Nu är Erik Helmersson på DNs ledarredaktion ute och cyklar igen. Ja, eller snarare hans källa i det här fallet. Den källa han citerar säger att demokrati blev ett biståndsmål redan 1989. Det är ju tråkigt att en f d ambassadör och FN-tjänsteman inte har bättre koll på svensk internationell politik.
Demokrati blev nämligen ett biståndsmål redan 1978 i den biståndspolitiska utredning som kom då, tillsammans med tillväxt, ekonomisk och social utjämning och ekonomiskt och politiskt oberoende (det sista syftade på frihet från kolonialismen och apartheid.)
Det är bra att biståndet granskas och debatteras. Men det är synd att okunskapen är så stor att man låter vår regering låtsas att de är de första som driver demokrati och tillväxt som mål i biståndet.
Demokratibistånd är nu den största posten i det bilaterala biståndet. Men det är också den svåraste. Demokrati kommer inte utifrån, knappast ens uppifrån. Det effektivaste sättet att gynna demokrati är att satsa på fattigdomsbekämpning och utbildning.
Men dagens övergripande mål för svenskt bistånd är att bidra till att fattiga människor kan förbättra sina levnadsvillkor. Och det handlar om att bidra, inte att biståndet ensamt åstadkommer dessa förbättringar, vilket man också får en känsla av att många tror när man följer debatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar