petitessernas högborg

EU är inne och petar i sånt de inte har med att göra igen. Men något ska väl de tusentals byråkraterna syssla med. Nu vill de momsbelägga frivilligorganisationer som idrottsklubbar och liknande. Varför i hela friden då? Dessa organisationer fraktar inte varor över gränser, berör inte den inre marknaden. De försöker vara så självförsörjande det går, men får också stöd från samhället, för att samhället ser en poäng i att de finns och klarar att bedriva en vettig verksamhet. Som jag har påpekat tidigare, EU är petitessernas högborg. Äntligen något de lyckas med. Om inte dumma länder som Sverige protesterar. Men då finns ju EU-domstolen, som numera är den övergud vi alla måste lyda.

Vänstern behövs

Det finns en lätt frustrerad ton i artiklar och kommentarer till att topparna i s-ledningen nu får gå en efter en. Men det var ju detta man ville! Här kommer den efterlängtade förnyelsen. Men sen kanske det är stopp. Tommy Waidelich svävade på målet runt jobbskatteavdrag och rutavdrag. Å andra sidan, varför ska S ta ställning till om de vill ha kvar moderata lösningar? Journalisterna är helt fixerade vid skatter och bidrag (avdrag menar jag), de har väl själva blivit beroende av dem (det är ju så lätt att bli bidragsberoende, som moderaterna brukar säga). Förslaget att satsa på utbildning för att göra människor mer matchade att ta lediga jobb, verkar mer proaktivt än att låta dem ramla ner olika faser, där fattigdomen lurar runt hörnet. Än ska vi inte ge upp om socialdemokraternas utvecklingsmöjligheter. Men det känns som det behövs en vänster som driver på.

Björklund och bombhögern

Bombhögern förnekar sig aldrig. Den gamle majoren Björklund sörjer för att Sverige inte krigar mera. Istället anklagas socialdemokraterna för feghet när man inte vill bomba i Libyen med risk att träffa "drogade barnsoldater" som Juholt uttryckte det. Ja, det vet man ju att när inte det vanliga fotfolket finns att tillgå, utan det är just de som uppreser sig mot diktatorn, då beordrar han fram vad han kan få. Allt ifrån Främlingslegionen, andra legoknektar och barn som inte har något att sätta emot. FN skulle kunna beordra in fredsbevarande trupp. Men de skulle omedelbart råka i strid. Och idag vill ingen ha ett nytt Afghanistan. Världen står som vanligt maktlös när en civilbefolkning kämpar för sin frihet.

Den sjuka sjukförsäkringen

"Finns ingen arbetsförmåga alls kommer man efter tre månader tillbaka till sjukförsäkringen," säger socialförsäkringsminister Kristersson som svar på ett upprop från 108 läkare om att stoppa utförsäkringarna från Försäkringskassan. Ja, med Kristerssons lön är det säkert inga problem. Men vi har läst om alltför många som just under dessa tre månader kliver ner i fattigdom (ett okänt begrepp i Kristerssons och alliansens värld). Som långtidssjuk har man redan en låg ersättning, men måste förstås ändå betala de månatliga kostnaderna i form av hyra, el, mat etc. Därför har många inga marginaler alls när de kommer till de tre månaderna utan ersättning. De kanske måste uppsöka socialen. Som i sin tur säger att de först måste göra sig av med tillgångar som kan generera pengar, som t ex bil, dator eller andra produkter. Finns ingen arbetsförmåga alls bör man inte lämna försäkringen överhuvudtaget, det säger sig självt. Och att sjukas läkarintyg överprövas av försäkringsläkare som inte ens träffat patienten är ju direkt oetiskt. Och att vi kan ha en regering som stiftar denna typ av lagar är det mest oetiska av allt.

Ingen förnyelse på högerns villkor

Vad man kan glädjas åt i samband med valet av Juholt och hans installationstal, är att högern börjar bli nervös. De kan inte nog understryka hur gammaldags och visionslöst talet var. Arkelsten efterlyser ordet "förnyelse". Men förnyelsen i socialdemokratin skedde på 90-talet, då marknadsliberalism var ordet på modet. Då började sossarnas kräftgång på allvar. Nu kan var och en se vart denna liberalism leder. Därför blev inte bara socialdemokrater glada när de hörde Juholts tal. Och den s k förnyelsen i moderaterna är ju bara retorisk, det har vi också kunnat konstatera. Det enda som hänt är att skatterna sänkts mer än Bo Lundgren någonsin vågat drömma om och att de skatter som finns kvar i stor utsträckning går till den lekstuga av i många fall oseriösa kapitalister den offentliga sektorn förvandlats till. Att socialdemokraterna ska stödja detta är högerns bild av socialdemokratisk förnyelse. I bästa fall sätter Juholt punkt för detta.

Låt socialdemokratin bygga innanförskap

Jag applåderade flera gånger i andanom när jag hörde ungefär den sista halvtimmen av Håkan Juholts installationstal. De saker han sa om den sociala välfärden kunde lika gärna ha varit ett V-tal.
Men journalisterna är oroliga. Socialdemokratin tittar bakåt, Johan Ingarö i AB skrev att det lät som om den som talade dog 1962 istället för föddes då (49 år i år).
Men jag tror att för dem som är födda på 90-talet är det Håkan Juholt sa kanske nyheter. Vad denna generation sett är en total urholkning av det välfärdssamhälle deras föräldrar växte upp i. De ser segregering, de ser tiggare på gatorna, många unga mår allt sämre av den press det handlar om att alltid vara rätt klädd, ytan betyder väldigt mycket. Och yta köps för pengar. De ser en arbetslöshet vi inte haft sedan 30-talet, en bostadsbrist i storstäderna som minner om 40-50-talet.
Vi är redan i forntiden gott folk. Så att börja se vad man kan göra åt orättvisorna är lika radikalt nu som då och det är klart högern duckar.
Ett ord som Juholt nämnde i sitt tal och som bör bli vägledande för den förhoppningsvis nyförlösta socialdemokratin är innanförskap. Ett tryggt samhälle ser till att också människor som hamnar i svårigheter fortfarande har ett skyddsnät omkring sig. De ska inte hamna utanför.
Alliansen myntade begreppet utanförskap. Och det är där de sett till att många människor hamnat. Så bryt med alliansens sätt att beskriva Sverige. Nu börjar människor, inte minst unga, att se vad den sorts politik alliansen bedriver, leder till.
Så låt oss hoppas att socialdemokratin börjar bygga innanförskap (och det kanske ser annorlunda ut än förr, för världen är annorlunda). Och i det arbetet har vänstern en given plats.

USA alltid på "den rätta sidan"

Så har ånyo amerikanska soldater inte bara dödat och skändat civila afghaner utan dessutom fotograferat eländet. Vad är det för fel på dessa människor och vad i deras situation gör att de kan komma på idén att bete sig så här? Det är samma beteende som vi såg i Vietnam och i Irak.
"Överste Thomas Collins har i ett uttalande fördömt bilderna som armén är orolig ska förstöra relationer med det afghanska folket. Collins skriver att 'bilderna är motbjudande för oss som människor och strider mot de normer och värderingar som råder i USA' ".
Jag undrar om översten har rätt. Ja. man kan kanske säga att krig deformerar människor. Men väldigt mycket i det amerikanska samhället går ut på att förhärliga våld, bara det är "den rätta sidan" som gör det. Och amerikaner tror alltid att de representerar den rätta sidan.
Det är bara 50 år sedan USA var en apartheidstat. Ku Klux Klan tillåts verka fritt och fortsätta sin hatpropaganda mot afroamerikaner, homosexuella m fl.
Kommunistskräcken har övergått i terroristskräck. Bara de har en yttre fiende att bekämpa så att inte klyftorna och motsättningarna i det egna samhället blir för tydliga. För de lurar ju hela tiden under ytan och kommer då och då upp. T ex verkar en del, även politiker, beredda att åtminstone språkligt, ta till våld för att bekämpa rätten för alla att ha en sjukförsäkring.
Och överste Collins rädsla för att dessa soldaters beteende ska försämra relationerna till det afghanska folket är befogad. Vem vill i längden upprätthålla goda förbindelser med någon som i åratal låter förarlösa flygplan bomba landet med "civila förluster" som följd?