Jag applåderade flera gånger i andanom när jag hörde ungefär den sista halvtimmen av Håkan Juholts installationstal. De saker han sa om den sociala välfärden kunde lika gärna ha varit ett V-tal.
Men journalisterna är oroliga. Socialdemokratin tittar bakåt, Johan Ingarö i AB skrev att det lät som om den som talade dog 1962 istället för föddes då (49 år i år).
Men jag tror att för dem som är födda på 90-talet är det Håkan Juholt sa kanske nyheter. Vad denna generation sett är en total urholkning av det välfärdssamhälle deras föräldrar växte upp i. De ser segregering, de ser tiggare på gatorna, många unga mår allt sämre av den press det handlar om att alltid vara rätt klädd, ytan betyder väldigt mycket. Och yta köps för pengar. De ser en arbetslöshet vi inte haft sedan 30-talet, en bostadsbrist i storstäderna som minner om 40-50-talet.
Vi är redan i forntiden gott folk. Så att börja se vad man kan göra åt orättvisorna är lika radikalt nu som då och det är klart högern duckar.
Ett ord som Juholt nämnde i sitt tal och som bör bli vägledande för den förhoppningsvis nyförlösta socialdemokratin är innanförskap. Ett tryggt samhälle ser till att också människor som hamnar i svårigheter fortfarande har ett skyddsnät omkring sig. De ska inte hamna utanför.
Alliansen myntade begreppet utanförskap. Och det är där de sett till att många människor hamnat. Så bryt med alliansens sätt att beskriva Sverige. Nu börjar människor, inte minst unga, att se vad den sorts politik alliansen bedriver, leder till.
Så låt oss hoppas att socialdemokratin börjar bygga innanförskap (och det kanske ser annorlunda ut än förr, för världen är annorlunda). Och i det arbetet har vänstern en given plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar