Om man någong gång kunde slippa att säga "vad var det jag sa". "Svenskarna alltmer trötta på reklam" skriver SvD. Ja, det kunde man räkna ut redan på 90-talet då de första reklamkanalerna prackades på oss.
"Åh, TV-programmen kommer att bli så mycket bättre", jublade folk som inte kunde vänta på att få filmer och nyheter avbrutna med allt kortare mellanrum.
Men vad har vi fått? En hel del TV som tangerar reklaminslagens nivå i schabloner och lättsamhet.
Saken är ju att reklam är direkt fördummande, kanske inte i de enskilda annonserna/inslagen som sådana, men som en form som inte låter oss följa ett skeende, reflektera, stanna kvar i en upplevelse. Dessa ständiga avbrott som stör koncentrationen lika mycket som ett stimmigt klassrum när man vill uppleva något. I dramatisk film, drama och dokumentärer är det att direkt förstöra verket/filmen. Vem ids återvända till TVn när man tappat tråden, spänningen som byggts upp, det intressanta berättandet.
För det är väl ingen idag som verkligen tittar på de inslag som återkommer en gång i kvarten med samma reklaminslag.
All reklam som man inte kan värja sig emot (för att man t ex vill se en film) idiotförklarar tittaren. Det är oförskämt att bli avbruten på detta sätt.
Det här skrev du 2012 nu är det 2016 och det har bara blivit värre och värre och ännu mer fördummande :-( Suck
SvaraRadera