På Ekot imorse berättade man om ett företag i jobbcoach-branschen som håvade hem storkovan av skattemedel genom att plocka in fler arbetssökande än de kunde hantera, så det mesta av det s k coachandet gick ut på seminarier med stora grupper, där måmga knappt kunde svenska. Direktören för detta charlatanföretag (Milroy eller något liknande namn) talade hela tiden om de leveranser han gjorde. Det visar bara vilken otroligt mekanisk och ekonomistisk syn man har på människor, när man talar om verksamheten i den typen av företagstermer. Och den jargongen verkar gå igen i bara alltför många av de företag som nu ersätter den offentliga sektorn (dock med skattemedel).
Och i en debatt häromdagen talades om att Arbetsförmedlingen inte förmedlar tillräckligt med jobb och därför måste de få konkurrens av privata aktörer. Tala om att blunda för det verkliga problemet; det finns inte tillräckligt med jobb att förmedla. Regeringens jobbpolitik går helt enkelt ut på att det mesta av den offentliga verksamheten ska tas över av privata företag. Dock ska de, intressant nog, hållas under armarna med skattemedel. Hur stämmer det in i marknadsliberalernas värld?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar