Hur ska vi kunna lita på rättsväsendet när lagstiftningen så ofta strider mot sunt förnuft? Det senaste exemplet är den treåriga flickan som, trots att hon sedan födseln växt upp hos sin fosterfamilj, ändå överlämnades till missbrukande föräldrar som orsakade hennes död. För trots allt prat om "barnets bästa", är våra lagar skrivna så att i första hand föräldrar har rätt till sina barn. I lagtexten talas inte ens om barnen.
Men det finns fler exempel på att lagen går emot sunt förnuft, t ex när det gäller mord. Känt är fallet med de två personerna som slog ihjäl en äldre man och man inte kunde fastställa vem av dem som utdelat det dödande slaget. Båda friades.
Och ungdomar som misshandlat någon och där det är svårt, men uppenbart, att de gjort sig skyldiga till misshandel. Men de frias för att man inte kan säga vem som gjorde vad.
Och sexualmål ska vi inte tala om. När hovrätten kan fria någon trots att vederbörandes sperma finns i flickans kropp, köper ändå rätten mannens förklaring att han torkat sig på en handduk efter onani och att flickan sen använt samma handduk för att torka sig. Då går skam på torra land.
Visst är det viktigt med rättssäkerhet, men när lagen kan tolkas så att den strider mot sunt förnuft undergrävs tilltron till rättsväsendet. Nu har ju barnkonventionen blivit lag i Sverige. Då måste lagstiftningen följa med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar