Nu strejkar personalen på Veolias Öresundståg. De protesterar mot att 250 avskedas för att sedan erbjudas återanställning på deltid eller timanställning. Och det gör de alldeles rätt i.
Veolia är inte den enda arbetsgivare som agerat på detta sätt. Tvärtom är det rätt vanligt i riskkapitalisternas värld. Personalen är ju den dyraste ingrediensen i deras verksamhet, så det gäller att få ned kostnaderna. Och personalen hukar och tar vad den får. Alla är rädda att bli av med jobbet. Hellre deltid än inget alls. En tystnadens och rädslans kultur frodas på den svenska arbetsmarknaden.
Man skulle önska att fler vågar göra som personalen på Veolia. Att fackföreningarna samlar ihop sig och går till storms mot alla försämrade villkor som dagens arbetstagare utsätts för.
Ensamma visselblåsare hyllas på pappret, men alla säger "inte på min bakgård". Och det finns alltför många exempel på att personer som varnat, klagat eller påpekat missförhållanden råkar illa ut.
Facken behövs och det börjar bli dags att de sätter lite kraft bakom kraven på kollektivavtal och bra villkor. Kanske borde strejkvapnet användas oftare så som arbetsmarknaden ser ut idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar