Jag förstår inte varför alla är så lyriska över Löfvens almedalstal. Beror det på att de övrigas också var riktiga sömnpiller? Det var ju bara skåpmat som tuggades om.
Att jobben är viktigast har vi ju förstått och det var ju bra att Löfven nämnde klimatet. Nyheten var väl i så fall den innovationsmiljard han utlovade för klimatinnovation. En sådan finns ju redan, alliansen lanserade en sådan om det var förra mandatperioden. Inte mycket har hänt förstås. Företagen verkar ha vant sig vid att det är skattepengar som ska stå för risken i riskkapitalbolagen.
Och inte ett ord om socialförsäkringarna och vinst i välfärden.
Den fördel Löfven har framför Reinfeldt är att han vet vad han talar om när det gäller jobb och företagande. Reinfeldt har ju aldrig haft en riktig anställning (möjligtvis sommarjobb). Men ingen av dem är passionerad.
Det är ändå det som till sist lyfter politiken. Det behövs en Schyman, en Palme, ja t o m Björklund när han talar om skolan. Man behöver inte hålla med dessa, men man blir berörd.
Tyvärr hade också Jonas Sjöstedt tonat ned det patos han visade i riksdagsdebatten. Visst sa han rätt saker, men det hördes inte riktigt.
Lite mer glöd kan man förvänta sig trots att det bara är mellanvalsår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar