Nu skäms Stig Malm över att vara socialdemokrat och tycker processen att välja ny s-ledare är ovärdig och stalinistisk. Ja, många sossar överger nog partiet i dessa tider, det visar inte minst opinionsmätningarna.
Och visst kan man instämma i att det måste vara något fel på ett parti där ingen kan stiga fram och säga "jag vill". Eller så vill man inte. Med tanke på att man får merparten av Sveriges dagliga medier emot sig och där man, speciellt om det blir en kvinna, synas inpå BH-banden. Det är Sveriges tuffaste jobb att vara s-ledare.
Och de fyrlingar som hittills presenterats som kandidater känns inte som något lyft. Men häromdagen kom en liten ljusglimt. Några distrikt röstar fram Leif Pagrotsky. En man med lite glimt i ögat, lite gå-genom-rutan-charm. Han ansågs ju omöjlig på Perssons tid, negativ till euron och allt, men han fick ju rätt.
Socialdemokraterna har allt att vinna på att välja en socialdemokrat till ledare, en som står för de värden som en gång gjorde socialdemokraterna starka. Man försöker tuta i oss att det är gammaldags med solidaritet och lösningar som är bra för många (fast Schlingman & co har ju insett att det är enda sättet att få med sig svenska folket, så retoriken snodde man). Alltfler upptäcker dock Potemkinkulisserna och det cyniska samhälle som finns bakom de fagra orden. Men alltfler kommer att vilja ha "the real thing", och de socialdemokrater som inser det kommer att vara vinnarna. Liberal light-versionen av S är ute. Var före er tid och rösta på en kandidat som står upp för de svaga, för arbete och utbildning och trygghetssystem som fungerar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar