Jag har skrivit det förr och jag får alltmer vatten på min kvarn. Privata företag, framför allt inte riskkapitalbolag, hör inte hemma inom vård, skola och omsorg. Koppargården i Vällingby är det senaste skräckexemplet på en misskött verksamhet, där underbemanning och inkompetens tagit livet av hjälplösa patienter.
Igår skrev DN om ett annat fuskande företag, Securitas, som anger fler gjorda biljettkontroller än vad som genomförts och tvingar därmed sina anställda att ljuga.
Exemplen kan flerfaldigas i allt från vårdcentraler (t ex Telefonplan men det finns fler) till daghem (det i Årsta är mest känt), från skolor till äldreboenden. Det stora problemet med privatiseringen av dessa verksamheter är den grundläggande målkonflikten: företag vill tjäna pengar, men det är inte huvudsyftet med ovanstående verksamheter. Och det vore väl OK om dessa vårdcentraler, daghem etc verkligen var privata, dvs drevs med prívata medel, som övrig privat verksamhet i landet. Men nu är det skattemedel och då verkar det som om man ska göra så lite som möjligt för det bidrag man får.
Ett annat problem med dessa privatiseringar är att offentlighetsprincipen och meddelarfriheten sätts ur spel. I offentlig verksamhet är all ekonomi etc offentlig och kan efterfrågas av medborgarna och de anställda kan berätta om verksamheten med meddelarskydd. Inget av detta gäller i de privatiserade verksamheterna.
Allt detta sammantaget bidrar till korruption och är en skam för Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar