Sverige är ett märkligt land på många sätt. De kvinnor som kommit från IS till Sverige på sista tiden har bara släppts ut i samhället efter ett kort förhör. Deras säkerhetspolitiska status har inte fastslagits (enligt SVT Rapport idag) och brottsmisstankarna kvarstår. Men de befinner sig nu i det svenska samhället utan tydlig kontroll vad det verkar.
Samtidigt vill Sverige (Migrationsverket) utvisa en treåring ensam till Nigeria enligt en artikel i DN idag. Han föddes av en mamma som tydligen är psykiskt sjuk och inte kan ta hand om pojken (och nu är utvisad till Nigeria då hon saknar asylskäl). Pojken omhändertogs elva dagar gammal och vid fyra månaders ålder placerades han i ett fosterhem där han varit sedan dess och behandlas som en i familjen. Han har inte upplevt några andra föräldrar. Denna pojke vill man nu rycka upp ur den enda trygghet han har och skicka till Nigeria där han aldrig varit. Mamman är som sagt psyksjuk och visade inget intresse för pojken då hon, innan sin utvisning, fick träffa honom. Migrationsverket menar att det finns släktingar i Nigeria som kan ta hand om honom. Men den enda släkting som visat intresse är pojkens morbror som bor i Sverige.
Här har vi åter ett "lilla hjärtat-fall". Barnkonventionen, som är lag i Sverige, ska tydligen inte tillämpas i detta fall (heller), utan det är Migrationsverkets lag som gäller. Migrationsöverdomstolen går på verkets linje och går inte att överklaga. Vad är det för människor som tolkar lagarna? När det gäller så här små barn borde Barnkonventionen självklart vara det man följer.
Men som vanligt finns inget sunt förnuft i juridiken. Kvinnor misstänkta för krigsbrott får röra sig fritt i landet, medan en liten treåring ska ensam förpassas till ett land han aldrig sett. Ibland blir man mörkrädd i det här landet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar