Nu är det ingen hejd på domedagsprofetiorna. Sen Peter Wolodarski i DN tagit sin hand från euron är det fritt fram att måla upp den ena förfärliga bilden efter den andra av Europas framtid. Jämförelser med 30-talet görs titt som tätt och alla tyckare, ekonomer och krönikörer är lika pessimistiska.
Vi som aldrig trott på detta ekonomiska experiment som euron utgör förvånas inte. Tvärtom förutsade tvivlarna just det här. Men det är aldrig kul att säga "vad var det jag sa".
Till skillnad från dem som talade om EU som ett fredsprojekt i högstämda termer, förstod vi från början att EU är ett ekonomiskt projekt vars syfte är att låta kapitalet vandra fritt över gränserna. Kronan på detta verk var euron. Denna krona sitter ju numera ganska mycket på sned som vi kan konstatera. Så går det när man med hybris om ett i förlängningen Europas förenta stater, inte förstår att samma ekonomiska politik inte kan gälla alla och att förutsättningarna för ett industriland som Tyskland och ett mer agrart land som Grekland, men även Spanien och Irland, ser helt annorlunda ut.
Nu står EU-ledarna där med sina tvättade halsar och lånar ut än mer av allas våra gemensamma skattepengar till länder som haft dumdristiga regeringar. Men dummast var dessvärre de som till varje pris ville införa euron. Och de flesta av dessa länders regeringar lät inte ens sina medborgare rösta om ifall de ville ha denna olycksaliga valuta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar