Girighetens ansikten

Igår var Lars Calmfors tillbaka på DN med en ny kolumn om vikten av att sänka lägstalönerna. Han hånade alla som hade motargument mot detta.
Ett argument som han inte nämnde, men som är väl så viktigt, är hur människor med redan låga löner ska ha råd att leva i vårt samhälle, med stigande boendekostnader? Det är som om han inte förstår att det redan nu är hart när omöjligt för dem som arbetar i bemanningsföretag, är arbetsinvandrade m fl, ska klara sig i ett högkostnadssamhälle. När han debatterar är det bara lönens påverkan på viljan att anställa som räknas, inte det sammanhang som löntagaren befinner sig i.
Sedan har vi Urban Bäckström, som intevjuades i DN i förrgår.
Urban Bäckström lever i en helt annan dimension än vi vanliga löntagare. DN: "Fler skattesänkningar behövs, anser Urban Bäckström. Framför allt gäller det marginalskatterna, alltså den del av en inkomstökning som tas ut i skatt. Enligt honom har jobbskatteavdraget varit ett steg åt rätt håll, mén nu behövs reformer som gör att högre inkomsttagare får behålla mer. Dit hör ett slopande av värnskatten".
Urban Bäckström har inte ens förstått principen bakom jobbskatteavdragen, nämligen att ju mer du tjänar, desto högre blir skattereduktionen. Han kanske tror att bara för att effekten är progressiv, så är det något "vänsterinriktat" över det hela.
Själv tjänar han väl så mycket att han inte ens märker om han får mer. Ändå vill han och hans gelikar ha mer och mer.
Han är girigheten personifierad och uppbackad av ekonomer som Lars Calmfors.

Public service ser valet som en tävling

Har just sett debatten mellan Reinfeldt och Löfven i Aktuellt. Ja, det blir nästan pinsamt när de anklagar varandra för samma sak. Allra pinsammast är Reinfeldt vars enda argument är att påpeka att Gustav Fridolin inte håller med Löfven. (MP är numera reducerat till Fridolin). Löfven gav i alla fall ett positivt besked: inga vinster i skolan. Ett första steg i rätt riktning.
Nåja, debatten gick ju ändå an. Allra sämst i detta inslag var istället Aktuellts eftersnack med rubriken Vem vann debatten? För public service är valet nu reducerat till en tävling där vinnare och förlorare ska utkoras. Innehållet i politiken är ointressant. Och så ska ledarskribenter från vardera lägret svara på vem som vann. Tala om nyansfritt!
Public services´ roll måste väl vara att komma med fakta i de olika frågorna. Ställa sig över käbblet. Hur ser arbetslöshetsstatistiken ut, med källhänvisning osv. Nu blir valet reducerat till Robinson m fl liknande program. Vem vann denna deltävling? Förloraren får inte möta samma person igen...
Fast till slut får vi alla rösta i alla fall. Frågan är om vi då förstår på vad.

S blir aldrig ovän med kapitalet

Tillbaka efter en nyhetsfri vecka bland fåglarna uppdaterar man sig igen. Inte mycket verkar ha hänt under veckan.
Ännu fler är negativa till vinster i välfärden. Vilken överraskning! Ju längre riskkapitalbolagen får verka, desto mer ser svenskarna av deras härjningar. Ska sossarna våga ta steget mot ett förbud nu? Men de har ju alltid hållit sig väl med kapitalisterna. Vi, som i eftertankens blekhet kan ha verkat naiva när vi protesterade på 70-talet, såg i alla fall detta tydligt redan då. Sossarna vågade aldrig göra sig ovän med kapitalet.
Hörde att Arbetsförmedlingens nye generaldirektör tänkte förbättra kontakten med arbetsgivarna. Vilken insikt! AF har till slut förstått att det är arbetsgivarna som skapar jobb i alla samhällets sektorer? Istället för att kontrollera arbetssökandes jobbsökande in på minsta telefonsamtal i olika rapportformat, kanske man skulle prata med dem som söker folk. Men med den här regeringen (som ju styr AF via regleringsbrev och särskilda uppdrag)har sunt förnuft sedan länge lämnat varit en bristvara, offrat på ideologins altare.

Nytt sätt att privatisera bostäder

Häromdagen skrev DN om att andelsägarlägenheter nu förekommer i Botkyrka. M a o ytterligare ett sätt att privatisera boendet när folk inte vill köpa hela fastigheter. Trots att stockholmsområdet fullkomligt skriker efter billiga hyresrätter fortsätter fastighetsägarna, dvs de kommunala bostadsbolagen, att avyttra allmän egendom till dem som för tillfället råkar bo i deras bostäder.
Jag kan inte se annat än att detta är förskingring. Är inte Botkyrka S-styrt? Kommer det att bli en förändring av denna kapitalförstöring med en ny majoritet? Man börjar tvivla.
Snart kommer de rumänska tiggarna att få konkurrens av hemlösa ungdomar, som varken har jobb eller bostad. Vart ska alla ta vägen till slut?

Ingen ordning och reda i regeringskansliet

Nu har väl ändå Anders Borg satt sin sista potatis liksom hans kompis Reinfeldt. I dagens KU-förhör säger Borg att han fick reda på Nuonaffären genom media, vilket också Reinfeldt påstår.
Det är ju faktiskt ännu mer illa än om de vetat om den. Här talar de ständigt om ordning och reda i finanserna, men en miljardaffär (Sveriges största)kan passera utan finansdepartementets vetskap. Regeringstrovärdighet noll.
Regeringskansliet är en myndighet, dvs alla departementen räknas som en myndighet och regeringen fattar beslut kollektivt. Att en sådan här jätteaffär passerar obemärkt är ju närmast en skandal.
Men är det verkligen så? Varför säger en tjänsteman, att Reinfeldt var informerad? Och varför vägrar Maud Olofsson vittna i KU (vilket bara det är en skandal)? Men gör hon det kommer hon antingen att sätta sina f d ministerkamrater på pottkanten genom att beslå dem med lögn, alternativt visa sin egen totala tafflighet som näringsminister.
Båda alternativen är som pest och kolera. Så hon flyr fältet. Vilket i sig ger svaret.

Ta i med hårdhanskarna mot Israel

När ska sanktioner gälla alla som bryter mot internationell rätt? EU och Sverige har inte skrädit orden (särskilt inte Carl Bildt)om Rysslands annektering av Krim, folkomröstning eller ej. Det är OK.
Men då förväntas samma indignation drabba Israel, som bara fortsätter sitt bosättande och sin olagliga ockupation och håller en svag samtalslåga vid liv så inget ska förändras. Det är dags att ta i med hårdhandskarna också mot Israel.
Men det lät vi knappast få se med denna regering, som gladeligt hänvisar till det fega EU. Vilket dessvärre också kan förväntas av en socialdemokratisk regim.

Borg har inte tappat greppet

Alltfler konstaterar att Anders Borgs dagar som finansminister är räknade
Han har tappat greppet säger man. De flesta beundrade honom tidigare.
Men på vilket sätt är han nu så annorlunda? Han fortsätter ju att driva den ekonomiska politik han drivit hela tiden (ideologidriven dessutom). Han kan inte ändra sig, det är ju uppenbart. Trots att vi nu har deflation i Sverige vill han spara i ladorna. Hans enda mål är att komma tillbaka till överskottsmålet, det var ju det han fick så mycket beröm för.
Borg har alltid befunnit sig i den ekonomiska teorins makrovärld. Kartan gäller och hur samhället faktiskt fungerar är sekundärt. Han har inte förstått att Milton Friedmans teorier sedan länge är överspelade och motbevisade. De skapar inga jobb, bara stora klyftor och ojämlikhet.
Borg och hans krets trodde att mer pengar i plånboken skulle få folk att jobba mer. Det är ju en motsägelse i sig. Om jag får mer pengar kan jag ju jobba mindre. Det är ju i själva verket tvärtom; det är de med lägst inkomster och deltid som måste jobba mer för att klara sig.
Men de rikare kan ju konsumera mer, säger någon. Kanske det, men det som konsumerats har ju inte tillverkats i Sverige. Tvärtom, de flesta konsumtionsvaror importeras. Och de företag som stannar här har ju ständiga neddragningar. Endast cheferna får bonus.
Borg har inte tappat greppet. Han har aldrig haft det.