Igår var Lars Calmfors tillbaka på DN med en ny kolumn om vikten av att sänka lägstalönerna. Han hånade alla som hade motargument mot detta.
Ett argument som han inte nämnde, men som är väl så viktigt, är hur människor med redan låga löner ska ha råd att leva i vårt samhälle, med stigande boendekostnader? Det är som om han inte förstår att det redan nu är hart när omöjligt för dem som arbetar i bemanningsföretag, är arbetsinvandrade m fl, ska klara sig i ett högkostnadssamhälle. När han debatterar är det bara lönens påverkan på viljan att anställa som räknas, inte det sammanhang som löntagaren befinner sig i.
Sedan har vi Urban Bäckström, som intevjuades i DN i förrgår.
Urban Bäckström lever i en helt annan dimension än vi vanliga löntagare. DN: "Fler skattesänkningar behövs, anser Urban Bäckström. Framför allt gäller det marginalskatterna, alltså den del av en inkomstökning som tas ut i skatt. Enligt honom har jobbskatteavdraget varit ett steg åt rätt håll, mén nu behövs reformer som gör att högre inkomsttagare får behålla mer. Dit hör ett slopande av värnskatten".
Urban Bäckström har inte ens förstått principen bakom jobbskatteavdragen, nämligen att ju mer du tjänar, desto högre blir skattereduktionen. Han kanske tror att bara för att effekten är progressiv, så är det något "vänsterinriktat" över det hela.
Själv tjänar han väl så mycket att han inte ens märker om han får mer. Ändå vill han och hans gelikar ha mer och mer.
Han är girigheten personifierad och uppbackad av ekonomer som Lars Calmfors.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar