Ett sorglustspel med utsträckta händer åt alla håll pågår just nu i olika partikanslier. Ingen vill dock ta emot de utsträckta händerna.
Löfven har nog dessvärre skjutit sig i foten. Inte nog med att han tackat nej till det stödparti som ändå skulle kunna utgöra en motvikt mot de borgerliga och SD, han har gjort det på ett otrevligt och dumdrygt sätt. Dessutom har han satt sig i en position där han inte kan föra sin egen politik. De han eventuellt söker stöd hos kräver en motprestation. M a o blir han en slags lame duck, som får svårt att gå på offensiven.
Jag har alltid uppfattat Löfven som gammalmodig, kvar i en tidigare epok. Hans agerande nu bekräftar det. Att ropa efter centern, riksdagens mest nyliberala parti, visar att han inte fattat någonting av de senaste årens centerpolitik.
Dessutom kan det bli svårt för honom att komma tillbaka till V om nöden kräver det. Då har han förlorat både makt och prestige. Det må vara att den här attityden fungerar i fackliga förhandlingar, men politik är något helt annat. Surprise Löfven!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar